Äänestää älyllä?

På söndagen, röstdagen, publicerade Hesari en undersökning om 4 olika sätt att rösta i presidentval: rösta på parti, rösta enligt känsla, rösta med förståndet eller taktikera. Jag kände igen mig i alla fyra och jag tror att alla går igenom dessa fyra alternativ i sina huvuden. Nu när första omgången är förbi och dessa sätt redan är beprövade tror jag att två kvarstår: rösta med känsla eller med förståndet utesluta den andra.

I sociala media, särskilt på Facebook, blomstrar åsikter åt båda hållen och debatten är livlig. Det spekuleras om Haavistos färdigheter i att leda armén och kring hans utbildning, Haavistos empati och medmänskliga kärlek, förståelse och utrikespolitiska fördelar prisas. Niinistö jämförs med Darth Sidious, kritiseras för sina tankar om ekonomiska framsteg framom gröna värden samtidigt som många flaggar för hans mera traditionella åsikter, hans erfarenhet i politiken och i nationella bankväsendet.

Var och en har rätt till sin åsikt och sin röst. När vi närmar oss röstdagen medger jag att det kommer att bli spännande och jag förstår att många kommer att försöka påverka de obeslutsamma ännu. Jag vet vem jag skall rösta på, det var för min del klart från första stunden och jag röstar enligt min övertygelse, det som jag tror är rätt och också vad jag tror är bäst för Finlands framtid.

Det som jag stör mig på är att man försöker påverka andra främst genom känsla. Han har ingen utbildning, han är jurist, vem passar bättre? Han ser ut som Han Solo, han igen som Darth Sidious, vem vill du ha som president? Han har ett småleende gemål, han igen har en tiukkis som fru. Ingen av dessa saker är sådana som påverkar vem som blir bättre president. Båda har erfarenhet och kunde representera Finland bra utomlands och fatta vettiga beslut.

Det viktiga är vem som mest motsvarar ens värdegrund, ens politiska syn, vem som man litar på att kommer att göra framtidens Finland till sådant som man vill ha det. Som kristen ser jag inte att man kan rösta emot sin övertygelse. Man kan inte utesluta att presidenten har en makt att påverka det religiösa klimatet. Jag tycker att varje kristens viktigaste värdering är den kristna värderingen.

Också i presidentvalet skall vi komma ihåg att Gud i en idealsituation kunde ha tagit oss rakt till festen i himlen utan ett mödosamt jordeliv, men Han valde att placera oss på jorden för att sprida evangeliet så att vi kunde bli fler på festen. Vi skall rösta med det eviga målet inför ögonen. Hur kan jag med den rätt jag har fått att rösta påverka så att fler människor kan komma till tro, att fler människor kan få höra det rena Gudsordet? Lever nåndera kandidaten ett liv som jag vill visa till resten av världen att är ett bra sätt att leva?

Ta dig en funderare.

Presidentval och samvetskval

Söndagen den 22.1 röstar Finland en ny president åt sig efter President Halonens 12 år i slottet. Högst antagligen kommer första röstningen inte att vara avgörande och vi får rösta ännu en andra gång.

Jag minns bra presidentvalen år 2000 och 2006. Vid millenniet stod Esko Aho emot Tarja Halonen och Hanna 13 år var ivrig att besöka Ahos valkvällar, tex. på Barona Arena i Esbo. Av detta kan ni redan dra slutsatser om min politiska inriktining. Efter Halonens första mandatperiod blev hon omvald framom Sauli Niinistö och det var första gången i mitt liv jag fick rösta i presidentval. Då upplevde jag ännu inte något kval, det var bara roligt att få rösta.

Idag när jag närmar mig min 26:te födelsedag och röstningen är bara en dag ifrån har jag ännu inte bestämt vem jag skall rösta på. Hela hösten och början av våren har jag ivrigt följt med valdebatter, analyser i Helsingin Sanomat och andra media samt varit flitig på att diskutera valet med andra. I början var jag alldeles säker vem min röst skulle gå till. Många diskussioner, valmaskiner och gallup-undersökningar senare är jag alldeles konfunderad. I riksdagsvalet, som jag skrev om förra våren, var det sist och slutligen enkelt eftersom jag kom underfund med att jag vill rösta på parti och inte på person. Nu handlar det mer än någonsin om personen och hans/hennes åsikter.

Jag ställs inför samma problem som i våras: skall jag rösta på en kandidat som delar min övertygelse eller skall jag rösta på den som jag tror skulle bli en bra president även om han/hon inte delar alla mina (viktigaste) åsikter? Det jag gått och grubblat på är om politiska åsikter, som tex. utrikespolitik, finanskrislösningar, ekonomiska tyngdpunkter, kan vara kristna även om de inte vid första anblicken verkar vara det? För mig är nämligen de kristna åsikterna de som väger mest, inte språkfrågan, inte jämlikheten, inte vår image utåt, utan att vi som land står för det som vi tror på och säger ut det även om vi är et litet land.

Såhär långt är det enkelt. Med dessa kriterier skulle jag ha en kandidat. Men sedan kommer det svåra. Om min kandidat inte kommer till andra omgången, påverkar jag med min röst att en annan god kandidat inte heller kommer till andra omgången och två enligt mig otänkbara kandidater kommer? Borde jag rösta på en favorit ”för säkerhets skull” för att inte han (det är väl i detta skede självklart att inte hon är en favorit) faller bort från andra omgången?

När dessa tankar kommer upp får jag ångest. Inte för att det är svårt att veta hur rösterna kommer att dela sig, det kan ingen förutspå, utan av den orsaken att det för mig inte är en liten sak vem jag röstar på. Jag kan rösta ”för säkerhets skull”, det skulle inte vara ett problem. Men sen kommer min tro emot. Är det i detta val och i mitt liv viktigare att välja den enligt mig bäst lämpade eller är det egentligen viktigt att stå upp för min tro? Om det bara skulle vara jag som dömer mig själv skulle jag komma över det. Men jag vill göra det som är rätt i Guds ögon.

Så här är mitt scenario: vill Gud att jag lägger min värdefulla röst på en kristen kandidat eller har Han räknat ut det så att den sämsta kandidaten skall ”röstas ut” genom att också de kristna sätter rösterna på en av favoriterna? Tänk om jag röstar fel? Tänk om jag och andra i min situation med våra värdefulla röster orsakar att en god kandidat inte kommer på andra omgången eller tänk om vi inte vågar stå för vår övertygelse?

I skrivande stund kommer två saker upp i mina tankar. Det första är vad Timo Soini sade i Helsingin Sanomats valtent: toivon ainoastaan että minä en häpeäisi Kristusta eikä hän minua och det andra: Gud är allsmäktig. Dessa två faktum gör att röstandet efter alla om och men, efter alla obesvarade frågor ändå är lätt.

Känslomässig missionärsläggning?

Ikväll firade vi Melindas ankomst till bästa staden Helsingfors. Vi hade väldigt intressanta filosofiska diskussioner kring bordet, men jag fick dessutom ha en för mig personligen intressant diskussion på tu man hand med en av gästerna.

Vi diskuterade utlandsstudier, vistelser utomlands, saknad och oss som personer. Jag insåg att, förutom att jag länge haft en längtan att åka utomlands, tex. Kenya, men också Tyskland, så har jag en personlighet som möjliggör längre utlandsvistelser. Utöver min envishet som jag blivit påpekad om mycket på sistone är jag självständig. Båda egenskaperna är kanske karakteristiska för finska kvinnor? Med självständighet tänker jag nu inte bara på att jag klarar mig själv och på så vis inte anser mig behöva andra människor (eller tror att jag klarar mig utan dem, som någon säkert skulle besrkiva det som) utan att jag känslomässigt inte saknar vänner och familj på samma sätt som andra. I mina känslor är jag sådan att jag gläder mig över kära människor för stunden och saknar dem inte när jag inte ser dem, men är lycklig vid varje återseende. I dagens diskussion konstaterade vi då att detta förbereder för tex. missionsarbete.

Nåja, tyck till om du tycker annorlunda :) Till sist får ni njuta av en Tinie Tempahs biisi, Till I'm gone (klicka på låten...), som jag redan länge har tyckt om, som handlar om barndomsdrömmar och att fara bort.

Berättelser från en hemmafröken

Sällan upplever man sådan lyx att studierna för vårterminen har inletts och man har lediga dagar. Idag firar jag ledig dag nr. 3 i rad. Måndag och tisdag gick åt till utbytespapperskrig så nu när nästa-dag-jag-kan-göra-nånting är först följande vecka chillar jag till 99% (1 procent stressar alltid inom mig). På onsdagen förskönade jag livet med Läkardagarna, helövrekroppsmassage och nyaste Sherlock Holmes-filmen. Otroligt skön kväll. På torsdagen började hemmafrökendagarna med ett 4kg kålhuvud som räckte till 3 stora kållådor och 1½ kålpirog. Pappa och jag har ett gemensamt intresse: stora kålhuvuden :D

Idag, fredag, har jag antagit min egen utmaning att baka croissanter. Mamma o pappa har hemma den bästa utrustningen: massor smör, en marmorkavel och en matberedare med kall metallskål. Degen blev perfekt, kavlandet gick jättebra, men satt antagligen i för lite smör. Ska ännu se vad resultatet blir. Lovar "posta" bilder, om int på annat så på min mätta mage och mitt förnöjsamma smil :)

Sonntagsschreiben

Heute ist es Sonntag und ich bin ein bisschen Schlaf entzogen nach einem Party gestern Abend. Wir feirten die letzte Wochenende vor dem Studium wieder beginnt. Ich habe noch drei Monate Studien hier in Finnland und danach fahre ich nach München. Es wird toll! Ich bin nur im Anfang meinen Vorbereitungen fürs Austauschsemester, im Moment schreibe ich Lebenslauf und Bewerbungsschreiben zu den katolischen Wohnheimen, wo ich mich für Unterkunft bewerbe. Zusätzlich habe ich noch meine eigene Wohnung zu mieten und dann muss ich für Stipendien bewerben. Hoffentlich wird alle praktischen Vorkehrungen fertig bevor ich nach Deutschland fahre :) Ein schönes Tag wünsche ich euch!

P.S. Ich werde ein verschiedenes Reise-Blog während mein Austausch in Deutschland schreiben.

Irriterar Henrik

Nu skall jag bara för att irritera Henrik (like good old times), han tycker jag kunde sluta skriva när han mukamas vill sova, ännu skriva ett till inlägg. Jag hittade en ny, fräsch (usch, vilket ord) outfit till min blogg. Najs eller bajs? Kanske kan jag skriva lätta inlägg ändå :D Fortsättning följer auf Deutsch imorgon, gonatt!

p.s. min dator har så hemska virusar och keikkor på gång at den kommer att R.I.P. om jag inte snart får Windows 7an och Norton installerad på den.

Krönika och framtid

För mig är det en dålig ovana att varje år inleda med ett hoppfullt, löftesrikt och roligt blogginlägg. Så sker även iår, traditionsenligt. Nånää, skämt och sarkasm åt sidan så följer jag min Schwägerins exempel och kör med ärlighet. Eventuellt blir det löften, hopp och roligheter ändå.

År 2011 skrev jag att jag blivit vuxen. Håller ännu också fast vid det påståendet. Ett kanske då tråkigt faktum, men något jag växer in i hela tiden. Början av 2011 var tung, jag har aldrig varit bra på att skriva korta, roliga, intetsägande inlägg, men särskilt våren 2011 var alla inlägg tunga. Läs själv. Ibland skräms jag själv när jag ser tillbaka på våren. I maj vann Finland VM-guld i hockey. En oförglömlig dag. Dagen efter var min första arbetsdag på VCS och jag led av röstlöshet, alldeles total sådan, efter en Göteborgsturné med medicinarspexet. Wow vilket första intryck! Jag fick/kunde heller inte jubla för Finlands 6 mål.

Vasa var vad sommaren handlade om. Min 4-åriga ungdomsledarkarriär slutade med skriftskolläger i juni och därefter flyttade jag för 2 månader till Vasa. Här kunde jag sätta upp hundratals foton, beskrivning: bästa sommaren någonsin. Anni beskriver det så att jag levde mina tonår under sommaren, Miksu säger: All in! Det var mycket jobb och ansvar, jag lärde mig enormt, jag lärde känna nya människor, fick vänner för livet, simmade så gott som varje dag, länkade, spelade beachvolley, vakade tills soluppgång, nattsimmade. En verklig guldkant efter våren. Han också uppleva Pieksämäki och min bästa vän Sofies bröllop.

Hela hösten led jag av trötthet efter sommaren. Det känns att jag ännu också samlar mig lite, 10h nattsömner tycks inte räcka. Särskilt slutet av hösten var stressig, hann inte riktigt njuta fullt ut av advent och julväntan mitt i all studiejäkt. Hösten förgylldes av Vasaresor och av att församlingen nu funnit ett lugn i att vara Markus.

Jultiden kom och gick. Jag tror jag mest sov bort den och njöt av familjen och kyrkobesöken. Efter julen hann jag redan börja stressa inför utbytet i april 2012 och allt som bör göras.

Året började bra med nyår i goda kristna vänners lag. Jag återupptog traditionen med Dagens lösen, har inte haft regelbundenhet/systematik i min bibelläsning sen jag första gången läste Bibeln igenom december 2009-april 2011 med bibelläsningskampanjen. Året fortsatte med arbete i Vasa, en vecka med 3 jourkvällar, varav 2 var alldeles hemska. Upplevde en otrolig press över att ha så mycket ansvar. Hoppas att jag blir mer och mer van i läkarrollen när åren går.

Skolan börjar igen 9.1. Sista studieåret för mig. Före det skall jag försöka ordna lägenhetsansökningar, stipendieansökningar och försöker hela tiden hitta en inneboende till mitt rum för utbytestiden. I allt detta stressande märkte jag redan i Vasa att jag helt har glömt bort vem det är som har mitt liv i sin hand. Det är inte jag, som Bon Jovi sjunger. Det är Gud. Han vill visa ibland, genom att vi inte lyckas med saker på egen hand såsom vi skulle vilja, att Han är den Allsmäktige. Han är den som har kontroll och vi får frid genom att lita helt och fullt på Honom. Ett mål för 2012 och ett mål för hela mitt liv framöver.

Det känns en liten lättnad igen att lämna bakom ett år när jag har skrivit av mig. Kanske var det en bra idé after all att skriva fastän jag lite drogs för det först. Det är lättare att sätta upp mål och förväntningar för följande år om man sammanfattar hur året innan har gått. För mig har det pga. många orsaker varit ett mera gudsfrånvänt år. Även om jag har fått se helande, även om Han har burit mig genom värsta dödskuggans dal och tyngden av ansvar. Trots att Han var där (You were there - Avalon) så har jag inte litat på Honom/sökt hjälp av den Allsmäktige.

Nu har jag 3 månader kvar i Finland. Sedan blir det 5 månader i Tyskland och jag kommer tillbaka lämpligt till studieinledningen i höst. Efter höstens studier är jag möjligen färdig och det är spännande att inte alls veta vad som väntar 2013 :). Jag ser framemot osäkerhet och möjligheter. Detta år skall vi återuppta vår bönegrupp och jag ber och hoppas att våra ungas kristna gemenskaper här i Hfors skall stärkas. Det behöver jag i alla fall.

"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst." Fil. 1:21