En dag av jobb, bilar och slask

Igår avslutade jag min stressiga vardagsvecka med en skön lång cykeltur i solsken och blåst. Irriterande väder i motvind, men desto härligare i medvind. Cykeln rullade på och det kändes som sommar (om man bortser från +2 grader och frusna tår och kinder). Kröp i säng i god tid för att få mina 8-9h sömn och stiga upp för veckans sista utmaning: 14h arbetsdag. Totalsaldot för denhär veckans arbete i form av skola, möten och läkarjobb blev 54h!

Jag tackade Gud för en gott soven natt, åt min frukost och stack iväg. Jag inser först nu vilken välsignelse det var att jag fått sova så gott varje natt och var skarp idag. Det hade kommit ca 10cm snö under natten, på morgonen fortsatte nederbörden och hårt slask täckte alla gator. Inga plogbilar i sikte denna morgon ännu. Tavastvägen gick ännu ganska bra att köra längsmed, Lahtisleden åkte vi 80km/h på och enstaka våghalsar vågade köra på omkörsfilen. Att byta till Borgåledens ramp var en liten utmaning med snöslask som bilister innan råddat upp, men kom på Borgåleden, något försenad i tidtabellen.

Här kan jag inflika en liten kuriosa om bilen jag körde. Märket heter Kia och det är en korsning mellan en bil och en mikrovågsugn. Precis så praktisk är den då som bil i finskt vinterväder. Den lilla pafflådan hade ingen chans mot 10cm slask, för att inte tala om den extravaganta ABS:n, som blinkade "det-är-halt"-bilden om vartannat och sköt ner bromsen i 80km/h. Härligt! Som tur fanns det ändå en CD-spelare så jag kunde lugnas ner av tysk lovsång under färden.

Borgåleden var ganska tom på bilar, men en välsignelsens man körde 80km/h framför mig hela sträckan till Borgå. Han och mina sovna nätter var nog Guds räddning till mig! Vägen var en enda slaskhög, jag försökte i min idioti åka förbi bilen framför, vilket resulterade i två sladdar med den lilla mikrovågsugnen i 80km/h på en motorväg! Inte en känsla jag vill uppleva pånytt. Ett under att jag hölls på vägen, vet inte riktigt hur det hände. En terrängbil lyckades komma förbi och strittade hela vindrutan full med våt, hård slask och piskade pafflådans sida med samma sörja. Resten av sträckan var hela omkörningsfilen helt oåkt, ingen idiot skulle ens ha försökt sig där. Till slut var vi en lycksalig kö på ett tiotal bilar som åkte 60-80km/h till Borgå. Läkaren var försenad, men helskinnad på jobbet 08:07.

Jag hade bett om en lugn arbetsdag. Hmm, Gud svarar på bön, men inte alltid som vi vill. Jag hade av misstag också bett att det skulle få vara en dag att vittna, kanske Gud svarade på den bönen i alla fall. Under hela arbetsturen hade jag 4 patienter/h. Jag var lycklig över min stora matsäck, för när jag kände mig helt överöst av jobbet, kunde ja ta en snabb paus och äta ngt gott från den fulla Citymarket-påsen. Namnam! Jag hade undgått en bilolycka med Guds beskydd, men många patienter hade inte. Sen fick jag göra en hel del saker jag inte gjort förut (och det var bra träning) och så naturligtvis de oändligt många flunssapatienterna. Otroligt nog blev klockan äntligen 22, jag kom ut och såg de snötomma gatorna och gasade hem på 45 minuter :)

Lessons learned: Gud välsignar och bevarar, jag skall alltid se till att vara pigg och jag skall ta väderlek (spec. snö) i trafiken på allvar. Och jo, ja tycker inte om att köra en Kia.

Slutet gott, kvällste gott! Tack Jesus för denna dag!

Morgonstund har guld i mund

Jag är definitivt en morgonmänniska. Jag älskar morgnar, speciellt tidiga, soliga vår- och sommarmorgnar. Denhär veckan har jag otroligt mycket program och jag har blivit tvungen att planera noggrant dagens timmar för att hinna med mat, sömn, motion, vänner, studier, jobb och möten. När tidtabellen är knapp måste jag ta min egen tid på morgonen istället för att sitta uppe sent på kvällen. Egentligen är den pigga morgonstunden verkligen mera guld värd än den trötta kvällskvisten.

För att förgylla dessa mina morgnar har jag satsat på frukosten: mycket frukost och god frukost samt läsning (först Bibeln, sedan Helsingin Sanomat) samtidigt . Här följer nu tre bilder från olika frukosttillfällen. Jag vill tipsa er alla: ta tid på morgonen och gör frukosten speciell - det ger krafter för hela dagen och veckan!

Good Life Coffees second breakfast på lördag

Måndagsfrukost med Becca och Henrik på Kahvila Sävy, Aleksis Kivigatan 12

Tisdagmorgonens second breakfast på Järnvägstorget i närtåget

Konceptet ledig lördag feat. Good Life Coffee

Vakna kl 10.30, morgonandakt, lång frukost med en tjock Hesari och lugn bakgrundsmusik. Såhär vill jag att varje lördag börjar. Lite före kl 12 börjar solen skina in i vardagsrummet och jag inser att det snart är eftermiddag. Hänger upp tvätten och förnimmer ett kaffesug. Denhär veckan har ja stressat och druckit för mycket kaffe, min mage tål tyvärr inte mera den kombinationen.

Trots min känsliga mage vill jag ändå fira denna lördagseftermiddag med en god kopp kaffe. Byter bort pyjamasen, sitter en stund framför bokhyllan och bestämmer mig för att ta med Peter Halldorfs Drick djupt av Anden. På Tredje Linjen 17, några hundra meter från mig finns mitt favoritcafe: Good Life Coffee. De gör den godaste cappuccinon och också magvänliga aeropress. Bönorna är främst rostade i Berlin och hela lilla cafeet andas Berlin-stämning.

Jag får gå i vårigt, totalt vinterögonbländande solsken upp för backen. Denhär lördagen är cafeet igen fullt, jag får en lugn hörnplats med min latte och croissant och boken. Människorna byts ut och många stamkunder kommer in för att konversera med baristorna. Otroligt mysigt. Slutligen får jag inte mycket läst i boken och kaffet är uppdrucket. Min lediga lördag fortsätter med lunch och en lång cykellänk i den gassande solskenet. Äntligen är det vår och cykelsäsong!

Good Life Coffee, Kolmas Linja 17

Das sei alle meine Tage - Tysk lovsång i fastetiden

Varje år inför fastan har jag i olika sammansättningar av min bönegrupp fått sätta upp fastelöften. Vi har för gruppen och sedan personligen valt saker som vi vill fästa oss vid under fastan för att komma närmare Gud och ge upp det i oss som skiljer oss från Gud. Det som man vanligtvis uppfattar med fasta, att avstå från mat, har det oftast inte varit frågan om, utan mera att avstå från världsliga saker och istället öka saker i ens liv som för en närmare Gud: bön, bibelläsning och lovsång.

Många gånger stöder faktiskt lovsångerna mig i min fasta: de fäster uppmärksamheten på Jesus och ger en vilja för bön och bibelläsning. Jag tänker nu dela med mig en av mina absoluta favoritlovsånger. Den är på tyska, har inte översatt den, budskapet är enkelt och ärligt: min dagliga längtan och dagliga fråga är att och om Herren regerar i mig. Läs och njut, tyvärr finns den inte att lyssnas till online.

Das sei alle meine Tage
1. Das sei alle meine Tage
meine Sorg' und meine Frage:
ob der Herr in mir regiert?
Ob ich in der Gnade stehe?
Ob ich zu dem Ziele gehe?
Ob ich folge wie Er führt?

2. Ob ich sorglos nichts versäume?
Nichts aus Lässigkeit verträume?
Ob mein Herz sich nicht zerstreut?
Ob mich jegliches Versehen,
deren täglich viel geschehen,
immer auch empfindlich reut?

3. Ob mir Jesus alles werde?
Ob mich das Geräusch der Erde
nie ums stille Seligsein
im Genuss der Gnade bringe?
Ob ich trachte, streb' und ringe
Jesus änhlicher zu sein?

Bullar och andlig fetma

Ikväll tänkte jag skriva om viktiga saker också, men måste före det bekänna en sak. Ännu heller har jag inte lärt mig att regelbundet ta egen tid för mig själv. Ikväll avbokade jag mina planer, nekade mig själv ett besök till gymmet och stannar nu hela kvällen hemma - jag gratulerar mig själv för ett gott avklarat beslut. Firar kvällen med bra musik och dans, tre mumsiga fastlagsbullar och bloggskriveri. Here goes.

Många gånger har jag skrivit om hur lycklig och välsignad jag är i min församling och det stämmer ännu också. Undervisningen har varit bibeltrogen, tydlig, kompromisslös och gedigen. Jag måste medge att jag sällan stött på större oförklarliga kontroverser, även i umgänget med andra kristna som inte fått den kristna uppfostran som jag har fått. Så jag har vuxit och blivit andligt fet genom att äta mjuka perfekta bullar.

Senaste veckorna, efter två sköna sportlovsveckor (självstudieveckor...) när undervisningen igen har sparkat igång på Missionskursen har jag personligen sedan stött på två teologiska frågor som jag har haft svårt att tugga och svälja. Någon har bytt ut min goda bulle mot rågbröd. Egentligen är inte frågorna så knepiga i sig själva (jag tänker inte avslöja vilka frågorna är), men chocken som jag upplever när jag blir ifrågasatt och min tro blir ifrågasatt är svår. Det uppstår frågor som: har jag tolkat helt fel? Har jag gjort fel i mitt tillrättavisande? Har jag gjort bort mig? Är jag för lagisk å ena sidan eller riktar jag mig för mycket efter massan å andra sidan? Hur skall jag veta vad som är rätt?

Jag tror att Gud i sin nåd har prövat mig. Han har prövat varpå jag sätter min förtröstan: på mitt eget hjärta, mina tankar och min vishet? Någon annan människa? Eller på Honom. Har plockat fram två bibelställen som berättar om hur pålitligt hjärtat är.
"Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?" (Jer 17:9)
"Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser." (Matt 15:19)

I min egen kraft, trots min yttersta ansträning att göra det jag tror vara rätt, lyckas jag inte göra rätt, vara rättfärdig, kärleksfull och samtidigt finna exakt rätt balans mellan lag och evangelium. Jag missar väldigt ofta. Genom denhär kampen med dessa två lärofrågor lärde jag mig att alltid försöka vara så nådig och barmhärtig som möjligt. I mitt eget hjärta finns bedrägeri, onda tankar och mycket stolthet. Det är en synd att låta dessa komma ut. Jag måste också i lärotvister kunna lita mest på Gud och Hans Ord, låta min tro bli ifrågasatt av andra, för om den hänger på Guds levande Ord tål den all genomskådning. Jag måste lita på Hans stöd, be om det och låta Honom ge det enligt Hans tidtabell. Sist och slutligen vet jag att Gud har svar på alla frågor, eventuellt avslöjar Han inte alla svaren åt mig och då får jag leva med det.

Summan av kardemumman är att jag vill ha både bullarna och rågbrödet. Att hamna i trångmål med sig själv gör att man tar reda på saker väldigt noggrant för att få veta vad Gud i sitt Ord verkligen har sagt, då blir man slutligen än mera välgödd. Den anliga fetman får inte utgöras bara av bulldegens kunskap och stolthet, nej, min tro behöver det hårda rågbrödet, den behöver prövas om och om igen, jag måste ödmjukas. Bulldegen gör att jag glömmer vem all kunskap sist och slutligen kommer från (Gud), prövningar som jag inte kan tackla gör att jag vänder mig tillbaka till Honom, trons upphovsman.

"Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig." (Gal 2:19b-20a)