Livet just nu

Antagligen skriver jag bäst när jag samtidigt borde göra nåt helt annat. Nu har jag en pappersbunt med fakta ja borde "sisäistää" tills imorgon framför mig, men jag har lust att skriva. Så de e säkert bra att skriva av sig lite.

Sedan höstens sista tent, vilken jag kom igenom med en god trea har jag inte haft precis så ledigt som jag trodde. Tydligen hittas det hela tiden roliga saker att göra, men ja diggar ju o vara effektiv så de passar mig bra. Nu har jag haft semiledigt sista skolveckan och börjar känna mig till ro. Har firat tillräckligt lillajul med glögg, tårtor och pepparkakor och har hittat sånär som alla julklappar och fått skickat julkorten. Och hunnit göra allt jag borde vid sidan om. Många gånger undrar jag nog var jag får all kraft ifrån.

Hela hösten efter Kenya kändes enormt stressig. Jag hade en tung känsla precis hela tiden och den börjar först nu gå om. Så trots att jag har en del unfinished business i studieväg så sparar jag det gärna till nästa års sida för jag vill känna lugn ännu innan jul. Jag hoppas och ber att våren inte skall bli lika stressig. Bibelstället "allt förmår jag i Honom som ger mig kraft" har nog följt mig under hela hösten. Tack Gud för det. En härlig tanke egentligen att livet bara är en mellanetapp, eller en förberedelsetid för livet i himlen. För trots att jag räknar mig som lycklig och verkligen välsignad kan jag ibland inte vänta på att få lämna denhär världen. Därför lönar det sig att vaka andligt hela tiden :).

Eftersom mitt ordande sker nu på sena kvällskvisten måste jag ju dela med mig av några persoliga saker. Kan avslöja att många diskussioner, av en anledning eller annan, under senaste tiden har kretsat kring sällskapande. Se det som Guds ledning eller att kvinnor i allmänhet är fåniga, men nu måste jag säga att dessa diskussioner har varit fruktbärande, eller till nytta. Precis som med bibelläsningen så kan man gå fel i tolkning av känslor och dess behandling om man gör det alldeles på egen hand. Så man ska nog ofta konsultera vänner, de är en viktig resurs! Tack Gud för dem också!

Nå nu var det tillräckligt. Fick skriva av mig och nu sover jag gott. Det märks nog att abstinensen för skrivandet var stor eftersom så mycket text producerades på kort tid. Får fortsätta med läsandet imorgon morgon, vilket för övrigt är sista skoldagen för iår, jess jess! Herren med er kära vänner!

Väntan på Den som skall komma

Den bästa tiden på året måste ju vara väntan på julen! Guds skapade jord visar sig i vit skrud och solen lyser upp allt som under den långa hösten legat i mörker. Vi firar lillajul, bakar pepparkakor, dricker glögg och firar första, andra, tredje och till sist fjärde advent. Vi väntar på den utlovade Frälsaren som skall komma. Om man inte har tenter, vilket jag inte har detta år, kan man njuta absolut fullt ut hela december. En alldeles underbar månad! Människorna i stan är på julförberedelsehumör, man får leta presenter till sina kära och promenera i iskall köld på torgen, gatorna och inne i butikernas värme. Man får stöda och pynta i sitt hem och tända ljus i kvällens mörker och lyssna på julmusik. Att vi väntar på Jesus gör hela väntan ännu så mycket bättre samt den välsignelse vi har fått att bo i ett fredligt land med våra familjer och vänner.

HALLELUJA!

Utmanad eller sju semiseriösa subjektiva saker

Fick en utmaning av Sofie att skriva sju saker om mig själv. Har svårt att bestämma mig vad jag skall berätta och typiskt nog vill jag göra det nu när jag samtidigt skulle ha en del saker som borde göras. Haha, så e de väl alltid.

1. Första saken får bli en upptäckt som är ny för mig själv också, men som jag gärna delar med mig åt er nu när jag kommit underfund med den. Jag har en social rädsla. Känner mig iakttagen av allt o alla runtomkring mig och anpassar mitt beteende enligt det. Exempelvis är jag dödsrädd att visa vissa känslor öppet, i fall att någon skulle märka och det skulle bli pinsamt för mig. Det är en social stopper som går på när jag är i sociala sammanhang där jag känner en hel dle människor.

2. Som andra punkt vill jag berätta att jag egentligen älskar att skriva och läsa. På sistone har jag fått skriva mycket, både blog och artiklar och jag har sedan sommaren läst en del böcker (annat än konsulterat medicinskt litteratur). Jag älskar hur mångsidigt jag själv kan uttrycka mig med mitt modersmål, men också hur andra har uttryckt sig ofta väldigt fyndigt (tex. Jane Austen).

3. Till följande, som tredje punkt, nämner jag att jag har grym resfeber. Som yngre reste vi sällan, men nu som studerande har jag börjat resa mera och denna höst har jag inga resor inplanerade så jag lider just nu av en otrolig längtan bort för att ta paus och få uppleva något nytt. Hoppas min resfeber blir botad snart :P

4. Till er kännedom meddelar jag denna fjärde sak. Den bidrar med mycket obekväma situationer och kräver mycket anpassning från min sida. Jag talar om min extraordinära värmeproduktion. De morgnar jag duschar e min kroppstemp så hög ännu 1h efteråt att om jag sätter handen mot bussfönstret så immar det runt handen. Efter ett gympass eller en annars stressig morgon e ja helt superhet många timmar och tvingas sitta i top och ta av mig skorna för att svalka ner mig. Det är faktiskt något jag alltid måste ta i beaktande att jag alltid har hett.

5. Femman får vara det att jag diggar dansmusik, men till mitt förtret saknar jag skills för att dansa snyggt. Jag kan dansa roligt och vilt (härja på ett dansgolv), men rytmsinne kombinerat med lämpliga kroppsrörelser hör inte till mina talanger. Antagligen bor det inne i mig ett litet rytmdjur som ändå gör att kroppen reagerar på musiken :P.

6. Sjätte och nästsista saken. Jag är mycket oftare den som får folk att skratta än att jag skulle själv skratta. Väntar alltid med spänning på att träffa personer som verkligen skulle få mig att skratta. Det uppskattar jag.

7. Sista punkten får handla om kjolar. Som liten avskydde jag att klä mig som en flicka. Helst av allt hade jag byxor och ingen blus alls. Men mamma var seg och försökte hålla mig som en flicka så hon köpte kjolar åt mig. Jag tyckte heller inte om det att min egen mamma aldrig använde annat än kjolar, de e liksom lite tantigt. Nu som vuxen, efter att länge ha sökt min egen stil, har jag blivit som min mor och går mest nuförtiden bara i kjolar, tunikor och klänningar. Så går det. Jag tycker om att vara som min mamma :)

Utmanar till följande Jan och Johi att avslöja personliga hemligheter om sig själva.

A broken hallelujah (eller Hannas avautumiset!, läs bara om du är färdig för ocensurerad text)

Att vara förtjust och kär är för en flicka härligt, men många gånger väldigt plågsamt. Man går omkring och tänker på "tänk om"-situationer, vilka i verkligheten aldrig sker. Man slutar ofta upp med ett brustet hjärta och ångrar att man öppnat upp sitt hjärta. Man sysselsätter sig med en massa saker för att sedan komma över dessa pojkar.

Litet av en samma känsla har jag nu. Jag får tårar i ögonen, vilka just nu faktiskt är nyttiga eftersom mina ögon är så otroligt torra just nu. I de flesta situationer och under de flesta åren av mitt liv kunde dessa tårar ha orsakats av tragedier i umgänget med det motsatta könet. Nu är detta inte fallet. Jag läste mina mejl och påmindes av mitt brustna hjärta som jag försökt gömma och dränka med en hel del skolarbete. Min kärlek till min församling.

Kanske kan jag beskriva det med ett oerhört bra förhållande med ömsesidig kärlek och respekt som sedan plötsligt tar slut. Att yttre krafter så hårt river i de båda parterna att de tvingas ifrån varandra. En församling är inte bara en gemenskap bland många kristna gemenskaper där vilken som helst gemenskap är lika bra.

Första Johannesbrevets första kapitel handlar nästan bara om gemenskap. Om hur de lärjungar som med sina sinnen upplevt Jesus berättar vidare om Honom och det eviga liv som finns i Honom, varför? Jo, "för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus." Varför skall vi ha gemenskap? jo, "för att vår glädje skall vara fullkomlig." Johannes fortsätter med att beskriva vad gemenskapen med Jesus i ljuset åstadkommer, "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." Allt detta finns i gemenskapen: enheten med Fadern och Sonen, glädjen, att tillsammans hålla sig till ljuset och nåden som då kommer oss till del. DENNA gemenskap har jag upplevt i Markus församling.

En fyndig och ytterst klok person kunde nu kommentera att alla kristna är en del av Jesu Kristi församling, Jesu brud, den stora skaran av de utvalda troende som kommer att leva för evigt med Herren Jesus Kristut i himlen. Att jag inte skall sörja över en bristfällig församling här på jorden, när evigheten väntar och att Herren står alltid bi fastän församlingar faller. Detta är förvisso sant. Men det tröstar inte i den situationen som är ett faktum: att en församling jag älskat faller sönder eller ges i fiendehänder.

Så många gånger har jag skrivit om min församling. Om vad Markus församling har gett mig. Om hur jag ända från början, år 1997, har känt mig andligt hemma i Markus, om hur god undervisning och kristen gemenskap jag fått och upplevt i Markus. Jag är evigt tacksam för det.

Ännu har den slutliga dumppandet inte skett, men den nalkas och jag vet att de kristna bröderna och systrarna lever kvar som kristna bröder och systrar i en ny församling, men det gamla är sedan för alltid förbi. Och det kommer jag hela mitt jordliga liv att bli och sörja och sakna.

Två sånger som just nu beskriver mina väldigt subjektiva känslor:

Alicia Keys - Try sleeping with a broken heart

Leonard Cohen - Hallelujah (Love is not a victory march, It's a cold and it's a broken Hallelujah)

Lyssna och reflektera över min liknelse.

Hemma i eget hem med tid för tankar

Det är faktiskt skönt att bo i ett eget hem. Har varit hemma i Parkstad några gånger sedan flytten och där känns ännu också som hemma, men samtidigt har jag ett eget hem. Bra känsla. O Stevie Wonder gör inte saken värre samt en ledig dag med många goda stunder bakom. Livet är en härlig gåva från Gud, ävenom det finns ännu bättre saker att se framemot (himlen).

För att rapportera följdenligt så kan jag säga att jag efter veckoslutet sover som en stock här hemma i Mejlans. Rummet är ännu städigt, men skåpen är tom. i bättre ordning efter lite korgar från Ikea. Ännu sku ja behöva en tvättkorg, ett badrumsskåp och kanske en sänglåda samt vissa saker hemifrån, men mamma säger att sånt ska man ha tålamod med. Så de ska ja.

Om församlingen kan jag orda några meningar. Jag är otroligt tacksam och man kan väl säga att man inser det goda man har först när man håller på att mista det. Fast jag nog ren insett det tidigare. Men så e de bara. Vi får be om Guds ledning för framtiden och att lösningar hittas. Jepjep.

Nu kom Johi o några gäster så nu ska ja sluta. Godnatt!

Sista natten hemma

Imorgon byts Parkstad mot ett ställe närmare skolan. Idag förde ja bara en del kläder o möblerna dit o de såg ännu fint ut. Nu när ja har packat precis ALLT som skall med tvivlar jag att jag kommer att kunna hålla ordning.

Ja e nog så trött redan att ja int kan mera ens gå o sova. Sen vill jag fråga er efter en diagnos: vad är det om man inte en natt får sömn alls o man bara e pigg fast klockan går mot 3 och 4 och 5? Om ni hittar på vad det är så dela med mig. Jag är nyfiken :P.

Perfection is reached

Mamma och Hanna har druckit det bästa möjliga kaffet som finns på hela jorden. Mokkamestarit från Tammerfors har superbönor, tex. Etiopia Harar, som malda och kokade i pressopanna resulterar i världens bästa kaffe. Detta kaffe får man från Stockmann (såklart) eller så kan man köra till Tfors och köpa i deras egen butik (blir lite dyrare). Efter detta kan jag inte mera dricka vanligt kaffe.

Upplevelsen av denna kaffekopp är otrolig! Till en början, när kaffet är hett smakar det rostad mörk kaffeböna, lite som ytan av en böna om man äter en sån. Sen när kaffet svalnat blir det en mera sammetslik smak, som det inre av bönan, och konsistensen är som rinnande honung på tungan. Sätter man mjölk i kaffet kommer det ännu en arom ur kaffet, den blir som silke. Lätt, men tung och den underbara smaken uppfyller hela munnen. Nästan som smulten choklad, fast det är kaffe.

Önskar att alla kunde få dela denna upplevelse, helt härligt!

Ny höst

Hösten kom plötsligt. I juli och augusti var jag i Kenya, i Afrikas värme, och dagen efter att jag landade på fädernejorden så inledde jag höstens studier och vädret var som i kallaste oktober. Så nu sitter jag inne, i Henriks rum, och myser i min FC Femurs collegedräkt och lyssnar på Westlife. Jess :D.

Om en månad blir det igen något nytt: jag flyttar bort hemifrån. Johi och jag flyttar in i en fin lägenhet på Manskun. Så just nu njuter jag av sista dagarna hemma med familjen. Snart kommer Johi och när studierna tar över påriktigt vet jag att oktober snart är här. O-ou.

Egentligen har jag just nu så mycket i huvudet att jag måste sluta skriva. I Kenya kunde jag ta hur mycket tid som helst på mig att skriva, men det hinner jag inte med här hemma så jag tror jag ger upp innan jag ens börjar. Kanske får jag chans att skriva någon kväll. Wow vad olikt livet är här hemma jämfört med Kenya, jag vill dit tillbaka någon dag.

Klarsynthet i den kristna tron

Ett tydligt tecken att sommarlovet från studierna inletts är att jag har tid med seriösa blogginlägg och övriga viktiga saker, som motion och vila. Gud är god som ger dem båda två.

Denhär veckan har vi i Markus distrikt fått lyssna till en serie föreläsningar om Den Helige Ande och Hans verk. På måndagen hölls föredragen av Markus Saarinen (tror jag han hette) från Österbotten och Halvar. Idag, lördag, fick vi lyssna till Boris Sandberg och Vesa Pöyhtäri, Vesa är från Uleåborg.

Det som framkommit tydligast är att kristen tro inte är något "fiilispohjaista". Vi är inte satta i världen utan ledning, i dopet har vi fått den Helige Anden som gåva. Men Han är inte en röst som talar till oss genom våra tankar och genom andra mänskor, inte heller är Han ibland mer eller mindre närvarande. Han är vår Hjälpare, konstant närvarande, genom DHA har vi möjlighet att tro på Jesus och förstå Ordet. DHA är närvarande i Ordet och sakramentet. GENOM ORDET (Bibeln) talar Gud till oss genom Den Helige Ande.

Det kan kännas som att detta är för objektivt och inte lämnar plats för personliga upplevelser av Guds personliga och DHA:s ledning. Dessa finns naturligtvis där, Gud leder oss och Han kan tala till oss i enlighet med Ordet. Men vi måst ha Ordet för att pröva det som vi upplever att Gud talar och för att ha en KLAR OCH TYDLIG GRUND. För känslor kan ändra, en god upplevelse efter tex. ett Pieksämäkiläger kan ta slut snabbare än den kom och utan det stadiga fästet i Ordet och Den Helige Andens ledning och tilltal därigenom är vi annars helt borttappade. Så vi skall alltid lita mer på Guds Ord än våra egna upplevelser, känslor och tankar och vi skall alltid söka mer vad Gud talar till oss genom Ordet än vad Han inger oss för tankar.

En annan av de många saker jag har lärt mig är hur tydlig Den Helige Ande är. Han inger inte flummiga profetior, eller helar sådär någotsånär utan när Han verkar så e de klart och tydligt. Han helar totalt och omöjliga fall är under inga omständigheter omöjliga för DHA (dvs. Gud). Han talar också klat och tydligt, i enlighet med Bibeln genom profeter. Han kan också använda präster för att förmedla profetior utan att prästerna är medvetna om det (tex. då en bra Ordets förkunnelse talar omvändelsets budskap till någons personliga liv). Han talar "suoraa suomenkieltä" och ord som går i uppfyllelse.

Helande, tecken och under är inte något som sker i sig själv och som skulle ha värde i sig själv. De bekräftar Ordet, de kommer där Ordet predikas och förkunnandet av synd och försoningen i Jesu blod skall alltid vara i centrum. Jesus allena skall alltid vara i centrum. Vi skall naturligtvis lämna utrymme för helande, tecken och under i vår kyrka, men vi skall inte lyfta det till centrum eller låta det vara tecken på en levande församling eller DHA:s närvaro. Vi skall inte tvivla på att vi har Den Helige Ande och tron på Jesus Kristus som Han ger. Håller vi oss till Guds Ord har vi DHA. Att inte tecken och under sker konstant betyder inte att vi saknar Anden. Anden verkar på det sättet som Han vill där Han vill. Inte på våra villkor.

Vi skall inte tro att vi, för att vi har DHA, har omedelbar gudskontakt så att allt vi tänker, upplever och hör av andra som vi tror att kommer från Gud är absolut gudsord. Apostlarna hade det, vi felar och har det inte. Det enda rättesnöret, det hundraprocentiga Gudsordet finns i Bibeln. Bibeln är inte heller oklar, utan allt där står går att förstå, vi skall inte vara falskt ödmjuka och säga att "ingen vet vem som har rätt". Bibeln är nog tydlig och skall tolka med Bibel och vill vi ha mer av Gud, finns det att finnas i Bibeln. Vill vi uppleva DHA:s närvaro kan vi göra det i Ordet och sakramenten (dopet och nattvarden).

Det känns bra att bli återförd till klarsynthet. Jag är en person som leds så av mina känslor, något som i skrift för mig skulle vara helt ologiskt och falskt kan för mig, framställt känslomässigt, bli så rätt. Senare inser jag hur vilse jag gått. Nu vet jag att jag har fått ett klart och tydligt Kristi budskap predikat för mig och jag känner genast igen det. Det är verkligen en bra känsla att lyssna till Andens tilltal genom det rena klara Gudsordet. Inget förblir flummigt utan helt fullt asiaa. De e bra att veta att det inte hänger på oss och våra erfarenheter och känslor utan bara på Den Helige Andes verk. Yeah!

God morgon Vasa!

Befinner mig för tillfället i Vasa på praktik på Korsholms HVC. En rolig vecka skall jag säga! Jag har lärt mig en massa, fått göra en del nya saker (knäpunktion!) och fått umgås med mina klasskamrater, vilka är ett gäng goda typer. Vi har tittar på lätkä, gått på länkar och igår for vi ut och segla med världsmästaren Silja.

Nu skall jag publicera en bild. Ha de bra vänner!

De känns så rätt så de int kan va fel?

Jaa, känslor. Denna vecka har jag för första gången i mitt liv känt: dethär vill jag göra resten av mitt liv. Det handlar om läkaryrket. Jag har fått arbeta på Mejlans och Pejas som kandidat. På måndag tog jag emot patienter på jouren: undersökte och tog status och gav mina idéer om fortsatt vård till ansvariga kirurgen. Jag fick se en pleurapunktion, en insättning av en suprapubiskateter och lärde mig diktera och konsulterade en (alltför) charmig blodkärlskirurg. Idag på Pejas fick jag scrub in på tre operationer, göra en cystoskopi, touchera en enorm prostata och sätta in en suprapubiskateter själv(!) samt följa med en lärorik mottagning.

Dessa två dagar har gett mig en så säker känsla på att 1) jag klarar av dethär, 2)jag kan något redan, 3)jag lär mig hela tiden och sist men inte minst 4) detta vill jag verkligen göra! Helt otroligt att ha en skön känsla efter "jobbet", helt annat från känslan efter en hel dag på bibban med böckerna (teorin bakom allt det jag nu får göra med händerna!).

Jag tänkte nog fortsätta lite på känslorna. Jag vet med mig själv att jag i de flesta situationer kan behärska mig. En kirurg som inte har sin bästa dag, som snäser och inte vill hjälpa och lämnar rummet som jag stiger in i, det tål jag. Såna går att mjuka upp, att vara snäll mot, att ta emot och försöka bli oberörd. Men sen finns det de andra, den värre sorten, de som får mig att tappa masken helt: charmiga. Jag blir alldeles tomatröd, vet inte hur jag skall bemöta dem, försöker att svara möjligast kort och inte visa hur glad jag egentligen är av uppmärksamheten. Jag säger er att det av mig kräver en hel del viljestyrka att i den situationen hålla huvudet kallt och inte gå med i spelet. För att inte tala om snygga, flörtiga patienter... Man testas i hur god yrkeskunnighet man har och hur mycket man låter sig påverkas av känslor.

Samma problem existerar med mig och personer i min omgivning sådär annars också. De e lätt att umgås, skämta, skratta med folk som man bryr sig lite om vad de tycker om en. Men så fort det är frågan om nån man uppskattar högt kan umgänget bli stelt för att man (jag) är så mån om att visa bara de bästa sidorna och inte säga/göra något dumt. Så å ena sidan skall och vill jag vara en känslosam person, men å andra sidan måste man i många situationer bara sätta känslorna åt sidan.

Vi var ikväll med tjejgruppen och såg filmen Desert rose. Den om någon väcker känslor. Men huvudpersonen, som berättar en sann historia om sitt eget liv kan nog hålla huvudet kallt. Hon kunde berätta en romantisk historia om hur hon steg från enkelt nomadliv till ett glamoröst lyxliv och träffades sina drömmars man. Men hon väljer att lämna romantiken utanför och kallt behandla ett grym sak som hon själv också utsatts för: omskärning av kvinnor. De e nog mycke som skiljer hennes förutsättningar från de som västerländska unga kvinnor har.

Såna saker idag. Sol och värme på kommande :)

Majmånad

Våren har återigen rusat förbi och plötsligt är det sommar och min kalender e fullspäckad som Stockmann på Galna dagar. Nu springer jag lite i förväg, icke att förglömma att jag ännu har 3 veckor skola kvar. De flesta dagar 8-14:30 skola, okej, praktiskt taget är jag aldrig i tid en 8ans morgon :P. Men de känns bra just nu o gå i skola och det vackra vårvädret stimulerar nog till positiva tankar. O Helsingfors e så vackert o skönt o jees o alltdedär. Digii starkt!

Maj har hittils varit skön. Ja har sovit lite mera än i april, fått bort min aprilangst och all övrig nedstämdhet och Herren har ersatt den med påminnelser om Honom. De e jees. Ja ha börja på en ny bok: Jesus i centrum, därför är jag lutheran. Strålande bok me bra poänger. Träffar ni mig kan ni fråga om den så berättar jag gärna. Ojoj va de e terapeutiskt att skriva.

Nu har jag snart gjort riktiga läkargrejer i kliniken i ett halft år. Ja ha kommi igenom alla tenter o snart väntar en veckas praktik i Vasa. Vissa saker börjar ren bli helt vanliga. Kela på de. Jag som en läkare, int sku ja ha trott att jag stiger i de stora skorna så snabbt. Sen e ja helt färdig för Kenya. De blir bra med paus och något helt utöver det vanliga. Yeah! Ha de bra possen, nu baunssaa ja!

25 Dinge (skriven förra året, men nyfunnen :D)

1. Jag är troende kristen, Jesus är min hemmapojke (av nån anledning låter homeboy coolare...), min bästa vän och min Frälsare (igen låter Saviour mera beskrivande). Jag ger Honom mitt liv och skall leva med Honom i evighet i himlen.

2. Jag diggar en hel massa alla slag av lagsporter. Fotboll på våren och hösten, volleyboll på vintern och bitchvolley på sommaren och sedan Eishockey im Winter. Recently joinade jag också ett tantfutislag.

3. Musik är (nästan) allt. Lyssnad, spelad, sjungen, dansad till, whaever. Kan avslöja min inte alltför tuffa idoler: Celine Dion, Carola, Laura Pausini och sedan de tuffare: Sarah Kelly, Michael W. Smith, Blackeyed Peas, lots of RnB...

4. Jag har spelat violin i 10 år (jep, ja vet, erfarenhet går inte alltid hand i hand med skills), men piano och gitarr vore även kula instrument att lära sig spela.

5. Ibland ångrar jag att jag inte tog violinspelandet på allvar då jag var yngre. Fast då skulle mitt liv se helt annorlunda ut idag.

6. All (skön)litteratur jag befattar mig med nuförtiden har ordet "medical" i titeln och är minst 1000s lång. Som yngre tjej idkade jag sådant som att läsa för skojs skull, jag började vid den ringa åldern av 3 år.

7. Jag har aldrig varit i daghem eller förskola.

8. Jag är ingen nörd, jag bara råkar ha alla rätta svaren. Exempelvis den gången då biologilärarinnan i högstadiet fråga mig vad en reflex är och jag reflexmässigt satt upp handen och svarade "det att man markerar när läraren ställer en fråga"... ja vet att de tar ont i er att känna en så smart person som jag.

9. I lågstadiet var jag immer so schön, jag diggade verkligen trumpetbyxor och andra snygga kläder (pyöräilysortsit kunniaan!) och bar matchande blå ögonskugga till skolan var dag. En verklig skönhet redan vid unga år...

10. Min skönhet har nått omåttliga vidder det senaste halva året då jag slutade bita naglar förra oktober. Enda problemet blir då naglarna inte blir korta mer av sig själva och man verkligen måste klippa dem!?!

11. Min vänstra tumme brukar få folk på gott humör. Den är stor och söt som en slickepinne.

12. Omåttliga vidder kan vi lugnt tala om i sammanhanget Hannas matvanor. Det händer inte sällan att jag föräter mig, sanningen är att jag bara älskar mat! Potatismos, knackkorv, fisk, färskt bröd, pasta o sås, god sallad... U name it, but the girl is easy to please :P

13. Jag har fått det vackra smeknamnet Sotanorsu av mina kära bröder. Jag tror det syftar till att jag är så sportig. (Mary, back me up here)

14. Efter all denna sarkasm kan jag blygt erkänna att jag finner mina nyckelben och axlar särskilt välformade.

15. Jag saknar totalt förmågan att sminka mig själv. Konstigt med tanke på mitt förgånga som en "skönhet" i lågstadiet. Mascara kan jag ändå använda och ms. ripsentaivutin träffa jag förra året och blev helt förtjust.

16. Det finns de i min nära krets som tror att jag är beroende av koffein. Alldeles onödigt att oroa sig för 5-6 koppar dagligen, vissa dricker ju dagligen mer vatten är så!

17. Jag planerar få ett mera barn än Jenni, eller kanske inte, men minst 6 så mina barn kan kicka Jan&Frejas barns ass i volleyboll!

18. Jag tycker verkligen om naturen, att länka eller promenera på nya ställen är ett måste och när årstiden byter vill jag alltid vara mycket ute för att vittna det.

19. Just nu känns det som om jag skulle vilja åka utomlands, till Kenya och missionera eller till Tyskland som utbyteselev, eller bådeoch.

20. Ich mag alle verschiedene Sprachen, l'allemand et francais sont tres intéressant. Också latin ligger nära hjärtat, non scholae sed vitae discimus.

21. Under min begränsade fritid tittar jag gärna på film, hömppä går hem precis lika bra som actionleffor. Star Wars och LOTRina kan man inte se för många gånger :)

22. Som liten hade jag lite fler än 80 Barbiedockor, plus olika stora stora dockor och deras sängar och saker. Jag lekte med dem tills att jag var 12-13 år gammal.

23. I tonåren föll jag sedan för alla bedårande väskor, dem har jag lika många som Barbiena tidigare, i olika märkern, färger och storlekar.

24. Dehär välsigt informativa sakerna skriver jag om mig själv på en högteknologisk ljusröd bärbar dator av märket Sony Vaio. Keyword: ljusröd. För övrigt är jag ingen datanörd och lider av tangentbordsdyslexi.

25. I mina unga år rodnade jag ofta väldigt snabbt och enkelt. Det var pinsamt och pinsammare blev det när folk påpekade om saken. Nuförtiden skäms jag sällan över nånting jag sagt eller gjort, kanske psyket mognade i takt med äggcellerna?

Stressad hypokondriker

Min kropp e nog sån att den int ger så mycket uttryck för mitt psykiska tillstånd sådär i allmänhet. Men nu har jag börjat få otäcka hjärtklappningar, susningar i öronen och snabb puls. Efter att redan ha studerat en tid börjar jag känna igen hur saker borde fungera och hur de inte borde vara. Och när jag även känner till riskerna som kommer av att saker är fel blir jag ju nervös. Nu är det ingen sjukdom jag har eller något som är fel, men som medicinare kollar jag upp alla symptom väldigt noggrannt.

Den bästa läkaren är ändå mamma. Hon vet exakt vad det är som jag har, alltid. Så hon säger hela tiden: "Hanna e du stressad o vad stressar dig?" Sen bryter hon ner alla mina stressmoment i små delar. Ok, det tar ju inte bort stressen, men det lindrar den när man har lite mera kontroll. Fast vardagen löper ju trots stress o allt annat. Men i något skede måste det komma en utlösning så att man får vila och koppla av efter att stressande sakerna blivit skötta. Det kommer snart... :)

Påsklördagen - en dag av väntan

Igår, långfredagen firade vi Jesu smärtfyllda, ödmjuka och förnedrande väg från ångesten i Getsemane, via översteprästernas, romarnas och folkets hån och gissel, till Huvudskalleplatsen utanför Jerusalems stadsportar, där Lammet slaktas. Väntan under fastan och stilla veckan kulminerar i denna, för världen, hopplösa Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum:s död. Men förr oss kristna gäller Pauli ord i Rom. 5:8 "Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare." Jesus SEGRADE över döden och därför kan vi kristna säga som Paulus "Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss." (Rom. 8:37)

Vi firade långfredagen med att samlas med kristna systrar och bröder. Det har blivit tradition att se The Passion of the Christ, sedan diskutera filmen, läsa bibelställen som anknyter till Jesu död (Ps. 22, Jes. 53) och sedan lovsjunga och be. Alla tyckte filmen var bra, trots att många av oss redan sett den 4-5 gånger. Varje gång öppnas något nytt och det blev givande diskussioner. Cicci hittade ett lämpligt bibelställe för vår gemenskap i Apg. 2:46 "Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje."

När Jesus hade dött var lärjungarna modfällda, de var i sina hem på sabbatsdagen och sörjde. Trots att Han, enligt evangelierna, på tre olika ställen hade berättat att Han kommer att dö och uppstå på tredje dagen förstod de inte. För oss kristna idag, med facit i handen, är lördagen en dag av väntan. Jesus har dött, men vi väntar på att Han skall uppstå. Vi väntar på att fastan tar slut (och man får äta choko och facebooka igen :P), Han fullbordar sitt verk genom att öppna för oss vägen till evigheten.

"Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans." Rom. 6:5"ipse autem vulneratus est propter iniquitates nostras adtritus est propter scelera nostra disciplina pacis nostrae super eum et livore eius sanati sumus" Isaiah 53:5

Inlägg nr. 400

"Bloggandet minskade då Facebook kom, bloggandet ökar när Facebook är på paus." En logisk slutledning. Skolan fortsätter för min del ännu till imorgon (skärtorsdag) och just nu njuter jag av att skriva min senaste patientberättelse och lyssna på Natalie Grant (helt awesome lovsång!).

Idag lärde jag mig en ny sak på universitetet: "nuorena lääkärinä nauttii tietämättömyyden tuomasta varmuudesta". Sedan gammalt är det ju känt (både angående studier och annat) att tieto lisää tuskaa och så tycks vara fallet. Men är ångest varje gång onyttigt? Mitt svar är nej. Känslor är bra även om de upprör (synbarligen). Det är även upprörande att reda upp känslor som har hämmats/dämpats i längre tider, men ack så givande och uppbyggande trots den ångest de kan förorsaka. Sen kan vi diskutera om det lönar sig att dämpa känslor eller ej och i vilken grad det är nyttigt.

"Dåren släpper lös alla sina känslor, men den vise håller dem tillbaka." Ords. 29:11

Stilla vecka - tisdag

Igårkväll läste jag Johannes 13:nde kapitel. Några verser som jag fastnade för:

Vers 1: "Det var strax före påskhögtiden, och Jesus visste att stunden hade kommit, då han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista." Jesus visste vad som skulle hända. Den andra viktiga saken: han hade älskat alla de sina och skulle älska dem in i det sista. Påskens händelser i ett nötskal. Han ÄLSKAR!

Vers 3: "Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." Igen visste Jesus något. Han visste att allt var i Hans händer (människornas frälsning) och att Han utgick och skulle komma tillbaka till Fadern. Vilken tröst. Också vi skall gå till Gud.

Vers 8: "Petrus sade: "Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter." Jesus svarade: "Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig." Vi har del i Jesus för det Han gjorde för vår skull. Han har tvättat oss rena.

Vers 15&17:V "Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det." Jesus har gett oss ett exempel att göra som Han gjorde för oss. Förlåta synder, älska, tjäna. Då vi vet det skall vi handla enligt det!

Vers 34&35: "Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." Igen kärlek och älska. Viktigt!

Vers 37: "Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig." Vi alla känner som Petrus. Vi vill ge våra liv för Gud. Men Herren vet vem vi är, syndare in i det sista. Därför dog Han.

Andligt upplyft, kroppsligt totalt utmattad

Läser igenom mina gamla blogg-inlägg och konstaterar att jag tänker just på samma sätt som jag alltid gjort. Känns skönt att känna igen sig i sina egna tankar. Nu har jag ju dessutom mig själv definierad: jag är en ESTJ enligt Myers Briggs (MBTI).

Nåja, tidigare konstaterar jag att trötthet leder till att känslosuppressionen lättar. Det stämmer. Jag blir känslig och har lätt tom. för tårar och andra mesiga utryck för känslor. På sista tiden har jag haft anledning för dem, men de har inte kommit och så kommer de ibland alla på en gång. Men idag skall jag säga er har jag haft en så bra dag och fått så många frågor besvarade att glädjetårar vore de enda tillåtna i mitt känslosamma utmattade tillstånd. Men kaikki kääntyy vielä parhain päin. Så e de bara!

Mitt år med ledarskaps- och lärjungautbildningen är nu färdigt, tyvärr. Nu väntar bara en praktik och min resa till Kenya. Ja den har jag inte nämt något om: jag åker till Kenya som missionspraktikant via SLEF i juli-augusti denna sommar. Men efter ännu en lyckad upplyftande gemensam helg fylld med kristen undervisning kan jag intet annat än bara tacka. Det har varit en god tid med den gruppen och jag hoppas få återse alla flere gånger! Och sådan andlig tillväxt och chans att komma närmare Gud. Helt härligt välsignat. Näin se vain on!

Sömnen och all annan sort av vila har blivit till ett minimum, medan program och stress har nått maximum. Vi skall försöka jämna ut det nu på påsken. Det skall bli ack så bra. Ser framemot påsken verkligen! God tid med Jesus är nog vad stilla veckan skall innebära och påsken desto mera. Jepajee. Nu lovsång, Bibel o sen sömn lr nåt.

Herren är min herde, mig skall intet fattas

"Om jag än vandrar i dödskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig." Ps. 23:4

Jag återkommer ofta till detta kapitel. På gymmet försöker jag ibland recitera det utantill under att jag gör statiska magmuskler :P. Nåjaa, tillbaka till saken. Lovsång och bibelläsning är superbra combo! Så här kommer texten till en lovsång som tilltalar mig i den situation jag för tillfället befinner mig i.

Casting Crowns - Praise you in this storm

I was sure by now,God, that You would have reached down
and wiped our tears away,
stepped in and saved the day.
But once again, I say amen
and it's still raining
as the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain,
"I'm with you"
and as Your mercy falls
I raise my hands and praise
the God who gives and takes away.

Chorus:
And I'll praise you in this storm
and I will lift my hands
for You are who You are
no matter where I am
and every tear I've cried
You hold in your hand
You never left my side
and though my heart is torn
I will praise You in this storm

I remember when I stumbled in the wind
You heard my cry to You
and raised me up again
my strength is almost gone how can I carry on
if I can't find You
and as the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain
"I'm with you"
and as Your mercy falls
I raise my hands and praise
the God who gives and takes away

Chorus

I lift my eyes onto the hills
where does my help come from?
My help comes from the Lord, the maker of heaven and earth
I lift my eyes onto the hills
where does my help come from?
My help comes from the Lord, the maker of heaven and earth

Min församling

Jag har haft den yttersta välsignelsen och glädjen att år 1990 ha fått bli en del av Markus församling (nuvarande Markus distrikt). År 1997 blev vi som familj aktiva besökare av gudstjänsterna och genom dem aktiva medlemmar i församlingen. Man kan säga att hela vår familj kom till tro det året. Sommaren 2001 blev jag konfirmerad och grundligt undervisad i den kristna tron. Nu är året 2010, 20 år har gått sedan vi blev del av församlingen och 30 år sedan vår kaplan och herde, Halvar Sandell blev präst i nämnda församling. Ännu också är vi (yngre och äldre familjen Järveläinen) en del av den trogna gemenskapen av troende systrar och bröder som besöker gudstjänsterna.

Lyckan som jag äger i min församling har jag inte kommit underfund med helt från början. Jag besökte många olika samlingar i yngre ålder och sökte något som fanns framför näsan på mig. Jag sökte något som var det "verkligen rätta", men insåg inte att Gud placerat mig där redan från början. Nu har jag lärt mig att för många kristna är det inte så enkelt att hitta en rätt bibeltrogen församling och jag gick länge och tänkte att det inte spelade någon roll till vilken församling man hörde. Detta kanske berodde på att jag naivt i min egen trygga församling inte upplevt hur fel det kan vara i någon annan församling eller gemenskap.

Varför gläder detta mig så otroligt? Det är en fråga om liv och död, om himmel och helvete om att följa ett rätt Guds Ord eller vända sig bort ifrån sanningen. I min församling har alla (med)lemmar alltid haft chansen att lyssna till ett rent och rätt Guds Ord i predikningar, bibelstudier, alfakurser, bibelträffar och olika temahelger.

I min församling har vi alltid uppmanats att vid sidan om den rikliga undervisningen läsa Bibeln även på egen hand, så även detta år med bibelplan 2010. Under mina 13 år i församlingen har jag, aningen utan att själv märka det, blivit besittare av en mängd kunskap som jag faktiskt inte trodde jag kunde äga. Och i församlingen, med Guds hjälp, ökar denna min kännedom om min Herre dag för dag. Vad jag menar med att jag inte märkt av detta är att det kommit så naturligt och en rätt kännedom för Guds Ord har för mig genom församlingen varit så naturlig att jag inte tänkt på saken desto mera, men det är något som märks nu senare.

Men vad är detta rätta Gudsordet? Ordet, Skriften är Guds Ord som Han har gett till oss för att vi skall lära känna Honom, Hans skapelse, Hans vilja och mera specifikt Hans vilja för våra liv. Han berättar åt oss vad vi skall göra, vad vi inte skall göra, vi får råd i olika livssituationer och tröst i stunder av missmod. Vi får också veta om vad som kommer att hända i framtiden och Han ger oss en mängd löften som han vill uppfylla om vi tror på Honom. Det rätta Gudsordet innebär att man tar hela paketet. Gud är helig och allt Han skrivit ner i Bibeln är absolut sanning. Vi väljer att tro på allt eller inget och ta i beaktande allt eller inget. "Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom." (1Joh. 2:5). Här tycker jag att Markus församling har följt detta och gett undervisning enligt vad Bibeln i sin helhet säger.

I Romarbrevet, kapitel 10, skriver Paulus, auktoriserad av Gud själv, följande som förklarar vikten av att i församlingen ha ett oförvitligt Guds Ord predikat. "Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?" och han sammanfattar detta i vers 17: "Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." Vad säger detta bibelställe till oss? Först att de som predikar skall vara utsända, kallade av Herren själv att bli Hans präster. Den andra poängen är att dessa kallade präster skall predika för att de otroende skall kunna höra och komma till tro. Men denna predikan har ingen kraft ifall den inte utgår från Kristi Ord!

Paulus betygar kraften och vikten av Kristi Ord vidare i första och andra Timoteusbrevet. I 1Tim. 4:13 skriver han "Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer." och i 2Tim. 3:16 "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig väl rustad för varje god gärning."

Vad har då gudstjänsten att göra med detta? Jo, det är där som dessa präster predikar. Varje söndag kl. 10 eller kl. 12 får vi samlas i kyrkan för att prisa Herren, bli tjänade av Honom och få höra Hans ord och motta Hans kropp och blod. Jag kommer ihåg från de tidiga åren i församlingen när de unga i familjerna Sandell och Järveläinen kunde sitta och rita, spela kort eller annars bara härja uppe på läktaren. Mycket har ändrats sedan de åren. Nuförtiden kan jag medge att jag kommer med en annan entusiasm och med en annan glädje till gudstjänsten. Jag vet att jag får träffa mina systrar och bröder i Kristus där och jag får hylla Herren med en känd liturgi där syndabekännelse och trosbekännelse ingår.

Under alla mina gudstjänster i vår församling har jag kunnat vara viss om att den predikan jag lyssnar till är av Gud och undervisar mig i Guds ord. Här spelar prästen en avgörande roll. En rätt präst, kallad av Gud till ämbete. I Malaki 2:6-7 beskrivs att Gud hade ingått ett förbund med rätta präster som var som Levi: "Sann undervisning var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvände många från deras missgärningar. Ty prästens läppar skall bevara kunskap, och undervisning skall man hämta från hans mun. Han är en budbärare från HERREN Sebaot." I Hosea varnar Herren vad som händer i de sista tiderna med prästerna när de inte håller sig till Herrens Ord: "Mitt folk går under i brist på kunskap. Eftersom du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall också jag glömma dina barn."

Paulus beskriver också prästämbetet i flere av hans brev. Han skriver om hur prästerna får en strängare dom, hur de under inga omständigheter skall vilseleda någon utan vara en herde för Guds får. I Kolosserbrevet 1 skriver han om prästämbetet: "Dess tjänare har jag blivit i kraft av det uppdrag Gud har gett mig för er räkning, att överallt predika Guds ord, [...] Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig."

En församling som för fram ett klart evangelium grundat på Guds Ord, Bibeln får också tillväxt genom detta Guds Ord. Här menar jag inte att alla växande församlingar då är trogna till Guds Ord eller att en rätt församling alltid måste växa för att vara en rätt församling. Nej, utan att om och när församlingen växer skall detta ske i kraft av Kristi Ord där det predikas och inte genom något annat medel. I Apg.6:7 och 12:24 beskrivs hur Guds Ord har framgång och antalet lärjungar ökar kraftigt. Men när Lukas i apostlagärningarna talar om att folk kommer till tro talar han inte om att "komma till tro", där medlet skulle vara okänt, utan han säger "ta emot Guds Ord".

Jag är dock väl medveten om att ingen församling är perfekt, den perfekta församlingen kommer vi till sedan i himlen. Jag vet också att det finns flere rätta församlingar här i världen och att vi tillsammans är en del av kroppen, dvs. Kristus, såsom det står skrivet "en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla" Ef. 4:4-6. De uppgifter vi som församlingsmedlemmar har sträcker sig dels inom församlingen enligt Rom. 12:10 "var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning.", men naturligtvis också utanför församlingen för att i kraft av Guds Ord få med flera i de troendes skara. "Uppträd förståndigt mot dem som står utanför och ta vara på varje tillfälle. Ert tal skall alltid vara vänligt, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör svara var och en." Kol. 4:5-6

Jag tackar Herren varje dag Han av nåd låter mig få leva väntar och hoppas på den dag då alla Herrens trogna tjänare skall mötas i evigheten :) Frid med er!

Min etikessä om abort

När börjar livet?

Abort, eller avbrytande av graviditet, har varit möjligt enligt lagen i Finland sedan år 1970. Lagen ger dock inga friheter till detta, utan en gravid kvinna måste ansöka om lov att få avbryta sin graviditet och till detta behövs ett utlåtande av endera två läkare eller Valvira och aborten måste utföras av ett licenserat sjukhus.

Aborter kan utföras fram till den 20:nde graviditetsveckan eller med Valviras lov, ända till den 24:de veckan ifall att fostret har en allvarlig skada. Den största delen av aborterna görs innan den 12:te veckan (93%) då det anses vara tryggast och aborten utförs endera kirurgiskt eller med mediciner (mifepriston och prostaglandin). Senare avbrytningar (12-24:de veckan) får med Valviras lov göras ifall att modern är ung, barnet har en allvarlig skada eller pga. andra vägande orsaker. Detta utförs genom en medicinskt påbörjad förlossning (räknas dock inte med i statistiken för förlossningar).

År 2008 utfördes i Finland 10423 avbrytningar av graviditeter. I hela världen är antalet lagliga aborter ca 27 miljoner och olagliga ca 20 miljoner. Den största delen av aborterna i Finland utförs av sociala skäl (90%), några procent pga. moderns höga eller ringa ålder och bara 2,8% av aborterna görs till följd av konstaterad möjlig fosterskada. En marginell andel (0,4%) av avbrytningarna förrättas av medicinska skäl, tex. för att modern skulle vara i fara. Var tredje kvinna som väljer abort har haft minst en tidigare avbrytning av graviditet.

Abort är etiskt ett livligt diskuterat ämne, eftersom människor inte har kunnat fastställa exakt när livet hos en befruktad äggcell börjar. Detta delar frågan i två aspeketer: dels embryots/fostrets rättigheter till liv och dels moderns rätt att bestämma om sin egen kropp. Också fosterdiagnostik, där man undersöker gravida kvinnors foster för att hitta utvecklingsstörningar, samt stamcellsforskning tangerar ämnet abort.

Personligen har jag en konservativ syn på abort och anser att redan en befruktad äggcell är en levande varelse och att alla ingrepp vars syfte är att avbryta detta liv är fel. Grunden för allt mitt etiska tänkande är främst från min kristna livsåskådning. Detta innebär att jag tar Bibelns ord för sant och därmed har bl.a. De tio budorden som etik och moral. I det femte budet står det: du skall inte mörda. Därmed är för mig abort under alla omständigheter fel. Men då kommer man in på frågan om när ett liv börjar?

Enligt min kristna övertygelse kan jag hitta alla svaren i Guds Ord, Bibeln. Gud har i sitt ord även skrivit om livets början och om varför människans liv är så värdefullt. Människan är skapad till Guds avbild, till gemenskap med honom och Gud älskar oss. Därmav följer att ingen annan människa har rätt att ta en annans liv. Detta tror jag att de flesta människor håller med om. I början av Bibeln, i 2Mos. 21 talar Gud om vilket värde ett foster har. ”Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då skall han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. Men om det sker en olycka skall liv ges för liv,”. Här alltså, om någon orsakar fostrets död anses det som mord och personligen ser jag det just så som det står.

Sedan kommer vi till när livet börjar. På många ställen i Bibeln står det att Gud ser oss redan i moderlivet, exempelvis i Ps. 139:16 ”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit. ” (se även Job. 31:15, Ps. 22:11, Jes. 44:24, Gal. 1:15) Bibeln beskriver också det avbrytande av graviditeter som kom att bli vanliga i västvärlden på 1900-talet. I Jesajas bok (13:18) står det: ”Deras bågar fäller unga män, de har inget förbarmande med fostret i moderlivet, de har inget medlidande med barn.” Enligt min bibeltolkning ser jag det så att varje befruktad äggcell/embryo i en kvinnas livmoder är en levande varelse som är älskad av Gud och därmed skall vara älskad av oss.

I Bibeln omtalas även hur barn kan vara mottagliga för andliga ting redan i moderlivet. I Luk. 1:41 när Elisabet hör Maria, Jesu moders, röst spritter barnet till i hennes mage. Detta barn, Johannes Döparen, beskrivs tidigare (Luk. 1:15) ha blivit uppfylld av den Helige Ande. Även detta är för mig ett bevis på att fostret i kvinnans livmoder är mera än bara en samling organiserade celler och de facto är en levande kropp och själ, redan i sitt tidigaste skede. Vid tiden för denna händelse var Elisabet i sjätte månaden och Maria följdaktligen i början av sin första månad(!).

Abort kan dock vara en svår fråga ifall att moderns liv är i fara eller om barnet blivit till av en våldtäkt. I det första fallet vet jag inte precis hur jag som läkare skulle reagera. Jag kan ju säga att jag skulle agera enligt situation, men också sådan situationsetik är problematisk ifall att man inte begrundat frågorna på förhand. Därför konstaterar jag att jag för tillfället är emot abort även i detta fall, fallen är dock marginella som vi ser av statistiken (se ovan). I det andra fallet tänker jag nog att jag inte skulle tillåta abort. Många smärtsamma upplevelser följer ju en våldtäkt, men barnet är oskyldigt till det och kan, ifall modern vill, efter födseln adopteras bort.

Som redan tidigare nämndes är abort är lagligt upp till 20:nde veckan (24:de i specialfall) ifall att barnet har någon medfödd utvecklingsstörning. I finsk hälsovård ordnas fosterdiagnostik vid modersrådgivning för alla väntande mödrar. Man får tacka nej till dessa undersökningar, men alla mödrar uppmanas delta i undersökningarna. Baserat på resultaten av dessa kan läkaren rekommendera abort för att undvika att ett hämmat barn föds. Dessa resultat är inte helt pålitliga och varje år aborteras många foster, som på patologens bord sedan konstateras vara helt friska och livskraftiga.

Ifall att jag skulle vara gravid skulle jag säga nej till dessa undersökningar. Som läkare skulle jag nämna båda alternativen och presentera fördelar och nackdelar och inte tvinga/uppmana till nåndera. Även om något medfött fel hittats i undersökningarna skulle jag påminna att man inte måste abortera fostret. Jag tycker det är fel att man skall kunna välja hurdant barn man vill ha och välja bort utveckslingsstörning genom att döda barnet. Gud har skapat alla människor och han älskar var och en trots våra psykiska och fysiska men. Här uppkommer frågan att vilka fel är tillräckligt allvarliga att vi skall sålla bort dem med fosterundersökningar?

Det mest förskräckliga med detta är att man får abortera ett foster på högst 24 graviditetsveckor om fostret med tillförlitliga metoder konstaterats ha en allvarlig skada. Med moderna metoder har man sedan år 2004 kunna rädda foster som föds vid 22:a veckan. I Sverige är detta gränsen för fri abort(!). Den slutsats jag drar av dessa fakta är att man får abortera foster, vilka kunde vara fullständigt livsdugliga!

Enligt statistiken presenterad i början kan jag se att också dessa abortfall, baserade på fosterdiagnostik är bara 2,8% av alla abortfall. Som redan nämndes i början är 90,5% av aborterna baserade på sociala skäl. Detta oroar mig mycket. Abort ses som en preventivmetod och i 38% av alla avbrutna graviditeter hade inga preventivmedel använts. Här frågar jag mig om barnet var önskat, men missbildat eller om man bara eliminerar konsekvenserna av den naturliga utgången av samlag?

Som läkare måste man enligt abortlagen (239/1970) ge objektiva uppgifter om abort och följa enhetliga, gemensamma linjer om abort. En läkare, som har anställning i ett till abort licenserat sjukhus, får inte utan motivering låta bli att ta i beaktande ansökan om avbrytande av graviditet.

För min egen del ser jag inga motstridigheter i det att jag är emot abort och samtidigt studerar till att bli läkare. Jag tror nämligen inte att någon kan tvingas göra emot sin övertygelse och sin etik. De aspekter som jag finner mest förödande i avbrytandet av graviditet är dels det att de mest utförs av sociala skäl och dels det att abort kan utföras på foster, där foster i samma ålder kunnat räddas. Antagligen kommer foster att kunna räddas ännu tidigare när den moderna tekniken utvecklas vidare. Eftersom jag har en konservativ abortsyn och ser alla avbrytanden av graviditeter som mord kunde jag aldrig medverka i att embryon/foster aborteras.

Källor
- STAKES, raskaudenkeskeytykset 2008
(http://www.stakes.fi/tilastot/raskaudenkeskeytykset/Tr15_09.pdf)
- Wikipedia, sökord: Abortti (http://fi.wikipedia.org/wiki/Abortti)
- Svenska Folkbibeln online (www.folkbibeln.net)
- Kyrka och Folk, Abort – brott mot det femte budet (http://www.kyrkaochfolk.se/gamlahemsidan/artikel.php?id=209)
- Finlex, lagen om avbrytande av graviditet (239/1970) (http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1970/19700239)

Novum decennium

Konstaterar att året bytt och att livet fortsätter. Det gågna året var fyllt med känslor, insikter, same old same old och massor nytt. Min bror gifte sig, jag studerade, jobbade och höll mig sysselsatt. Nångång under sommaren insåg jag att jag behöver vända nya blad eller ta nya tag or something. Utan att jag visste det inledde jag en tid av tillväxt i tro. Inte säkert nåt mindblowing nytt, men nu när jag ser på det retrospektivt tycker jag att sensommaren inledde min kampanj (eller Guds kampanj i mig) att börja söka Honom och lära känna Honom mer.

År 2010 skall denna kampanj fortsätta. Bibelläsningsplan, ledarskap-och lärjungautbildning och ett liv jag vill ägna åt att tjäna Gud. Får se vad det bär med sig. Till och med studierna och allt arbete har Han välsignat mig med och gett mig för att jag i min uppgift skall ära Honom. Jag har detta år fått inleda studierna i kliniken genom Hans nåd. Så jag hoppas att det blir ett år av tjänande, lydande där jag ger Honom allt.

Allt till Jesus av Judson W van de Venter
1. Allt till Jesus vill jag lämna,
allt till honom nu jag bär.
Honom vill jag tro och älska,
i hans sällskap vandra här.

Jag nu lämnar allt.
Ja, jag lämnar allt.
Allt till dig, min dyre Jesus.
Jag nu lämnar allt.

2. Allt till dig jag överlämnar.
Gör mig, Herre, helt till din.
Värm mig med din helge Ande
Så jag vet att Du är min.

3. Jesus, allt jag överlämnar,
giver helt mig själv åt dig.
Fyll mig med din kraft och kärlek,
nådens regn sänd över mig.