Mitt brev till biskop Erik Vikström angående 6-files på Höstdagarna 2005

Till biskop Erik Vikström,

Dethär året har det hänt något på Höstdagarna som jag tycker är särskilt sorgligt. Jag hade valt en workshop som hette 6-files och som leddes av Monika Pensar-Granroth och Minna Silfergrén. Workshopens innehåll beskrevs i Höstdagshäftet enligt följande: ”Samtal om sex, lust och rättigheter. Teori varvat med egen reflektion.” Då jag anmälde mig till workshopen trodde jag att den skulle handla om Bibelns syn på sex och kärlek. Istället blev jag bestört av en överraskande uppmaning till osedlighet och osedliga tankar. Därför vill jag vända mig till dig.

När vi kom in i rummet blev vi först visade bak i klassen för att bekanta oss med olika broschyrer och böcker som angick pojkars och flickors sexualitet, samlag, sexuell kränkning och sexuella rättigheter. Dessutom fanns där diverse material om olika slags sexuell läggning och hur man skall bemöta det. Vi blev uppmanade att plocka åt oss av broschyrerna och bläddra i böckerna. I en av böckerna kunde man t.ex. hitta en mängd olika ord på det kvinnliga könsorganet. Många broschyrer accepterade homosexualitet och uppmanade homosexuella att öppet visa sin läggning.

Innan vi började skulle vi lova att vi inte skulle föra det som har sagts inom gruppen ut ur rummet. Ledarna gav dock lov att vi fick berätta det de säger åt vem som helst. När workshopen sedan började blev vi först indelade i mindre grupper och vi skulle inom gruppen reflektera kring ordet sexualitet i olika skeden av livet. Nästa uppgift var att hitta på olika namn på både pojkars och flickors könsorgan. Detta tyckte jag redan var lite underligt, jag såg helt enkelt ingen mening med hela uppgiften. Det kändes både pinsamt och motbjudande.

Resten av workshopen talade ledarna om något som de kallade sexuella rättigheter. Vi fick höra om följande rättigheter: 1. Rätten till sexuell frihet 2. Rätten till sexuell självbestämmanderätt, rätten till sexuell klasslöshet och rätten till den fysiska kroppens säkerhet 3. Rätten till privat sexualitet 4. Rätten till sexuell rättvisa 5. Rätten till sexuellt välbehag 6. Rätten att uttrycka sina sexuella känslor 7. Rätten till fri sexuell förbindelse 8. Rätten att göra fria och ansvarsfulla val av preventivmedel 9. Rätten till information som behandlar sexualitet som baserar sig på vetenskaplig undersökning 10. Rätten till mångfaldig information och bildning angående sexualitet 11. Rätten till hälsovård för sexual hälsa.

Jag tycker att det som dessa rättigheter lär ut till stor del inte alls stämmer överens med det som Bibeln och den kristna kyrkan lär. Därför började jag undra varför de lärde ut dessa saker till ungdomar av vilka många inte är så insatta i hur kyrkan ser på sexualiteten och vilka då får den uppfattningen att detta är vad kyrkan tycker, eftersom vi trots allt befann oss på ett kristet veckoslut. Artiklarna framfördes som något som vi skulle tillämpa i våra egna liv. Workshopsledarna lät oss också förstå att dessa rättigheter var officiella rättigheter som hörde till de mänskliga rättigheterna. Vi blev alldeles vilseledda.

Det som de bl.a. lärde ut var att homosexuella får och skall uttrycka sin sexualitet genom att vara i sexuell förbindelse med någon av samma kön. Dessutom kom det upp en fråga angående homosexuellas rätt till giftermål varvid workshopens ledare sade att homosexuella enligt dessa rättigheter borde få gifta sig. Jag tyckte att detta stred mot den kristna läran i vårt land.

Kristendomen har tidigare lärt ut att utomäktenskapliga sexuella förbindelser inte är acceptabla och jag håller mig gärna till dessa läror än idag. På workshopen lärdes det dock ut att alla har rätt till sexuell frihet och vi blev uppmuntrade till själverotik och till föräktenskapliga sexuella förbindelser. Monika sade att föräldrar ofta blir generade då de märker att deras barn tillfredställer sig själva, men hon uppmanade oss att lära känna vår kropp och hon sade att själverotik var det bästa sättet att göra det. När jag frågade ledarna om de alls tar hänsyn till vad Bibeln lär, t.ex. angående homosexualitet och sex utanför äktenskapet fick jag till svar att om man varje dag skulle vilja följa Bibeln ordagrant skulle man en dag göra det ena och den andra dagen göra precis motsatsen.

Enligt båda ledarna kunde man tolka Bibeln på många olika sätt och Minna Silfergrén såg det som en rikedom att alla tolkar Bibeln olika eftersom det inte skulle vara någon idé att predika till församlingen om det bara fanns en rätt tolkning.

Jag undrade om vi inte borde använda Bibeln som rättesnöre istället för dessa artiklar angående sexuella rättigheter och fick till svar att vi inte i detta fall skulle följa Bibeln. Bibeln stred tydligt mot dessa sexuella rättigheter och workshopsledarna stod bakom rättigheterna istället för att stå bakom Bibelns ord. Ledarna tillät att vi några gånger kommenterade vad de sade, men när de märkte att många ville kommentera sade de att vi inte hade tid för fler kommentarer och då blev diskussionen alldeles på hälft. Det störde mig att vi inte fick reda ut saken. Efteråt kände jag mig bedrövad då allting jag hade sagt som hänvisade till Bibeln inte kunde tillämpas alls då allting stred mot dessa artiklar.

Allt som behandlas i dessa rättigheter tar enligt mig bara hänsyn till vad som är rätt från en subjektiv synvinkel och att allting tycks vara tillåtet så länge man inte skadar någon annan. Enligt artiklarna är människorna de som drar gränserna och Bibelns ord och Gud har ingen som helst roll i det hela. Jag kan inte förstå hur en kristen människa kan tro sig handla rätt utan att alls ta Gud i betraktande. Det är verkligen förvirrande att workshopens ledare på ett kristet veckoslut vill lära ut ett sådant tänkesätt. De ungdomar som var på plats lärde sig tyvärr att detta är det rätta sättet att tänka. Ungdomar är väldigt mottagliga, särskilt då läran kommer från en präst och en annan kristen människa. Detta var otroligt sorgligt särskilt för att man inte fick kommentera mera och då fick de andra ungdomarna inte alls veta att det fanns ett annat, bibliskt sätt att se på människans sexualitet.

De OH-blad som beskrev artiklarna var prydda med ritade bilder av nakna män och kvinnor i olika åldrar som höll varandra i händerna eller som smekte varandra. Dessa bilder tyckte jag inte var nödvändiga att visa för att förklara vad de olika artiklarna gick ut på.

I slutet av workshopen blev vi uppmuntrade att välsigna våra kroppar, våra könsorgan och vår sexualitet, men jag avstod från att göra det. Välsignelsen gick ut på att man satte sin hand på den del av kroppen man välsignade och så välsignade de våra könsorgan med ungefär följande ord: ”Jesus, du som bor i våra könsorgan…” Jag tyckte att detta var helt galet. Ledarna uppmanade oss att ta olika broschyrer och annat material för att kunna lära ut det som vi hade lärt oss på workshopen till ungdomarna i vår egen församling.

Jag hoppas innerligt att workshops som 6-files i fortsättningen inte skall tillåtas på kristna sammankomster och att man noggrant kontrollerar vad innehållet i en workshop egentligen går ut på. Jag blev chockerad av att ledarna kunde lära ut något som så tydligt stred mot den kristna läran och som inte hade någon koppling till Bibeln. Ledarna sade sig vara eniga i det de lärde ut. Efter workshopen kände jag mig otroligt bedrövad och missmodig över den mängd ungdomar som hade suttit på samma workshop och som hade fått lära sig en alldeles felaktig syn på sex och för att Bibeln inte hade haft någon roll i hela workshopen.

Hanna Järveläinen
Markus församling

De sexuella rättigheterna som workshopsledarna använde kan hittas på adressen:http://www.worldsexology.org/about_sexualrights_finland.asp

Adventstid

Adventstid kom till mitt ensamma hus...Adventstiden gör mig så glad. Man väntar i spänning på julen och allt som kommer att hända då. Jesu födelsefest, glädjens tid, släktträffarnas tid, julklapparnas tid, julkyrka, julbakverk, julmat, julpynt, julmusik och såklart lite julstress. Ja tror att stressen är oundviklig. Man vill att då man firar Jesu födelse skall allting vara perfekt och att alla skall ha de bästa minnena från just den festen. Dessutom smittar stress. Julen är trots allt den absolut bästa tiden på året. Men idag börjar min julstress då julstädningen börjar och så skall jag pynta, första advent till ära. Men julen är värd allt jäktande. Som tur kan ja lugna mig med julmusik.

Igår firade vi lillajul verkligen festligt och lyckat. Det började med lätkä på morgonen, sen lillajulsmiddag hemma, sen en superfilmkväll hos Tommy och sen ännu julglögg och tårtor när vi kom hem. Såklart hade tomten också varit på besök då vi kom hem från hockeyplanen. :)

Det bästa som har hänt sen min senaste uppdatering är att snön har kommit! Allt är helt vitt och så otroligt bedårande vackert! Idag på morgonen när solen sken och himlen var alldeles blå var vyn verkligen breathtaking. Jagf örsökte fånga det på kamerafilm, mne antagligen blev det int nå bra. Men vi har haft snöbollskrig, dessutom kom det så mycket att man måste ploga. "Jumala on jo luonut lumen, miksi lumi pitäisi luoda uudelleen?" :D
Men jag hoppas innerligt att snön håller sig till jul.

På fredagen hade vi ungdomssamling och vi diskuterade olika sätt att förbättra ungdomsverksamheheten. Vi har redan en längre tid funderta på en Bibel&Bön grupp och den skall vi nu planera och sedan snarast möjligt börja med då. Sen kom Magdis med en idé om en ungdomskör o de har ja hoppats på länge. Hoppas verkligen de blir nåt. Ja vill nämligen så gärna sjunga i kör. Ifall att både Bibel och Bön samt ungdomskören startas då kommer jag och många andra att ha församlingsverksamhet 5-6 ggr i veckan :P. För alfakursen börjar på våren, sen e de ungdomssamlingarna, volleyboll, gudstjänst och de två nya evenemangen. Plus att vi ungdomar annars också hittar på verksamhet i stil med sähly, lätkä eller filmkvällar. Men som mamma också sa: församlingen är en del av familjen :).

Angående 6-files skall jag i början av veckan skicka ett brev til biskopen, jag hoppas att jag har fått allting med i brevet, men om ni vill påminna mig om nåt så skriv gärna. Har nämligen hunit glömma/förtränga en hel del sen Höstdagarna. Ni kan också gärna be för saken.

Glad lillajul och God första advent! I väntan på Krist ankomst,
Cura ut valeas

HD smutstvätt

Det har blivit en utredning angående 6-files verkstaden på Höstdagarna. Jag har skrivit ett brev som postas till någon (vet int vem, men någon som har mera makt än jag). Jag kan förvisso paste:a brevet någon dag hit, men först vill jag ha det i sitt slutgiltiga format. Är lite förvirrad över utredningen, är lite förvirrad vad det är jag vill att händer som följd. Men Gud har något planerat.
Spiritus asper

Oas och liv

Höstoasen var en härlig upplevelse. Min första hela oas. Mycket vuxna, mycket rättlärighet (Folkbibeln, synen på homosexualitet), otroligt givande samlingar, mycket otroligt fina människor som ja fick umgås med hela veckoslutet. Snö i Vasa, köra på hala vägar, snökrig, sena kvällar, Vasa ABC, massor skratt och glädje, givande och intressanta diskussioner. Tack till alla som bidrog för ett minnesvärt veckoslut!

Nu e ja andligt upplyft. Nu har jag även fortsatt med min motionsträning. Men min andning bekymrar mig; kan inte gäspa, eller andas djupt. Tycker om Österbotten.
Amicitiae nostrae memoriam spero sempiternam fore

Problem i paradiset

Ja visste att de skulle hända o sen e ja ändå så sur att de har hänt. Eller att jag har låtit det hända, till mig. Jag har blivit påverkad av Höstdagarna, negatvt påverkad alltså. Ja fick ju njuta av gott sällskap där, men de va verkligen allt. Ja har varit "messed up" i början av veckan och ja vet att orsaken är det dåliga intryck som jag har fått från Höstdagarna. Ja va nog sur igår då ja kom underfund med det.

Men igår kväll blev de bra. De va som om ja hade varit förstelnad och sen öppnades allt. Gråten öppnar verkligen allt. De kändes så bra. Ja hade före de börja me ett nytt projekt för att förbättra min bibelläsning, ja skriver upp det viktigaste av kapitlet i ett häfte varje gång ja läser. Hoppas de blir effektivare :).

Sen vill ja igen dela med mig av de visdomar som C.S. Lewis skriver. Han förklarar att varje under som Jesus gjorde, var egentligen bara försnabbde under av det som Gud varje dag gör på vår jord. Då Jesus t.ex. gjorde vatten till vin, var det inget övernaturligt "puff"-under utan det som skedde var bara en försnabbad reaktion av när en växt, men jordens vatten och solsken skapar en frukt. Lewis förklarar andra under på samma sätt och de verkar så otroligt logiska. Men hans avsikt e int att logisk-förklara undren, utan att få oss att inse att varje sak som händer här på jorden är ett under osm vi får tacka Gud för. Han har skapat en så underbar värld som kan åstadkomma så underbara ting, som t.ex. frukter.

I en annan text skriver Lewis om olika slags synder. Han skriver att olika synder som djävulen uppmanar oss till påverkar oss genom vår djuriska natur, medan högmoden, den värsta av alla laster, påverkar oss andligt för att den lasten komer direkt från helvetet. Det var genom högfärden som Lucifer blev utkastad från himlen. Han ville vara bättre, starkare och mäktigare än Gud. Högmod har alltså sin rot i konkurrens. Helvetet lurar högmoden på oss genom att först låta oss bli kvitt de synder som personligen tynger oss och sen blir vi så självsäkra o självbelåtna att vi blir högmodiga. Man bygger upp sitt högmod genom berömmelse, men snart är man inte mera fåfäng (att man vill ha andras beröm väldigt gärna) utan man börjar anse sig så mycket högre än de andra att man inte mer bryr sig om vad de tänker om en. Då har man blivit som dem som Jesus beskriver att förkunnar honom och i hans namn driver ut onda andar, men som i tidens slut får höra orden "Jag känner er inte".

Orsaken till att jag skriver om detta är att ja alltid tycker det är skrämmande att höra om "den värsta synden". Ingen synd är ju värre än en annan, men det kan vara svårare att bli av med vissa synder än andra. Och högmod är då en av dem. Och så blir jag alltid rädd att "tänk om jag är en sådan människa?". Men ja tror (och hoppas) att det att man är orolig för om man är det, betyder att man inte är det. Men att vara ofullständig och ha olika slags fel är på ett sätt tröstande för då blir man inte högmodig och tror att man verkligen är perfekt för man har hela tiden nåt att bättra på. Så fast jag länge har varit glad över hur bra jag har det och hur bra ja känner mig har ja hela tiden sökt efter "troubles". Detta har verkat totalt korkat, för varför ska man söka problem om man har det så bra? Men kanske de e just för att om man har det för bra får man lätt ett stort problem; man blir för säker på sig själv och slutar helt lita på att Gud är den som håller en kvar här på jorden, som sköter om att man har det så otroligt bra :D.
Cuiusvis hominis est errare; nullius nisi insipientis in errore perseverare

Höstväder och kläder

Det är lite ovanligt med höststormar såhär i mitten av november, men då temperaturen inte vill sjunka under 10 grader kommer stormarna ganska så sent. Jag skulle naturligtvis vilja ha vinter nu, regn o ruskigt väder e int precis min grej. Men idag har de varit väldigt underligt väder. På morgonen blåste de ganska mycket, sen kom regnet och sen blev de lite normalt mulet på eftermiddagen. Helt just började de igen ösa ner, men ändå va de helt ljust o från fönstre såg ja två otroligt vacrka regnbågar. Sen sluta de igen regna o nu e redan halva himlen helt ljusblå o de blåser int så hårt heller.

Hösten e nog int min årstid. Mamma tycker mycket om höst, ja förstår nog int varför. De blir jättesnabbt mörkt, o trots att de e 5-10 grader varmt fryser ja hela tiden. Dessutom blir allt så grått o vått o de vackra löven faller snabbt ner från träden o ruttnar o så måst man kratta. De enda positiva me hösten e att man kan vänta på julen o att man får klä sig i mysit varma kläder.

Höstens färger e nog en annan sak ja gillar med hösten. Brunt, mörkorange, olika röda nyanser coh naturens färger e bland de härligaste av alla världens färger. Ja tycker verkligen om det då butikerna fylls med höstkläder, väskor o skor i alla höstens färger o många nya modeller o material. Mysiga tröjor, snygga stövlar och läderväskor o så kan man nuförtiden kombinera allt helt fritt o uppfinna sin egen stil, som man själv känner sig bekväm i. Alldeles ljuvlit!

Jag väntar ändå otroligt mycket på vintern. Vit snö, snökrig, snöns knakande under skorna, "winterwonderland", julen, ljust ute, ljus inne, pulkaåkning, skridskoåkning... de finns så mycket ja älskar me vintern! O varje år e ja lite rädd att de har blivi så varmt att den int alls mera kommer. Ja hppas att mina barn får uppleva vinter.
Homo ludens

Jordiska och himmelska pappor

Jag hitta igår ett uttryck. Ett intressant uttryck egentligen, "pappa har betalat". Alla vet naturligtvis vad de hänför sig till, och betydelsen av det modifierade uttrycket är antagligen också ganska klart. Jesus har dött för våra synders skull. För oss finlandssvenskar är uttrycket "pappa betalar" normalt. Ja tror dessutom att uttrycket bland finskatalande folk också har spridit sig, som ett uttryck för finlandssvenskarnas snobberi. Detta tycker ja iofs är felförstått eftersom ja tror att föräldrarna, oberoende av modersmål, finansiellt stöder sina barn om dessa inte har egna inkomster. Men för att återkomma tilll det nya, religiösa uttrycket tycker ja att de e lite underligt. Roligt dock, o finurligt, men ja ser det så att Jesus är sonen, Gud är Fadern och pappa sku isf vara Gud. Trots att Fadern, Sonen och Den helige Anden är ett tycker ja ändå att man int kan säga att "pappa har betalat" om det egentligen är pojken som har betalat. Fast om man ser det enligt vad uttrycket egentligen står för e de att den som har makt (pengar i detta fall, eller nåd enligt det nya uttrycket) hjälper den som behöver den "högres"(förälder/Gud) makt. Men kom gärna med förslag om ni kan resonera logiskt kring detta uttryck.

Att skriva om pappa är ju riktigt lämpligt nu på farsdagen. Tycker verkligen om min far. Han är nog min idealman. :) Men på farsdagen, särskilt då de dessutom alltid är på en söndag, tycker ja att man också skulle kunna fira sin himmelska far. Ja vet int precis hur, men i varje fall göra det som hör till att göra på vilodagen, dvs ta sig tid att be o läsa Bibeln o gå i kyrkan. Ja kom att tänka på att vi gör så mycket för våra jordiska pappor på farsdagen, bakar kakor, sjunger, firar på olika sätt, medan för vår himmelske Faders skull gör vi knappt någonting. I alla fall inget utöver det som förväntas av oss. För att uppehålla vår tro o hållas vid tron vet vi att vi regelbundet måst läsa Bibeln, vara med på kristna sammankomster och be. C.S.Lewis (ja tycker tydligen om att återge hans tankar) beskriver tron som konsten att hålla fast vid de ting man en gång godtagit. Då känslostämningarna växlar (som uppenbarligen sker väldigt ofta åt mig) måste man öva sig i att hålla sig vid sin tro och detta går endast om man dagligen försöker tänka på nåt som har med tron att göra. Detta skall leda till daglig/regelbunden bibelläsning, bön och aktiv kyrkobesökning. Men för att fira vår himmelske Far gör vi knappt dessa saker, för att inte tala om att göra nåt extra. Men de härliga me Gud är att han vill inte att vi gör nåt utöver de vanliga. Han vill bara att vi skall tro, ta emot honom när han drar oss till sig och som trons frukt kommer då ofelbart att följa goda gärningar.

Så nu på farsdagen vill jag uppmana er alla att göra goda gärningar, ta er tid att be, läsa Bibeln och tänka på kristna saker. På samma sätt som vi av kärlek vill fira vår jordiska far skall vi av kärlek läsa vad vår himmelske Far vill säga till oss och tala med honom genom bönen.
Ab imo pectore

Dåligt humör och Gud

Det kommer alltid i vågor. Ena stunden är man hur glad o nöjd som helst, andra stunden e man riktigt nere. Ja har säkert aldrig varit riktigt nere. Men lite nere blir ja nog. Har man för mycket tid att tänka hinner man också tänka på allt dåligt o så försämrar man sitt humör ytterligare. Man matar det dåliga humöret det med dåliga tankar, precis som man matar gott humör med goda tankar, romantiskt humör med romantiska tankar osv.
Cogito ergo doleo

Men just nu känns de lite dåligt. Ja vet int vart jag hör. Vart vill jag höra? Varför blir ja dragen åt andra håll? Man kan ju int vara med om allt, men då ja så mycket vill, fast ja vet att de int e bra för mig. Ja e glad att mamma o pappa har hållit reda på mig så att ja int gjort saker som ja sku ha ångrat senare, men livet känns så halvt. Skulle ja ha gjort samma beslut om ja själv sku ha fått välja? Om allting int sku ha skett så automatiskt?

Ja vet att mitt dåliga humör beror på min huvudvärk. O ja vet vart ja hör och jag vet att man besluter sig för att älska oberoende om man gör det påriktigt eller ej. Man bara gör beslutet för att det skall man göra. Man lever så för att så hör det till att leva. O ja tror att ja vet att ja sku ha gjort samma beslut om ja själv fått välja. För att jag vet att Gud drog mig till sig och frågade om jag ville tillhöra Honom och jag svarade ja. Ingen annan gjorde det för mig. Och jag trivs nu bra med den tro jag har för jag hittar bevisen i Guds Ord. Och ja vill verkligen leva såsom det hör till att man lever, men då ja blir frestad något så otroligt. Varför skall frestaren lura runt hörnet stup i kvarten? Varför skall han göra mig så sur?

Angående att älska så är det ett beslut. C.S.Lewis skriver att man skall älska sin nästa, inte så att man fejkar kärleken, utan så att man gör det man vet att man skulle göra om man verkligen älskade personen och på så vis lär man älska den man gör älskvärda gärningar mot. Som min bror brukar säga, att älska är ett beslut, inte en känsla. Att hysa kärlek mot en annan människa igen, det är något vi är kapabla att göra för att Gud ger oss en bit av sin kärlek så att vi kan ge den kärleken vidare till våra medmännsikor. Igen inget vi själv gör, utan allting beror på Gud.
Dei gratia

Lutherfilmen och barn

Ja talar ganska ofta om TV o filmer. Ja tittar alltför mycket på sånt. Igår såg jag filmen Luther. Egentligen har vi haft den hemma redan länge, men ja har aldrig fått för mig att se på den. Igår sen på ungdomssamlingen hade Mannu valt att visa just den. De va riktit lyckat för ja hade haft en uppfattning att filmen var tråkig, men den var hur bra som helst! Den skildrade Martin Luthers liv väl o så berätta den om hurdan kristendomen var på hans tid. Då fanns de ju ingen evangelisk-luthers tro, utan alla var romersk-katolska (i Europa alltså). Luther blev munk av misstag och han ansåg inte sig själv vara en bra kristen. Han var dock mycket speciell o ville leva precis enligt vad Bibeln lär och han sökte en barmhärtig, förlåtande Gud, för under den tiden trodde man bara att Gud var sträng och man var rädd för Honom . Under Luthers tid fanns det heller inga Biblar för folket utan bara munkar o präster o andra kyrkliga män fick läsa Skriften. Luther fann många fel i den dåtida kristendomen, vilka han ville rätta till o på så sätt fick vår lutherska kyrka sin början. Dessutom utkom Luther med den första översatta Bibeln (till tyska). Filmen är alltså verkligen toppen, den har dessutom roliga kostymer :D och jag rekommenderar den till alla, särskilt till alla kristna. (kolla gärna http://www.imdb.com/title/tt0309820/)

Barn skiljer sig mycket från "äldre barn", eller ungdomar. Barnen i min eftermiddagsklubb (församlingens klubb) tror alla på Gud (eller säger sig alla tro på Gud). De frågade en gång mig "Känner du nån som inte tror på Gud?" :). De tror att allting är sant som står i Bibeln o de ifrågasätter inte heller nånting. Ja tycker de e ljuvlit. De tycker uppriktigt att alla onda, elaka mänskor borde bli snälla och de ser väldigt illa på om nån är elak mot nån annan. De e int svårt o förstå varför Jesus vill att alla skall vara som barn. Såklart är barnen i klubben inte perfekta, de slår o sparkar o svär, och enligt mig e de värre än va barnen var då ja var liten. Men de är ändå härliga, o ja kommer int ifrån de att ja verkligen älskar barn! Dessutom tycker ja de e rolit att få lära dem om va de står i Bibeln o va det går ut på att vara kristen.

Ett av kapitlen i det häfte vi använder i barnklubben berättar Liknelsen om talenterna (Matt.25:14-30). En rik man reser utomlands o han ger alla sina pengar till sina tjänare, till var och en så mycket han anser att denne klarar av, och ber dem att förvalta pengarna väl. Den första får 5 mynt, den andra 2 och den sista bara ett. De två första använder sina penagr klokt och förtjänar mera, men den sista gräver ner pengen i en grop. När den rike mannen kommer hem vill han veta vad tjänarna gjort med pengarna. Han får veta att de två första tjänat mera och han berömmer dem. När han får veta vad den sista har gjort med pengen blir han arg. Den sista tjänaren säger att hans herre är en hård man och därför var han rädd och kunde han inte glatt tjäna sin herre. Denna tjänare liknar den som bara känner till Guds stränghet, men inte vet något om Hans godhet och nåd, som är den största gåvan vi har fått att förvalta. Myntet symboliserar evangeliet, det glada budskapet att Jesus dog för vår skull. Vi skall alltså använda alla de gåvor Gud har gett till oss för att sprida detta glada budskap och inte gömma oss undan för att vi är rädda för Gud (precis som man gjorde på Luthers tid), eller för att vi är rädda för andra människor.

Det finns många bra ställen från Bibeln som är så enkelt förklarade i barnens klubbhäften. De e skönt att se hur enkel förklaring nåt, som man aldrig har förstått, kan ha. Om ja blir ivrig kanske jag nån gång skriver in fler av dessa fina ställen, men nu får de räcka med att ställe. Ja vill tacka dem som har kommenterat bloginläggen, de e verkligen kiva!
Aequam memento rebus in arduis servare mentem

Romantiskt humör

De e skönt väder ute just nu. De e smått blåsit, men ändå så lugnt att mitt hår (som ja ida ha hålli öppet för en gångs skull) hölls på plats. De e ganska varmt o lugnt o himlen e halft mulen, men några stjärnor syns ändå. Ja tycker de blir så snabbt mörkt nu på hösten, men ida va de riktit skönt. De verkar som om de sku bli ljusare allti ti kvällen, men ja tror de e bara mitt sinnestillstånd som växlar :). Att lyssna på Celine Dion på vägen hem kan också ha påverka :P.

Ja kom just hem från bion. Vi va o se på "lainakengissä", ja vet int va den heter på engelska. Ja vänta mig nån "hömppäkomedi", men den va (iaf delvis) seriös. Den handlar alltså om två systrar som e helt olika. Den ena e en jurist o den andra en partypingla. Som ni kan gissa är juristsystern tvungen att hjälpa sin bortkomna partysyster. Men sen ligger partysystern med sin systers pojkvän o sen händer alltmöjlit. Partysystern hamnar hos systrarnas farmor o börjar hjälpa åldringar o juristsystern säger upp sig o börjar vakta hundar. O sen träffar juristsystern en ny kille och så kommer den nödväniga reda-upp-gräl scenen. Slutet gott allting gott. Ja tyckte de va jättekul att de hade åldringar me i filmen o at de spela en ganska stor del av filmen, för åldrinar glöms så ofta bort, int destomindre i filmvärlden. Dessutom blir partytjejen verkligen ödmjuk o vänlig o hjälpsam (fast de e nog väntat, men ändå kul). Men ja rekommenderar filmen starkt! (kolla http://www.imdb.com/title/tt0388125/) Här kommer en dikt från filmen, skriven av E.E.Cummings:
I carry your heart with me(I carry it in my heart)
I am never without it(anywhere I go you go,my dear; and whatever is done by only me is your doing,my darling)
I fear no fate(for you are my fate,my sweet)
I want no world(for beautiful you are my world,my true)
You are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing
Here is the deepest secret nobody knows(here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life;which grows higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart(I carry it in my heart)

Mamma fråga idag vad mitt mansideal är. Ja visste int va ja sku svara, men ikväll va ja lite på mer romantiskt humör, så ja fundera på de en stund (ja ha naturligtvis funderat på de ofta, men ja glömmer allti va ja ha funderat ut). I avrje fall kom ja ti den slutsatsen idag att min kommande man skall ha gott självförtoende. (Att han skall vara troende kristen tycker ja e en självklar sak.) Vidare ska han ha charm, ha bra humor och vara en gentleman. Han ska va en "manlig man", alltså ha en famn ja kan kura mig ihop i :) o sen ska han lita på mig o lyssna på mig o förstå mig. Okej, nu har ja varit tillräckligt krävande, ja tror de räcker. :P

Nu ska ja ge mera föda till mitt romantiska humör. Everwood börjar. Adjö.
Caeli enarrant gloriam Dei

Kärleksbekymmer

Att vara kär. Och att inte vara det. Ja tycker de e en bra sak o va kär. De e så fint o sött me folk som e kära :) Fast ja int fullt vet vad ordet kärlek innebär (om nån vet så berätta gärna). Men de e synd om dem som inte är det och så ser man överallt par som e kära, och såklart finns de massor av romantiska filmer/TV-serier och sen e en stor del av den musik som e pop, ganska kärleksbetonad. Alltså man tvingas på ett sätt till att va kär. De kommer som från alla håll.

Först ska man va förtjust. Den känslan varar länge o då man e i de sinnestillståndet e man hela tiden glad. Man drömmer om sin käresta o kan int sluta tänka på denna person. Man inbillar sig kankse saker som inte finns o ser på dessa romantiska filmer o lyssnar på romantisk musik o efter de vet man exakt hur de ska gå i ens eget fall. Precis som på TV. Sen kan de ju hända att de på nåt lyckligt sätt går precis som man hade drömt. Men i de flesta fallen går de int. Drömmarna går i kras. Detta kan bero på många saker, de kan hända att de sku ha kunna gå precis som i drömmen, men att parterna aldrig vågade medge hur de kände för varandra. Ibland är den personen man varit förtjust inte den man ska va resten av sitt liv med o då händer inget, bara att man med tiden glömmer bort sin förtjusning. Då kan man dock bli djupt sårad o då räcker de länge att komma över de. Men i de flesta fallen blir man rädd. Man märker kanske att man får sina känslor besvarade o man blir helt utom sig av glädje, men sen vet man int va man ska göra o sen panikerar man. Och så är all förtjusning borta o den tiden man spenderade på att tänka på den speciella personen har bara gått till spillo..

Men så e de int. Man får endorfiner av att vara kär eller förtjust. Man laddar sig med positiva tankar och är jämt glad. Man är under en längre tid "drogad av romantiska känslor". Men iofs kan de bli värre efterreaktion då man märker att drömmarna inte blir sanna. I varje fall slutar de inte där. Man kan glömma sin förtjusning för en tid och efter t.o.m. många år träffas igen o märka att alla känslorna finns kvar. Verkligen krångligt.

För många kommer det ändå slutligen "drömprinsen". Efter alla dåliga erfarenheter har man lärt sig hur man skall reagera och hur man skall vara. Eller så klickar de redan på första gången. I varje fall slutar allting gott :)...oftast. Sen finns de ju också de som vill leva ensamma hela livet, men de har sitt helt egna kapitel igen.

Orsaken till att jag skriver detta är att ja börjar bli trött på att höra från alla håll hur det o det inte fungerade, hur han blev rädd o dumpade henne, hur många blir missnöjda, men framför allt, att man tappar tron på kärleken. Ja tror ännu också att det finns en drömprins därute för var och en av oss (flickor) och att han en dag rider fram på sin vita häst. Ja har också haft mina otaliga förtjusningar, dock inte med några ödesdigra följder. Men man lär sig av sina misstag har ja märkt.

Men förra sommaren bestämde ja mig för något otroligt, att inte vara förtjust på ett år. Såklart trodde ja int att de sku fungera, men nu i sommar märkte jag hur ja (iaf nästan) hade klarat av att hålla mig till mitt beslut. De överraskade mig nog verkligen. Mitt beslut baserade sig på Höga Visan 3:5 "Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill." De handlar om att Gud tar hand om oss. Och om de e meningen att vi skall träffa vår drömprins, kommer vi nog att göra det, inget tvivel. Många bara tycks tvivla o vill ta situationen i egna händer, o då går de som så ofta, att de misslyckas.

Ja tror att man inte skall se på en massa romantiska filmer o lyssna på en massa romantisk musik. Man lurar sig själv att man känner på ett vistt sätt, fast de kan hända att man bara blir känsloladdad av musiken eller filmen. Att avhålla sig från dessa romantiska saker tycks dock gå emot den kvinnliga naturen, har ja märkt. Alla kvinnor (eller många kvinnor) tycker mycket om allt som har med kärlek att göra. Man tycker om närhet, intimitet, att pussas o kramas o allt sånt. Men de e bara nåt man har lärt sig från världen runtomkring att man skall tycka om. Ja undrar om kvinnor i Afrika, eller på nån annan plats i världen är lika kärlekssjuka som vi i västvärlden? De sku va skönt o uppleva ett samhälle som int sku betona kärlek på samma sätt som de betonas i vårt samhälle. Sen har såklart ordet kärlek och ordet att älska fått en hel del alldeles fel betydelser, men dem går ja int nu in på.

Franska e kärlekens språk. Men trots mina n antal franskakurser e ja int (ännu) så bra på detta kärlekens språk. Därför fortsätter ja att lägga fram mina tankar på svenska o ibland på latin :P. Så läs o njut!
Amor vincit omnia
Amor caecus est

Överlops tid

Jag uppdaterar ofta min blogg. Det beror antagligen på att jag har så mycket överlops tid. Och på att ja annars också sitter så ofta vid datorn att då ja har gjort allt annat (nödvändigt) vill ja skriva lite. Dessutom har ja en otrolig outsinlig källa av material att skriva ner (alltså en hel del onödigt att skriva). Och sen måst ja ju uppehålla min förmåga att producera text :). Difficile est tenere quae acceperis nisi exerceas

Idag efter skolan for ja till Akademen o reservera sjätte upplagan av Galenos, alltså medicinska fakultetens inträdesbok. Boken publiceras den 16.11 och jag får den den 17.11 :). Sen skall mitt aktiva läsande börja.

Ja har nu börjat läsa Uppenbarelseboken för att de kommer så många tecken från omgivningen att yttersta tiden närmar sig med stormsteg (egentligen närmar de ju sig hela tiden), men nu bara känns de som att de e aktuellt hela tiden. Uppe på tapeten så att säga. Sen läser jag också C.S. Lewis "Den djupa glädjen" o den e super! Där finns bl.a. en text om Hjälp från den Fullkomlige. Den handlar om att för att ta emot Jesus måste vi totalt underkasta oss Honom. En människa kan dock inte totalt underkasta sig Jesus, bara en fullkomlig människa (Jesus) kan helt underkasta sig o överge allt sitt eget. Därför, för att hjälpa oss, sätter Gud in ett stycke av sig själv i oss så att vi klarar av att göra de saker Han vill att vi skall göra. Med Hans hjälp kan vi likväl älska varandra. E de inte underbart att vara Guds barn?

På tal om tro, talade vi idag me två av tjejerna i skolan (Kemiavd. på universitetet) om tro. De berätta att de trivdes i sin församling (Matteus respektive Sibbo svenska) p.g.a. att det inte krävdes att man trodde på nåt, utan man fick vara med oberoende av om man trodde eller inte. De sa också att de var bra att man inte blev hjärntvättad. Ja berätta att vår församling mest har såna ungdomar som verkligen tror och de sa att det också kan vara bra. De vet att ja e troende o de e så skönt att man med icke-kristna verkligen kan diskutera tro, utan att de tycker att det är pinsamt. Ljuvlit! De båda har vari me på Höstdagarna själva o de har vari hjälpledare o med i församlingsverksamhet i några år. Matteusflickan berätta att hon nångång på HD har varit på en kurs där de talade om sex o att hon tyckte de va bra för henne att höra att det finns folk som avhåller sig från sex före äktenskapet och hon tyckte de e bra att folk kan grunda sina åsikter och sin tro på Bibeln o att de utgående från den kan motivera va deras tro går ut på. Ja blev verkligen glatt överraskad av hennes åsikt! :)

Avslutningsvis (tack för rättelsen) vill jag säga att jag ännu också har för mycket tid. Därför kommer det antagligen också så mycket text. Hoppas ni vill/orkar läsa igenom allt. Jo, ännu en sak. Kommentera gärna eller skriv hälsningar för ja ser inte vem som läser o de e rolit om ni också skriver nåt.
Cura ut valeas och Dominus tecum

Trött hemma

Det verkar vara otroligt svårt för mig att förstå hur man använder "blogg". Men antagligen kommer jag att lära mig det snart. Eller så int.

Idag hade ja tänkt motionera. O vilken ädel tanke, eller hur? Så ja försökte på sähly med Matteus församling, men de blev icke av. Så försökte jag på ishockey, men trots att de hade sagt att de håller skridskoplanen i skick om temperaturen är under 15 grader, var planen stängd p.g.a. väderomständigheter. Så antagligen e de då >15 grader här nere i Helsingfors. Så vår motion byttes ut mot milkshakes :P.

Förra natten gjorde jag mitt personliga rekord gällande sömn. Jag sov hela 13h och var stormtrött då ja vaknade. Och så hade ja sovit samma kväll redan tidigare 1h. Med andra ord fick ja inget gjort igår, utom att jag blev vackrare och piggare :D.

Höstdagarna var en "mindblowing experience". Jo, jag visste nog att man inte kan få ut något andligt från Höstdagarna, men ändå var ja missnöjd. Ja hade int samma känsla som då ja kommer hem från t.ex. Pieksamäki eller en oas, ja kände mig inte "andligt upplyft". Men om ja tvingas säga nåt positivt om Höstdagarna så fick ja ju träffa en stor mängd underbara människor och ja fick (surprise surprise) också umgås med dem :). Men tyvärr räcker int en halv fredag, en hel lördag och en halv söndag till för mig för att få umgås med alla så mycket som ja sku vilja. Men man får ju nöja sig med det man får. Och man kan ju alltid tacka Gud för att det finns så många så otroligt fina människor i denna värld, som man dessutom har fått chansen att träffa :). 6-files ids ja inte ens gå in på för att ja ännu också är lite sur på att det inte blev fortsatt diskussion i gruppen o mycket bedrövad att de kan läras ut så felaktiga saker på ett kristet veckoslut (borde ja ersätta ordet "kristet" med "alkoholfritt ungdomsveckoslut"?).

Funderar nu om de e en bra ide att ha satsernas första ord tjockare...Försöker nu hitta min egen stil, o de brukar ja ha svårt med. Är verkligen förundrar över hur jag kunde bestämma mig för vad bloggen skulle heta, vad bloggaren (jag) skulle heta, hur min blogg skulle se ut osv. Men kanske jag nångång hittar på "ett perfekt" sätt att göra allt på, tills dess provar jag olika stilar. Att "feta till" första ordet kanske lockar läsaren att läsa nästa sats också (under antagandet att läsaren har läst förra satsen). Men att skriva hälften talspråk, hälften skriftspråk de e min stil. De gillar jag :).

Skolan verkar inte alls vara för mig. Idag trivdes jag i alla fall inte. Ida hade ja bara två lektioner, o ja kommer inte att vara så förfärligt mycke i skolan annars heller (12-14h/vecka), men ja tycker om att ha stressigt o jobba mycket med olika arbeten o sånt, men just nu tycks min motivation vara helt borta. O allt e så mycke svårare nu än de va i gymnasiet. De va ju väntat, men ändå skrämmer det mig. Man förväntas läsa så mycket mer o studera självständigt o ta reda på. De enda som ida pigga upp min deppiga skoldag var att ja hade musik med mig o ja kunde sitta o lyssna på de o göra mina fysikuppgifter. Och såklart blev jag upplyft av tanken att jag efter fysikuppgifterna skulle få fara hem :D.

TV-program måst ja igen berätta lite om. Idag kommer nämligen "desperate housewives" o som reklamens offer har ja börjat titta på serien. Jag medger att den inte är av bästa kvalitet, men jag är antagligen intresserad av drama, komedi och desperata, perfekta kvinnor :P. Min favorit är absolut ensamförsörjerskan (vars namn ja för tillfället inte kan erinrera).

Skönt att få skriva upp sin tankar ibland. Innan ja avslutar ska ja ännu fastställa en till av de saker ja tycker om att ha i mina texter. Nämligen orspråk/citat eller nån fras. Eftersom jag har mäkt hur svårt det är att uppehålla sin kunskaper i olika, särskilt matematiska ämnen ska ja avsluta med ett citat av Plinius den yngre:
Difficile est tenere quae acceperis nisi exerceas

Nya vindar

Detta är ett mognande. Eller så intalar ja mig i alla fall. Jag tycker om att fundera. Men jag skall försöka förbättra mitt horribla sätt att skriva, eller så blir det ännu mer horribelt. I varje fall skall skrivfelen bort. Inget hastande.

Först om främst måst ja beklaga mig över min snigelliknade maskin till PC. Varje gång den "laddar" nåt, sku ja säkerligen hinna springa kvarteret runt. Långsam. Eller så tänker den endast på mitt välbefinnande o föreslår att ja verkligen skall springa runt kvarteret. Nej, sån intelligens har den ännu inte uppnått. Men den har nog vett och särskilt vilja att alltid då ja skrivit nåt ta bort precis allt. Ja antar att de e otroligt "amusing".

Jag har känt mig lite krasslig (betyder de ordet egentligen nåt?) eller sjuk på sistone. Nu är ja definitivt på bättringsvägen. Orsaken skulle kunna ligga i de enorma mängder te ja har intagit.

Idag kom två av mina favorit-TV-program, Everwood och Alias. Ja lär mig alltid nåt från TV:n. Media påverkar alla, oberoende av om man vill det eller inte. Men ja försöker "intentionally" få nåt ut av de program ja tittar på. Kanske i ett litet hopp om att få ut nån positiv inverkan "in addition" ti alla negativ inverkan man får av TV. Usch va dåli ja e på att komma ihåg svenska ord ida! Men kvällskvisten börjar ju lida mot sitt slut.

Jo, lärdomen från TV-programmena. Alla vill väl bli kära nån da? De e absolut min eviga dröm och bön. Men under mitt långa liv som romantiker har ja märkt att kärlek kräver nåt. De e int bara att ta emot o bara vara, utan man måst arbeta o i 100% av fallen uppstår det svårigheter och dem måst man klara upp. Så e de då så fint att bli kär? (ja börjar snart nästan förstå varför de finns "vanhapiikan")Dessutom, om man lägger till all den möda man har då man bara är förtjust i olika individer. Kärlek är verkligen mödosamt må jag säga! Men ändå; Amor vincit omnia.

Den andra smarta tanken ja fick ut av en TV-serie var att det finns högre makter och vi skall vara på vår vakt. Man kan tro att man inte blir påverkad av nån annan, eller att man int påverkas av media eller att man klarar av all sorts mental press, men så är inte fallet. Vi är sårbara människor!

En god blog kräver en god avslutning. Därför avslutar jag med:
Brevior saltare cum deformibus viris est vita