Har du mig kär?

Efter påsken får vi, förutom att återgå till vår vardag, njuta av allt det Gud har uppfyllt oss med under påskfirningen och leva i den verklighet som Jesus gjorde möjlig för oss på Golgata kors - förlåtelsen :). Jag hade en härlig påsk med passionsandakter, nattvardsmässa på skärtorsdagen med mina älskade syskon i församlingen, långfredagsgudstjänst med kyrkan i svart skrud, påsknattsmässa, mässa i påskdagsglädje och ännu påskannandagsmässa. Right on bara Jesus och tid med min familj.

För lärjungarna var tiden efter påsken lika idel glädje. De hade redan återgått till vardagen på påsklördagen, för att sedan på söndagen få se det som Jesus försökt berätta åt dem så länge - Han är uppstånden! Vid ett tillfälle efter påsken frågar den uppståndne Jesus av Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mera än dessa? och Petrus svarar: Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. (Joh 21:15-19) Det är samma Petrus som tre gånger förnekat Jesus, vars förnekelse Jesus dog för på korset, som nu uppriktigt älskar Jesus och vill hålla sig till Honom och ingen annan. Jesus vet detta. Han säger till Petrus "för mina lamm på bete" och "var en herde för mina får". Petrus blir kallad till herde.

Det är inte alla som får denna kallelse. Alla lärjungar hade det apostoliska ämbetet, men få kristna är kallade till att ha ämbetet som präst. De som är kallade frågar Jesus ännu också samma fråga: har du mig kär? Enligt mig är det grunden för att kunna vara en herde för fåren. Att ha Jesus kär innebär att bekänna allt det Han gjort, vilja hålla sig till Honom och till Hans ord, utan undantag. Idag är det svårt att hitta präster som Jesus har kallat och som svarar "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Till dessa har Jesus ytterligare en sak att säga. "Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." De rättroende prästerna i vårt land(!) hindras att predika i kyrkorna, de pressas att överge sin övertygelse, de försöks ledas dit de inte vill. De fråntas ämbetet. Men de av Gud kallade prästerna som har Herren kär kan inte av världslig påfrestning ge upp det ämbetet de fått av Gud. Han tar inte tillbaka sin kallelse. De tvingas av det vi kallar kyrka att föra sina får på bete på ny mark.

Under påskens glädje är det inte glädjande att konstatera nämnda faktum. Men glädjande och tröstande är att veta att Guds vilja sker och Han har omsorg om oss. Och att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Har du Honom kär?

I valet och kvalet?

När valdagen för riksdagsvalet närmar sig blir jag mer och mer konfunderad, jag tittar på valdebatter, gör valmaskiner på nätet och läser på partiernas hemsidor vilken ståndpunkt de har i olika frågor och väger dels vilka saker som är viktiga för mig och dels hur man skall spela det politiska spelet och rösta rätt så att ens åsikt kommer fram. Dethär är saker jag ägnar möjligast lite tid till då det inte är val och kanske därför bär jag sedan stora bekymmer när valen stundar.

Jag tänker det såhär: jag har en åsikt, egentligen flera, men om olika saker. Först måste jag bestämma vilken åsikt som för mig väger tyngst, eftersom det sällan hittas ett parti eller en kandidat som tycker precis samma som jag. När jag bestämt åsikten och hittat en kandidat som delar min åsikt, måste jag ta reda på till vilket parti personen i fråga hör, för om jag ger rösten åt min kandidat i ett specifikt parti, men kandidaten inte blir invald, får kanske ett parti, som inte alls har samma åsikt, min röst och då driver de alls inte min sak.

Så i princip måste jag rösta på ett parti. Men om jag röstar på ett svagt parti och de ändå inte får fram min viktiga åsikt, men går med på alla de andra saker som jag skulle ha varit emot, då har jag heller inte vunnit. Borde man då rösta på ett stort parti, som eventuellt inte stöder de viktigaste åsikterna, men som man vet att kommer att få något till stånd och verkligen driva de åsikter som jag röstade på dem för? Men tänk om de arbetar emot mina viktigaste åsikter, hur gör jag då?

Det jag vill säga är att för mig är politik svårt och det anstränger min annars så trängda hjärna ytterligare att få rösta. Det är nämligen något jag vill göra med eftertanke och när jag har möjlighet att påverka vill jag göra det jag kan för Finlands framtid. Jag tror att jag har valt min kandidat, det är samma som jag tänkte rösta på innan jag började undersöka alla möjligheterna. Svårigheten för mig är antagligen den att jag är så starkt kulturbunden. Jag skulle vilja rösta för svenska språket. Tyvärr är det så att det inte finns ett endaste annat parti eller en endaste annan kandidat än SFP som förespråkar finlandssvenskheten. Hur starkt mitt hjärta än ligger vid mitt modersmål röstar jag ändå främst som kristen. KD är det enda partiet som står för kristna värderingar. Jag började tom. luta lite åt Timo Soinis håll, men när jag insåg att hans parti inte driver de saker han själv står för så skulle min röst gå till spillo.

Intressant är det hur som helst att få sätta sig in i politiken lite. Man får veta en massa och kanske kan jag i fortsättningen lite bättre följa med vad som skrivs i Helsingin Sanomat om budgetfrågor mm. Nu vet jag vad alla partiers ledare står för och vem som tycker vad i vilka frågor. Egentligen är det väldigt viktiga saker. Vilken bra sak att vi har rösträtt!

Sjuk och inte galen

Konstigt nog tycker jag om att vara sjuk. Varje gång virusen slår ner mitt försvar tackar jag Gud för att Han gett mig en stund av vila. Må medges, jag gör sällan något för att hindra mig från att bli sjuk eller för att förhasta tillfrisknandet. Att vara sjuk är för mig en välsignelse. Detta sagt i ett land som Finland, där jag vid värre åkommor vet att jag har världens bästa sjukvårdssystem som tar hand om mig. En verklig välsignelse för en hälsoslarvig människa som jag.

Nu sitter jag då för andra dagen i pyjamas och är sjuk. Igår pausade jag från flunssan och åkte till Åbo, vilken då knappast gjorde bra åt kroppen eftersom den nu igen lider av feber och halsont. Min svägerska frågade mig om jag inte är orolig att flunssan håller mig borta från Stockmanns Galna dagar. Ja funderade över det en stund och kom fram till att Gud gör som Han vill. Om jag skall shoppa mindre så är det så det skall vara. Det hindrar inte mig från att njuta av italiensk frukost med de läckerheter min kämppis hämtar hem från Delikatessen :P.

I vårt land är det lätt att bara lita på sig själv och på landets omåttliga möjligheter. "Jag litar på sjukvårdssystemet när jag är sjuk" kunde jag säga. Men till all lycka är det inte hela sanningen. För liksom Gud kan ge oss välsignelsen att vara sjuka, måste vi lita på att det sker enligt Hans vilja också när vi blir friska. Trots att jag ser flunssan som en välsignelse, sörjer jag nog över de människor jag inte nu kan träffa, över vackert väder jag inte får njuta av och annat som förblir ogjort. Men är det i Guds hand så kan jag lita på att allt blir bra som Han vill det. Om vi ger varje dag av vårt liv till Herren så kan och får vi inte oroa oss för de motgångar som möter oss. Herren ger och Han tar bort, vi kan endast lita på att Han regerar.

"Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig?
Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom,
min frälsning och min Gud." Ps.43:5

Denna söndag sörjer jag över att inte få gå till gudstjänsten. Det är nu tredje söndagen i rad som jag inte är i kyrkan och jag märker av det. Jag längtar efter predikan, gemenskap och nattvarden. Nu får jag bara läsa dagens texter för mig själv och reflektera. Kanske något jag borde göra också de söndagar jag går till kyrkan, det finns mycket i texterna som jag inte märker när jag hör dem bara en gång. Dagens söndag är 5. söndagens i fastan, Judica, skaffa mig rätt och kallas också lidandets söndag (dominica passionis). I texterna märker jag vem det är som lider, det är inte bara vi människor, det är Gud. Vi människor är mästare på att förstöra det goda Gud har gett oss och bara se vårt liv som ett lidande. Men lider vi så finns det en som har lidit före oss och för oss.

"Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god,
som följer sina egna tankar,
ett folk som ständigt kränker mig rakt i ansiktet." Jes.65:2-3a

Hans kärlek till oss är enorm och oändlig och vad gör vi? Vi kränker Honom rakt i ansiktet! Hela uttrycket låter så otroligt förnedrande. Men Gud gör det stora att Han stiger över det. Kapitlet i Jesaja börjar nämligen såhär:

"Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,
jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag:
'Här är jag, här är jag.'" Jes.65:1

Vi som var utan hopp, utan Kristus, vi som var långt borta, vi får komma nära. Genom Kristi blod. Jag ser framemot att från palmsöndagen till andra påskdagen få fira varje dag i kyrkan. Fira det att Kristus dött och att jag dött med Honom och att Han uppstått och jag fått nytt liv. "Ty han är vår frid".