15.2.14

En berättelse om en skidsemester

Som intelektuellt och existentiellt bristfälliga varelser kan vi ibland sakna saker vi inte är medvetna om. För mig handlar det om en skidsemester. Senast jag åkte till Norra Finland/Lappland för att skida var kanske 15 år sedan. Däremellan har jag rest på 3 olika kontinenter, men inte kommit mig norrut i mitt eget hemland. Denhär veckan gavs mig den chansen i och med missionskursen på Såningsmannen och Finska Bibelinstitutet. Vi åkte iväg mot Vuokatti på måndagen med invandrarlinjen och de ungas bibelskola i en buss. Fröken Undertecknad var otroligt trött efter knappa 4h sömn, men återhämtade sig snabbt med tupplurer under den 9h långa resan norrut.

Vi hade ordnat program i form av bibelstudier på förmiddagarna och föreläsningar eller gemensamt umgänge på kvällarna, men eftermiddagarna var helt lediga för fritidsaktiviteter och precis dethär hade ja saknat omedvetet mycket. För denna semester hade jag införskaffat nya flataskidor och låtit dem smörjas i Svedängen och provåkt dem i 12 km. På tisdageftermiddag tog jag dem genast ut på en tur på isen. Hela Vuokatti var snöigt, på sjönivå ca 15-20cm och på fjällen ännu mera - härligt! Skidturen i tyst natur njöt jag av, men slutade efter 12km för att åka iväg på spa. Njutningen fulländades av vattenmassage, motionssimning, rökbastu och vakbad. På kvällen tittade vi på filmen Lupaus och vi hade försett hela sällskapet med leffasnacks - idel njutning.

De två följande dagarna fortsatte skidsemesternjutningen med mera flataskidåkning, 30 km på onsdagen i perfekt naturskönt landskap och på torsdagen sedan slalom i de absolut vackraste fjällandskapen. Flata var precis min gren, skidningen kändes bra och jag bara njöt. Slalomåkandet överraskades jag av. Var backarna verkligen såhär branta? Var jag verkligen en sånhär räddhare? Föll en gång i stolhissen (som tur inte från), föll ett tiotal gången i backen, tänkte i ett skede kliva upp halva backen för en brant jag inte ville åka ned för. Men jag klarade mig med livet och lemmarna i behåll, lärdomen var att jag verkligen har blivit äldre och fått en självbevarelsedrift och att det får inte bli så många år emellan tills nästa gång :D

Orsaken till att jag delar med mig av denna berättelse är att jag verkligen överraskades av hur härligt det kan vara att se Guds skapade natur i all sin skönhet och rofylldhet. Att få sova 9-10h nätter och bara gå omkring i vintersportkläder och underställ var också otroligt skönt. Skidsemester handlar inte bara om sporten, retreaten, lugnet, skönheten, den långsamma rytmen ger så otroligt mycket. Så skidsemester kommer härefter att vara högt på prioritetslistan och jag väljer semestermål i januari-april :) Tack till Vuokatinrannan Kristillinen loma- ja kurssikeskus för denhär chansen och semestern!