Många gånger har jag hört kristna kvinnor
fundera på detta stycke i Första korinterbrevet. Jag vet att en del
friförsamlingar har en sådan sed att kvinnorna i gudstjänsten eller under
nattvarden eller under en bönestund med både kvinnor och män har på sig en
huvudduk. Någon har nån gång frågat mig varför lutheraner inte har det, om vi
bara förbiser Pauli ord i 1 Kor eller om det tidigare fanns en sådan sed
som sedan dog ut. Senast blev jag tillfrågad av en helt icke-troende
man som har långt hår om hans hår är en skam för honom. Ur en kvinnlig
lutherans perspektiv försöker jag nu förklara hur jag uppfattar ovanstående
bibelstycke.
Första korinterbrevet 11-14 är skrivet
från Paulus till församlingen i Korint och där beskriver han
hur gudstjänsterna skall gå till och hur församlingmedlemmarna skall bete
sig under sammankomsterna. Väldigt praktiska kapitel. Kapitel 11 börjar
med att Paulus berömmer församlingen för att de har hållit fast vid den
apostoliska traditionen och sedan fortsätter han med att beskriva det
inbördes förhållandet mellan man och kvinna. Detta är huvudpoängen i 1Kor
11: 1-16. Stycket därifrån som jag har plockat upp ovan är endast en detalj i
Pauli brev, ett fel eller brott i församlingen har ville rätta till.
Paulus undervisar korinterna att de skall ära sitt andliga huvud - Kristus. Korinterna skall, liksom Kristus, söka Faderns vilja, göra den och genom det ära Fadern. Att Kristus är varje mans huvud, mannen kvinnans huvud och Gud Kristi huvud (v. 3) betyder att kvinnan är i samma ställning i förhållande till mannen som Sonen till Fadern. Definitivt inte en rangordning alltså. Förhållandet är ett kärleksförhållande, där två är ett och där kvinnan av fri vilja underordnar sig mannen, såsom Kristus underordnar sig Fadern. Mannen och kvinnan är likvärda. Detta underordnande gäller i sammahangen hustru-man, dotter-far eller församlingsmedlem-församlingsäldste och inte överlag i samhället. (t.ex. på arbetsplatser). Paulus talar ju här till församlingen om saker som berör församlingslivet, inte om samhället.
Sist av allt i 1 Kor 11, i v. -13-15, går Paulus sedan in på detaljen som församlingen i Korint hade brutit mot. Paulus talar både om hur vi som män och kvinnor skiljer oss från varandra, men hur vi helt och hållet är beroende av varandra. Paulus hänvisar tillbaka till tanken om att ära sitt huvud och förklarar hur vi män och kvinnor på olika sätt skall ära våra huvuden och då kommer vi till frågan vad kvinnan skall ha på huvudet och vad mannen inte skall ha på huvudet. Även om Paulus här talar väldigt praktiskt och om en detalj så hänvisar han bakåt till tanken om det andliga huvudet och till uppfattningen om mannens och kvinnans inre förhållande. Vi måste alltså läsa stycket som en helhet.
När vi ordagrant läser Pauli text står det att det är en skam för en kvinna att be eller profetera utan något på huvudet, men för mannen igen en ära. Helt tydligt skall det alltså finnas en skillnad mellan män och kvinnor och deras beteende i församlingen. Mannen har huvudet öppet - han underordnar sig Kristus och Gud. Kvinnan underordnar sig därtill ännu mannen och visar detta med ett täckt huvud. I de kristna församlingarna under det första århundradet (såsom Paulus nämner i v. 16)var seden och kulturen att täcka huvudet och håret med en duk. Kvinnan visade på det sättet respekt åt männen och klädde sig i enlighet med 1Tim 2:11 och 1Petr 3:3-4 anspråkslöst och hade sin ära och skönhet istället i "hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande". Många bibelforskare hävdar också att tanken med huvudduken var att inte klä sig provokativt i gudstjänsten och detta har säkert också varit en deltanke. Syftet med att Paulus tar upp denna detalj var för att tillrättavisa korinterna i något kvinnorna i församlingen gjorde fel i, emot den tradition de hade i de andra församlingarna och Paulus ansåg det vara skamligt. Kvinnorna i Korint försökte med sitt beteende ta männens ställning i Guds ordning och det var vad som gjorde Paulus så upprörd att han specifikt ville skriva om denna detalj.
Jag tror att huvudduken är en kulturell fråga. Tanken och normen bakom - att klä sig anständigt, ära Gud (sitt överhuvud) med sitt beteende och att respektera männen och underordna sig dem gäller dock för oss idag och det ser jag att är poängen med stycket. I ett samhälle som vårt, där de flesta kvinnor går med håret oskylt, väcker det heller ingen anstöt eller uppmärksamhet att ha håret oskylt i församlingen. Det skulle snarare vara avvikande och eventuellt uppseendeväckande om kvinnorna skulle vara skylda i församlingen, när de inte är det annars. Jag tror snarare att vi skulle bli mer självmedvetna och känna oss konstiga om vi hade duk på oss. Att ordagrant följa Pauli ord här i 1 Kor 11 skulle enligt mig mera vara en symboliskt gest än en lydnad mot Guds Ord. En lydnad mot Guds Ord för oss kvinnor är att ta vår position som kvinnor och inte sträva efter de uppgifter och den ställning Gud har gett männen. I vårt samhälle idag är detta den viktiga frågan att diskutera och inte det huruvida kvinnor skall ha huvudduk eller inte. Hur fel har vi inte uppfattat Guds Ord i sin helhet om vi diskuterar huvuddukar men samtidigt inte gör skillnad på manliga och kvinnliga präster?
Till sist vill jag ännu nämna om kvinnors och mäns hårlängder eftersom det också är något som tas upp i detta stycke och som jag blivit tillfrågad om. För att igen se på helheten tror jag att tanken då var och ännu är att skilja mellan manligt och kvinnligt. Gud skapade oss till man och kvinna, Han skapade oss olika och vi ärar Gud och Hans gudomliga ordning bäst genom att vara just det Han skapade oss till. Alltså, så länge som håret på en kvinnas huvud gör henne kvinnlig och håret på en mans gör honom manlig är det i enlighet med vad Paulus skriver i 1 Kor 11.
