Välsignelser under stilla veckan

I år under påsken kändes det extra roligt att få vara med om det traditionella påskrallyt med andakt/gudstjänst/högmässa varje dag från palmsöndag till annandag påsk eftersom jag inte var hemma i min församling under påsken förra året. Stilla veckan i år har varit fylld av välsignelser, jag tänker inte omtala dem skilt, men varje dag under veckan har Gud tydligt välsignat mig med bönesvar. Han har gett mig mera än vad jag har kunnat be om och förstärkt min tillit till Honom.

Vad har jag lärt mig av dessa välsignelser? Först och främst det att jag skall stiga åt sidan och låta Gud verka. Han är mäktig att göra långt mera än vad jag kan föreställa mig och jag måste ge upp min bristfälliga strävan och istället lita på att Han uppfyller sitt löfte om att svara på bön. Han har gjort det förut, men jag glömmer det så snabbt och glömmer att lita på Honom. Dethär är något jag känner att jag borde kunna hålla fast vid och borde kunna komma ihåg.

På grund av den bristfällighet jag nyss beskrev har jag till följd av välsignelserna fått uppleva att jag inte alls är värd att få så många välsignelser. Särskilt den härliga glädjen att få berätta om min tro och att eventuellt i framtiden få se mina vänner komma till tro känner jag att jag inte är värd att få uppleva. Det har jag så rätt i. I mig själv finns inget och inte heller har jag gjort något som gör att jag skulle förtjäna de välsignelser jag har fått av Gud. Tvärtom är jag, liksom hela mitt släkte, skyldig till det att Guds enfödde Son, Jesus från Nasaret, måste gå in i döden. Men i det att Han på långfredagen led hela den långa vägen upp till korset har jag fått all min synd förlåten och får i tacksamhet ta emot Gud välsignelser. Ja under att Han var mitt inne i lidandet, i det lidandet vi och jag borde ha varit i, bad Han för oss: "Fader, förlåt dem ty de vet inte vad de gör." (Luk.23:34)

Mänskligt sett gör allt detta otroligt stora att jag känner mig ännu mindre, än mindre värd något. Jag kunde själv inte ha stått ut domen för min synd inför Guds helighet. Jesus utstod detta för mig, inte bara för mig, utan för var och en av oss. Så jag får ta emot förlåtelsen för intet och all Guds välsignelse för intet, även trots att jag inte är värd det. För att "Så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son..." (Joh 3.16, även kallad lilla Bibeln) Det hänger alltså inte alls på mig, mina gärningar eller förtjänster, hur ordentligt jag följt buden, om jag lyckats med fastan eller om jag lever mitt liv duktigt enligt människorna omkring mig. Nej, om jag tror på Jesus, om jag håller det för sant som Han har gjort för mig på långfredagen för över 2000 år sedan, så får jag allt med Honom. Såsom Jesus sade det innan Han dog på korset: "Det är fullbordat." (Joh.19:30)

"Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?" 1Joh.5:5

GLAD PÅSK, KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!

Lunchpaus

Det är så sällan jag nuförtiden är hemma lunchtid att jag inte fått laga lunch i all sköns ro på länge. Idag är min sista dag inför sista skriftliga tenten (omtagning av den kliniska sluttenten) under min studietid och jag tog en lång lunchpaus, for till butiken och tillredde en av mina favoriter, som jag dock inte gjort själv någonsin förut: borschsoppa (hur skrivs det?). Korv i alla dess former hör ännu också till mina absoluta favoriträtter så det kunde inte gå fel. Härligt gott med smetana :)

Här är receptet, gick snabbt och billigt. Och kan bara rekommendera Atrias krakovaknackkorvar - supergoa!
http://www.hs.fi/ruoka/reseptit/artikkeli/Pikainen+borssikeitto/1135244640111

Bilden från Maku.fi. Namnam!

Könnt ihr es glauben - was übers Essen

Alles fing gestern an als ich und Henrik bei unserer Tante waren und ich von ihr eine dose Sauerkraut bekam. Danach sind wir durch Lidl daheim gefahren, wir kauften Snacks und ich habe auch zufällig Bratwurst von Lidl mitgenommen. Das hab ich dann zu der Johanna erzählt und wir entschieden uns für ein deutsches Mittagsessen am Samstag (heute) nach ihrer Chorprobe. Die Johanna ist gerade nach Hause gekommen und könnt ihr raten was sie mitgebracht hat? Hefeweizenbier und Brezn! Jetzt können wir mal für uns ein echtes bayrisches Mittagsessen vorbereiten. Das hab ich seit August nicht genießen können :) Danke Johanna, hat mir glücklich gemacht!