Hej på er vänner och läsare! Kom på mig själv att jag inte har skrivit något om livet på väldigt länge. Jag har varit upptagen med att stressa mig igenom det livet så jag har inte kunnat stanna och njuta av det på länge. Nu har jag kunnat det och känner mig på toppenhumör idag och det lönar det sig att skriva om :)
Kom just hem från punttis med Anni - en tradition sedan säkert 10 år tillbaka och fortsätter årstionden ännu. Hon sa till sist att det är skönt att se mig på gott humör. Det säger något om livet den senaste tiden. Anni har blivit tvungen att påminna mig om att inte klaga hela tiden och hon har varit den starka som har tålt mitt gnällande över livet. Tack för det!
Under helgen och ännu idag firade jag min 26-års födelsedag. Becca kom från Vasa för att njuta av om möjligt den skönaste fredagen på åratal. Jag sov till 10 och låg i sängen till 11, steg upp för att bruncha i en timme, bakade länge, tog en eftermiddagstrip till Prisma och skrattade magen sjuk på kvällen med Dani och Becca. Vi alla saknade Miksu. På lördagen brunchades det vidare med 19 vänner mellan kl. 11 och 17 och vi smälte traditionellt ner maten med lätkä och dans på kvällen. Idag på måndagen fick jag glädjen att bli hämtad av mamma och pappa från jobbet, vi åkte hem, lagade mat och firade min födelsedag ännu med presenter, kaffe och kinuskibakelser :) Därtill fick jag en god chans att tala med mamma.
På något konstigt sätt fick jag idag letztendlich frid. Både igår och idag har jag fått mängder med bönesvar och välsignelser från Gud och när jag märkte det idag kunde jag inget annat än bara acceptera livet så gott som det är. Men sannerligen känns det konstigt att vara såhär nöjd och belåten.
Ända sedan Tyskland, där jag minsann vilade ut på många sätt, har jag haft en stressig växel på. Hösten var för min den sista studieterminen någonsin. Skolan tog slut sådär bara efter 19 år av skola och studier. Konstig känsla, samtidigt skulle man njuta av att se klasskamraterna kanske för sista gången, lära känna en del av dem bättre ännu, men samtidigt komma igenom alla kurser och se till att man har allt avklarat för att bara praktisera hela våren. Jag stötte dessutom på min första motgång i tentresultat någonsin. Nu på våren kom den andra missen. Guds sätt att visa att jag endast skall lita på Honom?
Hela jullovet jobbade jag, mest av ekonomiska skäl och för att få bort skräcken efter att inte ha jobbat på 10 månader. Nå, jag fick både pengar och erfarenhet och trivdes på jobbet. Men jullovet gick lite förbi. På vårterminen var jag sedan inne på ett helt år utan egentlig semester emellan. Nu på våren har jag snart två praktikmånader, s.k. amanuensurer, bakom och en sista framför. Sedan tar jag min välförtjänta semester i april och reser först till Maastricht och Amsterdam för att hälsa på Karin och sedan till USA för första gången i mitt liv för att träffa Miksu, Mary och Netti. Det kommer att bli spännande och det känns roligt att ha något sådär stort att se framemot :)
I maj väntar sedan Kvarnbäckens hvc och första riktiga jobbet, fast anställning och allt. Och i maj börjar sommaren som jag väntat så länge på redan. Jag har inte varit en sommar i Helsingfors på 4 år så och alla vännerna kommer att vara hemma i Hfors så det blir alldeles fantastiskt! Tänk det! Jag har så mycket planer för sommaren att jag ibland undrar hur jag skall hinna sköta arbetet vid sidan om det superroliga livet?
Det positiva med att bli färdig är att man får börja planera framtiden lite längre än nästa termin. Vad vill jag göra med mitt liv? Annat alltså än att få en fast arbetsplats för en tid, vilket faktiskt för mig inte är så viktigt. Till mina framtidsplaner hör nu att förvekrliga mina drömmar och det har börjat bra hittils. Till mina drömmar har hört att fara till Kenya och Tyskland, bådeoch har jag fått göra. Därtill har jag alltid velat bli läkare och det har jag fått bli. Nu har jag fått en dröm om att ha en egen lägenhet och det har jag fått svar om. Sedan borde jag lista ut vilkenslags läkare jag vill bli: barnläkare, kardiolog, anestesiolog eller allmänläkare? Valet har inte under studiernas gång blivit lättare, snarare motsatsen. Det jag i alla fall vet är att jag om 2-3 år vill åka iväg som missionär till Afrika och planeringen för det går också bra framåt. Gifta mig och få barn vill jag också, det lämnar jag helt i Guds händer.
Min poäng som jag vill framföra med inlägget är att jag vill, och jag tror att det är ett hälsosamt sätt att tänka, leva ut mina drömmar och se till att det som jag kallar mitt liv - min kallelse i livet i församlingen, familjen och bland vännerna, mina hobbyer och allt annat jag gillar - inte körs över av de plikter jag upplever. Livet skall vara värt att levas då vi har satts på denna jord och drömmar skall med Guds hjälp kunna uppfyllas. Bloginlägg skall kunna handla om positiva saker i livet och inte alltid om bibelställen som beskriver den konflikt mellan jordeliv och himlen man ibland upplever när man är modfälld. Här kommer den absolut sista klichen: Jesus lever och jag vill också leva!
