Klarsynthet i den kristna tron

Ett tydligt tecken att sommarlovet från studierna inletts är att jag har tid med seriösa blogginlägg och övriga viktiga saker, som motion och vila. Gud är god som ger dem båda två.

Denhär veckan har vi i Markus distrikt fått lyssna till en serie föreläsningar om Den Helige Ande och Hans verk. På måndagen hölls föredragen av Markus Saarinen (tror jag han hette) från Österbotten och Halvar. Idag, lördag, fick vi lyssna till Boris Sandberg och Vesa Pöyhtäri, Vesa är från Uleåborg.

Det som framkommit tydligast är att kristen tro inte är något "fiilispohjaista". Vi är inte satta i världen utan ledning, i dopet har vi fått den Helige Anden som gåva. Men Han är inte en röst som talar till oss genom våra tankar och genom andra mänskor, inte heller är Han ibland mer eller mindre närvarande. Han är vår Hjälpare, konstant närvarande, genom DHA har vi möjlighet att tro på Jesus och förstå Ordet. DHA är närvarande i Ordet och sakramentet. GENOM ORDET (Bibeln) talar Gud till oss genom Den Helige Ande.

Det kan kännas som att detta är för objektivt och inte lämnar plats för personliga upplevelser av Guds personliga och DHA:s ledning. Dessa finns naturligtvis där, Gud leder oss och Han kan tala till oss i enlighet med Ordet. Men vi måst ha Ordet för att pröva det som vi upplever att Gud talar och för att ha en KLAR OCH TYDLIG GRUND. För känslor kan ändra, en god upplevelse efter tex. ett Pieksämäkiläger kan ta slut snabbare än den kom och utan det stadiga fästet i Ordet och Den Helige Andens ledning och tilltal därigenom är vi annars helt borttappade. Så vi skall alltid lita mer på Guds Ord än våra egna upplevelser, känslor och tankar och vi skall alltid söka mer vad Gud talar till oss genom Ordet än vad Han inger oss för tankar.

En annan av de många saker jag har lärt mig är hur tydlig Den Helige Ande är. Han inger inte flummiga profetior, eller helar sådär någotsånär utan när Han verkar så e de klart och tydligt. Han helar totalt och omöjliga fall är under inga omständigheter omöjliga för DHA (dvs. Gud). Han talar också klat och tydligt, i enlighet med Bibeln genom profeter. Han kan också använda präster för att förmedla profetior utan att prästerna är medvetna om det (tex. då en bra Ordets förkunnelse talar omvändelsets budskap till någons personliga liv). Han talar "suoraa suomenkieltä" och ord som går i uppfyllelse.

Helande, tecken och under är inte något som sker i sig själv och som skulle ha värde i sig själv. De bekräftar Ordet, de kommer där Ordet predikas och förkunnandet av synd och försoningen i Jesu blod skall alltid vara i centrum. Jesus allena skall alltid vara i centrum. Vi skall naturligtvis lämna utrymme för helande, tecken och under i vår kyrka, men vi skall inte lyfta det till centrum eller låta det vara tecken på en levande församling eller DHA:s närvaro. Vi skall inte tvivla på att vi har Den Helige Ande och tron på Jesus Kristus som Han ger. Håller vi oss till Guds Ord har vi DHA. Att inte tecken och under sker konstant betyder inte att vi saknar Anden. Anden verkar på det sättet som Han vill där Han vill. Inte på våra villkor.

Vi skall inte tro att vi, för att vi har DHA, har omedelbar gudskontakt så att allt vi tänker, upplever och hör av andra som vi tror att kommer från Gud är absolut gudsord. Apostlarna hade det, vi felar och har det inte. Det enda rättesnöret, det hundraprocentiga Gudsordet finns i Bibeln. Bibeln är inte heller oklar, utan allt där står går att förstå, vi skall inte vara falskt ödmjuka och säga att "ingen vet vem som har rätt". Bibeln är nog tydlig och skall tolka med Bibel och vill vi ha mer av Gud, finns det att finnas i Bibeln. Vill vi uppleva DHA:s närvaro kan vi göra det i Ordet och sakramenten (dopet och nattvarden).

Det känns bra att bli återförd till klarsynthet. Jag är en person som leds så av mina känslor, något som i skrift för mig skulle vara helt ologiskt och falskt kan för mig, framställt känslomässigt, bli så rätt. Senare inser jag hur vilse jag gått. Nu vet jag att jag har fått ett klart och tydligt Kristi budskap predikat för mig och jag känner genast igen det. Det är verkligen en bra känsla att lyssna till Andens tilltal genom det rena klara Gudsordet. Inget förblir flummigt utan helt fullt asiaa. De e bra att veta att det inte hänger på oss och våra erfarenheter och känslor utan bara på Den Helige Andes verk. Yeah!

God morgon Vasa!

Befinner mig för tillfället i Vasa på praktik på Korsholms HVC. En rolig vecka skall jag säga! Jag har lärt mig en massa, fått göra en del nya saker (knäpunktion!) och fått umgås med mina klasskamrater, vilka är ett gäng goda typer. Vi har tittar på lätkä, gått på länkar och igår for vi ut och segla med världsmästaren Silja.

Nu skall jag publicera en bild. Ha de bra vänner!

De känns så rätt så de int kan va fel?

Jaa, känslor. Denna vecka har jag för första gången i mitt liv känt: dethär vill jag göra resten av mitt liv. Det handlar om läkaryrket. Jag har fått arbeta på Mejlans och Pejas som kandidat. På måndag tog jag emot patienter på jouren: undersökte och tog status och gav mina idéer om fortsatt vård till ansvariga kirurgen. Jag fick se en pleurapunktion, en insättning av en suprapubiskateter och lärde mig diktera och konsulterade en (alltför) charmig blodkärlskirurg. Idag på Pejas fick jag scrub in på tre operationer, göra en cystoskopi, touchera en enorm prostata och sätta in en suprapubiskateter själv(!) samt följa med en lärorik mottagning.

Dessa två dagar har gett mig en så säker känsla på att 1) jag klarar av dethär, 2)jag kan något redan, 3)jag lär mig hela tiden och sist men inte minst 4) detta vill jag verkligen göra! Helt otroligt att ha en skön känsla efter "jobbet", helt annat från känslan efter en hel dag på bibban med böckerna (teorin bakom allt det jag nu får göra med händerna!).

Jag tänkte nog fortsätta lite på känslorna. Jag vet med mig själv att jag i de flesta situationer kan behärska mig. En kirurg som inte har sin bästa dag, som snäser och inte vill hjälpa och lämnar rummet som jag stiger in i, det tål jag. Såna går att mjuka upp, att vara snäll mot, att ta emot och försöka bli oberörd. Men sen finns det de andra, den värre sorten, de som får mig att tappa masken helt: charmiga. Jag blir alldeles tomatröd, vet inte hur jag skall bemöta dem, försöker att svara möjligast kort och inte visa hur glad jag egentligen är av uppmärksamheten. Jag säger er att det av mig kräver en hel del viljestyrka att i den situationen hålla huvudet kallt och inte gå med i spelet. För att inte tala om snygga, flörtiga patienter... Man testas i hur god yrkeskunnighet man har och hur mycket man låter sig påverkas av känslor.

Samma problem existerar med mig och personer i min omgivning sådär annars också. De e lätt att umgås, skämta, skratta med folk som man bryr sig lite om vad de tycker om en. Men så fort det är frågan om nån man uppskattar högt kan umgänget bli stelt för att man (jag) är så mån om att visa bara de bästa sidorna och inte säga/göra något dumt. Så å ena sidan skall och vill jag vara en känslosam person, men å andra sidan måste man i många situationer bara sätta känslorna åt sidan.

Vi var ikväll med tjejgruppen och såg filmen Desert rose. Den om någon väcker känslor. Men huvudpersonen, som berättar en sann historia om sitt eget liv kan nog hålla huvudet kallt. Hon kunde berätta en romantisk historia om hur hon steg från enkelt nomadliv till ett glamoröst lyxliv och träffades sina drömmars man. Men hon väljer att lämna romantiken utanför och kallt behandla ett grym sak som hon själv också utsatts för: omskärning av kvinnor. De e nog mycke som skiljer hennes förutsättningar från de som västerländska unga kvinnor har.

Såna saker idag. Sol och värme på kommande :)

Majmånad

Våren har återigen rusat förbi och plötsligt är det sommar och min kalender e fullspäckad som Stockmann på Galna dagar. Nu springer jag lite i förväg, icke att förglömma att jag ännu har 3 veckor skola kvar. De flesta dagar 8-14:30 skola, okej, praktiskt taget är jag aldrig i tid en 8ans morgon :P. Men de känns bra just nu o gå i skola och det vackra vårvädret stimulerar nog till positiva tankar. O Helsingfors e så vackert o skönt o jees o alltdedär. Digii starkt!

Maj har hittils varit skön. Ja har sovit lite mera än i april, fått bort min aprilangst och all övrig nedstämdhet och Herren har ersatt den med påminnelser om Honom. De e jees. Ja ha börja på en ny bok: Jesus i centrum, därför är jag lutheran. Strålande bok me bra poänger. Träffar ni mig kan ni fråga om den så berättar jag gärna. Ojoj va de e terapeutiskt att skriva.

Nu har jag snart gjort riktiga läkargrejer i kliniken i ett halft år. Ja ha kommi igenom alla tenter o snart väntar en veckas praktik i Vasa. Vissa saker börjar ren bli helt vanliga. Kela på de. Jag som en läkare, int sku ja ha trott att jag stiger i de stora skorna så snabbt. Sen e ja helt färdig för Kenya. De blir bra med paus och något helt utöver det vanliga. Yeah! Ha de bra possen, nu baunssaa ja!