Min vän

Jag har en underbar vän. Hon heter Johanna, kallas Johi eller Nanna. Varje gång jag får äran att umgås med henne blir jag på gott humör, hennes skratt (->gråt) smittar lätt och skämtsamma situationer brukar sluta i att alla i hennes närhet skrattar och hon själv gråter av för mycket skratt :D. Hon är ärlig, uppriktig och helt 100% sig själv. Det är skönt. Har hon det dåligt säger hon det och är hon glad så märks det. Hon tycker om at sjunga och sjunger väldigt bra (nästan lika bra som Carla för att citera henne själv :P). Hon studerar till kock sista året och av henne kan jag alltid fråga koktips eller så bjuder hon på god mat som hon har lagat (fast det har jag personligen ännu aldrig fått uppleva...). Hon blev troende för några år sedan och ända sedan dess har jag fått vara tacksam över hur hennes tro har vuxit och hur mycket kunskap hon har inhämtat. Hennes tröst och säkerhet ligger i Gud och även om hon ofta är ensam i sin tro (dock inte när hennes vänner är närvarande) så kämpar hon igenom svåra tider. Jag får tacka Gud för en så fin vän som Johi och för varje dag som jag får spendera med henne (mer eller mindre sällan p.g.a. ett avstånd på 500km). Gud välsigne dig rikligen vännen! <3

Läs gärna Johis bloginlägg "Gamla och oförglömliga minnen" skrivet 19.10-06. Jo, jag glömde säga det, hon är en lysande skribent!