Som ett tema
denna vår har jag för mig själv tagit ärlighet. Ärlighet i relationen till
andra människor i fråga om alla saker, men just ikväll tänker jag på ärligheten
när det kommer till trosfrågor. Jag kan anta att denna fråga väckts upp i mig i
och med många tankar och människomöten förra hösten, vilka prövade min
trosidentitet och också i och med missionskursen, under vilken jag får
koncentrera mig under vardagarna endast på undervisning i den kristna tron.
För 2 veckor
sedan gick vi på kursen igenom kyrkohistoria och jag fick veta hur just vår
lutherska tro uppstått och vilka som varit tävlande teologier under olika
tider. Snabbt kom vi också inpå ämnet hur fallen kyrkan (den finska statskyrkan)
i vår tid är. De äldre, visa teologerna som undervisade oss berättade att den
varit det redan under deras studietid och jag började fundera: när började
kyrkans fall? Var det vid ett enda tillfälle eller skedde det gradvis?
Jag tror att
svaret är både och. Efter mera undervisning på kursen i rättfärdiggörelse
endast genom tron och annan kristen dogmatik samt efter mycken bibelläsning:
både på kursen, hemma enligt bibelläsningsplanen och med all den bibelläsning
vi har som hemuppgifter (det blir mycket bibelläsning denna vår) insåg jag att
den yttre kyrkans fall började med att man förkastade en liten detalj i Bibeln
och fortsatte sedan gradvis med mer eliminering av det Sanna Ordet.
Detta förkastande
av bibelordet som har skett och sker med än högre hastighet idag sårar mig. Den
Gud jag personligen har lärt känna har jag först och främst lärt känna bara
genom det Han vittnar om sig själv i sitt Ord. Han har talat till mig genom
Bibeln, han undervisar, tillrättavisar, pekar på min synd, visar mig
frälsningen som finns i Jesus och alla de goda gåvor som hör troslivet till –
allt detta genom Bibeln, Hans heliga Ord. Han är Allsmäktig och Han har all
kontroll, detta vittnar Han om sig själv i Bibeln. Att någon, en människa
närmare bestämt, sedan anser sig värdig, än mera berättigad att säga till Gud
att hon vet bättre sårar mig och min tro. Det är en hädelse. Den människan
menar att det Gud tänkt och lagt ner på Bibelns blad nödvändigtvis inte är sant
och samtidigt dumförklaras jag för att jag tror på det ordagrant och min tro
ogiltigförklaras.
Ytterligare
bryter denna liberala bibelsyn ner enligt mig. Den bryter inte bara ner den yttre kyrkan,
församlingarna och lekmannagemenskaperna, utan också varje enskild kristen. En
människa som kommer till tro på den Ende Sanne Guden, men hamnar under en dålig
herde/dåligt förmyndarskap (dålig i bemärkelsen att han inte tar bibelordet på
allvar), avfaller från sin tro. Hur kan den människan tro att t.ex. Jesu
frälsargärning i Bibeln är sann om man hänsynslöst kunnat plocka bort andra
delar i Bibeln?
Många frågar mig
varför man skall tala så mycket om kvinnoprästfrågan, frågan om utlevd
homosexualitet som synd, samboskap, rätt nattvardsfirande, dopfrågan och flera
andra lärofrågor. Jag hör åsikter som säger ”de är ju inga frälsningsfrågor,
varför strida och bryta ner gemenskaper när Jesus befaller oss att vara eniga.
bli Hans lärjungar och evangelisera åt de icke-troende?”. Mitt svar är att
varje vers, varje ord, varje liten preposition och varje liten bokstav i Bibeln
är ren sanning. Den Gudens Ord, som i tanke övergår allt vårt förstånd. Vi kan
inte alltid veta eller förstå varför Han har låtit skriva ner något i Bibeln,
men om vi orubbligt tror på Honom som den Enda, Sanna Guden, litar vi på att
Han vet bättre. Så dessa frågor är inte endast lärofrågor. De har en djupare
mening i och med att ett avfall från Bibeln genom att tillåta kvinnopräster,
ett avfall från Bibeln genom att acceptera utlevd homosexualitet i kyrkan eller
ett avfall från Bibeln genom att ogiltigförklara sakramenten sist och slutligen
leder till fortsatt avfall från Bibeln och slutligen till totalt avfall från
evangelium om Jesus Kristus. Vad har vi sedan kvar att vara eniga om?
Jesus är centrum
för vår tro, Jesus är den vi tror på, den vi vittnar om. Det vill jag göra
klart. Jesus som är Guds Son, som kom till världen, blev människa, var syndfri
men tog på sig all världens synd, dog och uppstod som förebild för alla troendes
uppståndelse till evigt liv och som lever och härskar tillsammans med Faderns i
all evighet. Jesus är också centrum i Bibeln, varje bibelbok i både Nya och Gamla
Testamentet vittnar om Honom. Jesus själv säger att Han är A och O, begynnelsen
och änden. Himmel och jord skall förgå innan ett enda ord i Skriften skall
förgås. Hur kan vi vara eniga om något annat än detta? Hur kan vi vara eniga om
något som är utanför detta?
Avslutningsvis
kan jag alltså säga: både för min frälsnings skull, för mina medkristna
systrars och bröders frälsnings skull och för deras frälsnings skull som ännu
inte svarat på Jesu kallelse måste jag hålla fast vid varje Ord i Bibeln. Även om
jag inte förstår det, även om alla inte enas kring det och det till och med
föder stridigheter, även om det också strider mot normerna i vårt
nutidssamhälle måste jag hålla fast vid det. Jag kan inget annat.
