Vi firar nattvard i
alla kristna gemenskaper och samfund.
Men vad är nattvarden egentligen? Är Jesus fysiskt närvarande i brödet
och vinet eller är nattvardens måltid mer av en symbolisk betydelse? Och vem är
välkommen till nattvarden och vem är inte?
Jesus instiftade
nattvarden samma kväll som Han skulle bli förrådd, precis såsom
instiftelseorden i 1Kor. 11:23-26 börjar: "Den natt då Herren Jesus blev
förrådd…". Jesus skulle lämna lärjungarna, men gav dem ett löfte om att
de, och också vi som kommer efter dem, lekamligen skulle få träffa Honom igen.
Han hade redan tidigare i Joh. 6 sagt att Han kroppsligen skulle vara
närvarande i nattvardens bröd och vin.
"Jesus svarade:
"Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker
hans blod har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod
har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Mitt kött
är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och
dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har
sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig.
Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt
och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." Joh.
6:53-58
Nattvarden är de
troendes måltid, där Jesus lovat vara med. Nattvardens bröd och vin är Kristi
kropp och blod i vilka det ges syndernas
förlåtelse genom Jesu instiftelseord. I nattvardens centrum står alltså Jesu ställföreträdande
död på korset, nattvarden är det rena evangeliet. "Så ofta ni äter detta
bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer." (1Kor. 11:26) Jesus låter sig själv dödas för all världens synd, Han
blöder på korset för att vi skall få försoning med Gud. I nattvarden finns
därmed syndernas förlåtelse. De uttalade orden "för dig utgivet, för dig
utgjutet" försäkrar personligen åt varje nattvardsgäst syndernas
förlåtelse i Kristus.
Är Jesus då
verkligen närvarande i nattvarden? Luther lär ha sagt att han inte släppte dem
till nattvarden, som inte kunde instiftelseorden. Utan instiftelseorden som
uttalades av Jesus redan den första påsken är brödet och vinet bara verkligen
bröd och vin. Utan Jesu ord firar vi bara en måltid. Men genom det gudomliga
Ordet förvandlas brödet och vinet och Kristus är själv fysiskt närvarande i
nattvarden. I en artikel om nattvarden skriver den svenska bibelforskaren Seth
Erlandsson följande: "Såsom två åtskilda naturer i Kristus är oskiljaktigt
förenade utan att de blivit förvandlade, så är också i nattvarden två olika
naturer, nämligen det naturliga brödet och Kristi sanna och naturliga lekamen,
här på jorden tillsammans närvarande i detta sakraments förordnade
handling." Alltså äter vi bröd och vin, men mottar Kristi kropp och blod.
Hur blir då vårt
bröd och vin i nattvarden Kristi verkliga kropp och blod? Seth Erlandsson
förkarar det enligt följande: "Det är helt och hållet den
allsmäktige Gudens kraft och vår Herre Jesu Kristi ord, instiftelse och
förordning som åstadkommer Kristi lekamens och blods närvaro i nattvarden. Det
är de sanna och allsmäktiga Jesu Kristi ord, som han talade i första
instiftelsen, som är kraftiga och verksamma ännu idag."
Vem är välkommen till nattvarden? Nattvarden är en gudomlig ordning
given av Jesus själv till församlingen. Nattvarden är således inte till för
alla. Guds Ord i förkunnelsen (predikan, bibelundervisningen) riktas till alla
människor utan undantag, men nattvarden är given endast till de troende i Guds
församling, där den skall firas till den yttersta dagen. Därför är den en
värdig nattvardsgäst som bekänner sig tillhöra Guds församling och som också
tror Jesu instiftelseord och bekänner sig behöva förlåtelse för sina synder.
Luther skriver i lilla Katekesen: "värdig och väl beredd är den som sätter tro till dessa
ord: för eder
utgiven och utgjutet till syndernas förlåtelse".
Nattvarden
är ett vittnesbörd om en gemensam bekännelse, om en gemensam tro och därmed är
nattvardsgemenskap kyrkogemenskap. Paulus skriver om denna gemenskap (koinonia), vilka firar nattvarden tillsammans i 1Kor. 10:16-17. "Välsignelsens
bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som
vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett,
är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd." I samma kapitel lite framåt beskriver han hur vi inte kan ha del i
både Herrens bord och andra bord, dvs. vi skall i regel besöka bara ett
nattvardsbord. Att inte tillåta någon att besöka nattvardsbordet är inte att
fälla en dom över personen, utan endast ett meddelande om att man inte med
personen delar församlings- eller kyrkogemenskap. Ifall personen i fråga vill
ansluta sig till församlingen och överge andra
församlingsgemenskaper och annan nattvardsgemenskap kan den därefter komma till nattvardsbordet.
Paulus är hård
angående de ovärdiga nattvardsbesökarna (obs. att här inte menas de som hör
till en annan församling) och därför skall också vi vara nogranna med
nattvardsbesökarna. Den som inte tror på Jesu ställföreträdande död, den som
inte tycker sig behöva förlåtelse och den som inte vill överge sitt syndiga
leverne är inte värdig nattvarden. Om dem som mottar
nattvarden ovärdigt står det skrivet att de äter och dricker en dom över sig (1Kor. 11:29).
Därför skall vi både pröva oss själva innan vi går till nattvarden och som
församling gemensamt avråda alla dem i församlingen som är ovärdiga från att gå
till nattvarden. Den som äter och dricker en dom över sig mottar i nattvarden
inte förlåtelse, utan förhärdelse och detta är en dom.
Vad behövs för att ta emot nattvarden? Det som behövs är ett troende hjärta. Gud är
den som ger oss denna tro, denna förtröstan på
att brödet och vinet verkligen genom Hans Ord är Kristi kropp och blod och
verkligen kan ge oss syndernas förlåtelse. Alltså tas förlåtelsen i Kristi
kropp och blod emot endast i tro.
Åt dem som funderar
över sin egen värdighet säger Luther: "Jag skulle gärna vilja vara värdig,
men jag kommer inte på grund av någon värdighet utan på grund av ditt ord och
för att du har befallt det. Jag vill gärna vara din lärjunge. Med min värdighet
får det sedan gå hur det kan." Alltid är vi inte lika tyngda av vår synd,
men då kan vi tro på Ordet, där det klart avslöjas vår alltigenom syndiga
natur. Att ta emot nattvarden är för oss svårt för att det i nattvarden ges oss
nåd och förlåtelse helt gratis. Den i Kristus döpta kommer till nattvardsbordet
för att söka hjälp mot synd och helvete och får utan egna meriter sätta sig ner
vid Guds nådebord och ta emot förlåtelsen. För oss är det samtidigt både
alltför underbart, men också så svårt att förstå och bara ta emot. Men att besöka nattvarden är
vad Gud befaller oss att göra och då skall vi göra det.
Länkar:
Seth Erlandssons undervisning om nattvarden
C.F.W. Walthers
teser om nattvardsgemenskap
