En kristen människa och den kristnes gärningar uppfattas på helt olika sätt beroende på tittaren. Om tittaren är kristen själv ser han/hon en troende människa vars gärningar är frukter av en relation med Gud, en vars beteende speglar Gud och en som försöker älska medmänniskor såsom Kristus har älskat. Men den kristne vet att ingen når fullkomlighet såsom Kristus gjorde. För den icke-kristne är scenariot ett annat. En kristen person är en som vill tränga sin tro på andra genom att hela tiden tvinga sig till goda gärningar och vara alltigenom förlåtande till den grad att det blir irriterande.
Man kan få det att låta som om kristna uppför sig dåligt. Men nej, detta är vad kristna är kallade till. Att samla glödande kol på huvuden, att väcka andra till denna insikt: att alla är syndare. För icke-kristna är detta en plåga. De kan se på kristna som övergoda och jobbiga människor. Det är för att de kristna redan gjort insikten och inte mera plågas av synden. Den som inte ännu lärt känna att Jesus dött för alla syndare plågas ännu av sin synd, ifall inte samvetet är totalt förhärdat.
Den som har fått ta emot förlåtelsen kommer till följd av detta att förlåta andra. Om Gud har förlåtit oss så mycket och låtit sin ende Son dö för våra synders skull, hur kunde vi då inte förlåta den orätt som andra ber oss om förlåtelse för?
