Die Bibel und Lieder auf Deutsch

Ich habe zum Weihnachten eine deutsche Bibel gekriegt. Heute Abend haben wir mit meine Eltern die Deutsche und die Schwedische Bibel parallel gelesen und alle drei dachten dass die Psalmen sehr schön auf Deutsch klingen. Nach dem Lesen kam ein Lied zu meinen Gedanken, Das sei alle meine Tage. Leider kann ich es nicht am Youtube finden, in Göttingen habe ich es mit Sofie in eine Gemeinde viel gesungen. Ich schreibe doch den Text hier, das Lied hat sehr gute Wörter.

Das sei alle meine Tage,

meine Sorge meine Frage,

ob der Herr in mir regiert.

Ob ich in der Gnade stehe,

ob ich zu dem Ziele gehe,

ob ich folge wie er führt?

Ob mir Jesus alles werde?

Ob mir das Geräusch der Erde

nie ums Stille seligsein

im Genuss der Gnade bringe?

Ob ich trachte, streb und ringe

Jesus ähnlicher zu sein?

Vi älskar därför att han först har älskat oss

Redan de gamla grekerna... visste att ordet kärlek kunde missbrukas och missförstås. De har än idag tre olika ord för olika sorts kärlek: agape, filia och eros. Agape är grunden till allt, unconditional love, den kravlösa kärleken. Guds kärlek, Han som älskade oss så mycket att medan vi ännu var syndare lät Han sin ende Son gå i döden för oss. Genom agape lär vi oss att älska. Vi kan uttrycka detta mot våra medmänniskor i form av opassionerad broderskärlek, filia. Den intima kärleken, eros, växer fram ur dessa två andra, vi lär oss att älska och vi älskar våra kristna syskon, av dem visar Gud åt oss sedan en som vi får känna en djupare passionerad längtan till.

Filia är det jag vill skriva om idag. Både agape och filia lever jag i och åtnjuter varje dag dess frukter. Eros kan jag skriva om nångång i framtiden när jag har erfarit det själv. I Bibeln uppmanas vi kristna gång på gång att älska varandra. Både för att vi är skyldiga till det, vi som fått ta emot Guds kärlek, men också som ett tecken till dem som står utanför (Luk. 6:32-35). För den kristne är kärleken inte en börda utan något som kommer naturligt som ett resultat av att hon blivit älskad. I Luk. 7:47 beskriver Jesus det så: "Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." Denna sommar och höst har jag fått känna av den stora broderskärleken bland mina nya kristna systrar och bröder i Vasa. Vänner som gärna rycker ut och hämtar en från tåget, vänner som hämtar mat till en mitt på arbetsdagen, vänner som följer med mitt på natten när man vill se dem, vänner som bjuder på sig själv och allt det har till maximum. Vänner som ser mina vänner som deras vänner "bara" för att vi är kristna syskon. Det är äkta filia. Det samma har jag nog känt redan i åratal bland de kristna syskonen här i Hfors och jag vill gärna visa det åt Vasa-vännerna också.

Det fina med den kristna syskonkärleken som jag beskrev är det att icke-kristna har märkt den och blivit förundrade över hur man kan älska varandra, även nya vänner så snabbt och så villkorslöst. Den kristna kärleken är speciell, den är genomträngande och samlar glödande kol på en icke-troendes huvud. Vad är det som är så stort, som får dem att älska så mycket? Vi kristna följer det som Petrus skriver i sitt andra brevs sjunde vers " i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor." Vad härligt både att få bli älskad så mycket och just det att om man har fått mycket kärlek (både av Gud, föräldrar och vänner) så har man och skall man älska så mycket mer!

"Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder." 1Petr. 4:8

Födslovåndor

"Till kvinnan sade han: Jag skall göra din möda stor när du blir havande. Men smärta skall du föda dina barn. " 1Mos3:16

Under min praktikperiod på kvinnokliniken tänkte jag många gånger hur födandet skulle se ut om inte syndafallet hadde skett. Orden i 1Mos blev väldigt verkliga för många kvinnor och efter en bedövning visste många vad de skulle ge för andra namn till sina barn: epidural :D När en kvinna föder barn är det verkligen mödosamt och smärtfyllt och går endera blixtsnabbt eller tar evighetslänge. Till all lycka är oftast ändå slutet gott och efter att barnet fötts är den förstorade familjen oändligt lycklig. Härligt att se på.

Också i NT talas det om födslovåndor. I sammanhanget de yttersta tiderna. "När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men därmed har slutet ännu inte kommit. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på 'födslovåndorna'." Mark. 13:7-8 För mig öppnades denna liknelse under tiden som förlösare (roligt ord btw). Åt föderskan kommer först sammandragningar som förbereder både barnet och mamman för födseln. Då skall mamman ännu inte söka sig till förlossningssjukhuset. Hon skall inte bli förskräckt, det hör till. Då vet hon att stunden närmar sig och ju kortare intervallen mellan sammandragningarna är desto närmare är födselstunden. Men tiden är lång och blir till slut nästan outhärdligt smärtsam, tills att barnet är ute. I vissa stunder när jag tittade på de födande mammorna tänkte jag på yttersta tiderna. Låter lite mackabert, men Jesus jämför ju dessa två. Födslovåndorna sägs vara de värsta smärtorna en kvinna nånsin kommer att känna och därmed är yttersta tiderna för oss kristna det värsta vi nånsin kommer att uppleva. Och Jesus säger ju att han förkortar den tiden för annars skulle ingen uthärda.

"När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er." Joh. 16:21-22

Min mummi

Min farmor dog 2006 om jag minns rätt. Denhär sången tyckte hon om och pappa sjöng den på hennes begravning.

Oi muistatko vielä sen virren - Eino Leino, Juho Railio och Oskar Merikanto

1. Oi, muistatko vielä sen virren,
jota lapsena laulettiin,
kun yö liki ikkunan liikkui,
se virsi se viihdytti niin.
Se antoi rintahan rauhaa,
se uskoa unehen toi.
Jos muistat vielä sen virren,
nyt laula, laula se, oi!

2. Oi, muistatko vielä sen virren,
jota äitini lauleli,
kun pienoista helmahan unten
hän hellästi tuuditteli.
Se rauhan enkelit taivaan
luo lapsosen vuotehen toi.
Oi, muistanhan vielä sen virren,
mutt' laulaa, laulaa en voi!

4. Oi, vielä mä kerran sen virren
sun kanssasi laulelen,
kun siivin puhtahin tullen
saan luoksesi taivaaseen.
Saan uuden kirkkahan hengen,
min Luojani lahjaksi soi.
Ja silloin, silloin sen virren
taas laulan, laulan mä, oi!