För mig har våren varit fylld med alltför mycket program, hittils i maj har jag sovit 8 nätter hemma och mestadels varit dödstrött. I princip har hela majmånad gått förbi mig och nu undrar jag hur det redan kan vara sommar och jag har inte solat eller gjort våriga saker än? April-maj har jag mestadels dessutom varit flunssig och inte hunnit ta tid på mig att bli frisk.
Så nu inleds sommarlovet med två friare veckor, som är så efterlängtade. Ja ska forska en del, men mest träffa vänner och förbereda mig för att resten av sommaren igen vara borta hemifrån, denna gång blir lugnare för de e ja van med. Konstigt att jag så vill att saker ska vara såsom jag är van att de är. Våren ska vara en väntan på sommarlov och sommarlovet ska vara fullt resande. Skribaläger ska ja på för sista gången nånsin och de känns ju vemodigt. Sen två månader i Vasa och jag ber och hoppas att det skall gå an, men hoppfull är jag ju nog :).
Ett riktigt sommarlov blir de enligt mig bara en kort tid. Dessa lediga veckor och skribalägret är sköna, men sedan slängs jag ut i vattnet bland hajarna för att lära mig simma. Alltså får mycket ansvar över många patienter utan någon erfarenhet överhuvudtaget. Men tekemällä oppii och jag väntar mig bra stöd och uppmuntran av vännerna i Vasa sedan. Jag vet att jag kommer att ha lärt mig oändligt massor efter sommaren och jag hoppas att de finns ti för fritid också. Som tur kommer dessutom familjen några gånger och hälsar på.
Kanske är mina råddiga känslor inför sommaren och efter en hektisk vår igen tecken på att jag har blivit vuxen. Allt är inte mer som efter skolavslutningarna i grundskolan eller ens den dagen som jag blev student. Livet går vidare. Jag är förväntansfull inför sommaren, men på ett helt annat sätt än jag varit tidigare. Aningen spännande :)
