Under presidentvalet 2012 har vi finnar blivit vana med nånting som i vanliga fall inte alls hör till vår kultur - debatter. Sauli och Pekka har debatterat i över 14 debatter, kritiserat varandra och fått stå upp för sina åsikter i kritikregnet från folket och media. En del finnar har skämts när de tittat på debatterna (särskilt FST:s) och en del har skrämts - hur kan man vara så rakt på sak? I vår kultur håller vi ju oss helst till oss själva med våra åsikter och att kritisera sak tolkas som personangrepp.
Har detta något att göra med muslimer? Faktiskt. Under senaste helg har jag gått en kurs om hur man möter muslimer i Finland och i Mellanöstern och Nordafrika. Jag har inte under mitt liv mött muslimer, särskilt inte i diskussion, så allt vad jag hörde var nytt och lärorikt. Jag lärde mig också en del om islam och vad muslimerna egentligen tror på. Tänker inte gå mera in på det, men de e intressant!
Nu till saken: när en muslim möter en kristen och blir vän med den är det för muslimen alldeles naturligt att börja debattera trosfrågor. Muslimer debatterar med sina vänner. Muslimer älskar också i övrigt debatter, de tror att deras gud är alldeles suverän så de vill gärna se på en offentlig debatt mellan en muslim och en kristen och väntar sig att muslimen vinner och sedan är de nöjda (väldigt karikerat). För oss kristna är bilden en annan: vi vet att vår Gud är allsmäktig och för oss är det egentligen sak samma vem som vinner, vi får ju samtidigt vittna åt en arena/föreläsningssal full med muslimer :D Dessa debatter är alltså vanliga tex. i London och samlar tusentals muslimer. För att kunna gå in i en debatt måste man självklart känna till islam, litet av koranen och framförallt Bibeln väldigt bra. Kolla www.answeringislam.net för goda svar på kniviga frågor.
Vi kristna, särskilt i Finland, behöver ta oss ur vårt blåögda "jag-vill-inte-skada-nån"-skal och våga debattera, stå upp för vår tro. Vi är rädda för att såra nån, men för en muslim (eller en saklig ateist) är det aldrig sårande att debattera. Vi kan tex. lära oss av Paulus och Jesus. Båda debatterade med den religiösa eliten, sällan vann Jesus lärjungar genom dessa debatter, inte en enda farisé kom till tro, de ville ju döda Jesus än mera. Men vikten av debatten var poängen också för Jesus! Det var ett sätt att undervisa och vittna.
Sen tror jag att vi behöver få veta hur muslimer och islam fungerar. En född muslim kan aldrig bli kristen. I alla fall inte enligt andra muslimer. En muslim är till naturen "epäluuloinen", det hör också till deras kultur, vi västerlänningar fungerar med syyllisyys - anteeksiannettu principen, medan deras syn är mera häpeä-kunnia. Jag tror att vi finnar (eller jag som träffat minimalt med utlänningar) har svårt i mötet med muslimer eller omvända muslimer eftersom vi inte förstår deras kultur. Islam är en så stor bit av dem att även om de konverterar ligger det djupt i kulturen. Mohammed är länge för dem en helig man, namnet Mohammed är heligt och en omvänd muslim som heter Mohammed är en värre förrädare än en som inte har profetens namn. Muslimer är vana med andlighet, nåt vi inte är så vana med, men de är ovana med den kärlek kristna har för alla, inte bara andra kristna utan också muslimer. De ställen i Bibeln som tilltalar en muslim är just de ställen där man älskar andra mer än sig själv, där man förlåter (också något som inte finns i deras tro).
"när de kom till den plats som kallas Huvudskallen, korsfäste de honom och brottslingarna där, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör" Luk.23:33-34
Här var några av de tankar som jag fått under helgen. Nu valvaka. Träffa muslimer och tala med dem, det är mitt råd!
