I början av semestern led jag också av Weltangst precis som många andra i Europa och världen. Jag tänkte att jag inte skall skriva ett blogginlägg om alla de caféer och lunchställen jag har provat på under min semester, eller alla de olika sportformer jag har sysslat med eller allt annat roligt jag har gjort. Nu har Weltangsten lugnat ner sig trots att världen ännu är i kaos och mina kristna systrar och bröders situation ute i världen ännu är kritisk. Jag sitter i övre våningen på ett café fullt med turister och känner nästan själv att jag är utomlands på semester. Bredvid mig sitter en kille som antagligen gör läxor, och dricker kaffe. En svensk i bordet bredvid sitter vid datorn och talar riksvenska i telefonen, han skall tydligen öppna ett nytt cafékoncept på flygfältet i Helsingfors. Den sista killen som sitter mittemot läser en bok och gör anteckningar i en mindre, månne han är en författare?
När jag ser på dessa tre drömmer jag om vad jag kunde vara. Jag skulle kunna ha ett café med kvalitetskaffe, där kaffets kvalitet och hela atmosfären i caféet skulle bidra till upplevelsen av en god espresso/cappucino/latte. Sedan skulle jag resa runt i världen och prova nya kaffesorter eller få inspiration av andra caféer runtom i världen. O andra sidan kunde jag vara en författare - sitta på caféer och iaktta människor och skriva krönikor om dem. Låta min fantasi leva vilt och inspireras av allt och det mesta. Killen som studerar har jag redan varit och den tiden minns jag med värme i hjärtat :)
När jag återvänder till verkligheten och den lilla Weltangsten från min mysiga cafébubbla inser jag att jag egentligen inte vill vara något av det jag tror jag drömmer om. Trots att jag tidvis passar perfekt in i den världsliga världen och dess njutningar vill jag aldrig anpassa mig till det livet. Jag vill göra det som mitt liv perfekt är planerat för, det som Gud har låtit mig växa till att bli. Jag måste medge att jag ännu inte vet vad det är. Förra våren gick jag en missionärsutbildning, men för tillfället har jag inget missionsfält i sikte och jag tror att Gud kommer att låta mig vänta i många år innan dörrarna öppnas åt det hållet. Meanwhile får jag öva mig i evangelisation på hemmaplanet och söka min uppgift på fälten som vitnar till skörd i Helsingfors.
Så ännu vet jag inte vad jag vill bli eller vad jag kommer att bli när jag är stor. Det jag vet att jag vill njuta av alla de friheter jag har fått för tillfället - och komma ihåg att tacka för dem. I september fortsätter jag jobba som läkare och kommer att prova på om barnläkare är det jag vill bli eller vara. Det jag alltjämt skall vara inbetween är missionär på hemmafältet och en kristen samhällspåverkare - både i smått och stort. För tillfället funderar jag på frihet och universell moral med hjälp av J.Budziszewskis bok What we can't not know. A guide.
Nu skall jag återgå till att söka citat om frihet till vår Mission Week kväll. Ni får gärna be för hela evenemanget. Här under en pärla av många goda citat som jag hittade.
“But the Hebrew word, the word timshel—‘Thou mayest’— that gives a choice. It might be the most important word in the world. That says the way is open. That throws it right back on a man. For if ‘Thou mayest’—it is also true that ‘Thou mayest not.”
- John Steinbeck i East of Eden
 |
| Café Johan et Nyström co, övre våningen, helt egen soffa. Latte o croissu. |
