Hej på er vänner och läsare! Nu under advent har jag plötsligt massor tid: att baka, städa (okej, de har ja inte orkat göra), skriva blogg och fundera över saker. Det är min första höst som jag inte mera studerar och första hösten som jag inte måste stressläsa massor före julen och sedan inse att julen är här när tenterna är över några dagar före jul. Otroligt skönt. Nu innan jul, när vi väntar på Jesusbarnets födelse och när jag väntar på fem vänners bebisar som skall födas nästa år, har jag börjat fundera på dopet i den kristna kyrkan. Jag börjar från Gamla Testamentet (GT) och arbetar mig framåt.
När Gud skapade människan skapade Han dem till sin avbild och till att leva i gemenskap med Honom. Adam och Eva bröt den obrutna gemenskapen med Gud, hamnade ut ur lustgården och från den dagen var "människans hjärtas tankar onda ända från ungdomen" 1 Mos. 8, vi fick arvssynden som gåva. Gud utvalde åt sig ett egendomsfolk som Han skulle frälsa från synden och till ledare för detta folk valde Han Abraham (1 Mos. 12). Gud gav Abraham ett löfte om att Han skulle få avkomlingar och bli till ett stort folk, det utvalda Gudsfolket. Isak var den avkomling som detta folk skulle komma från och före Isaks födelse slöt Gud ett förbund med Abraham: alla av manligt kön skulle omskäras på den åttonde dagen. "Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er. [...] Den som är född i ditt hus och den som du köpt för pengar skall omskäras. Mitt förbund skall vara på ert kött som ett evigt förbund." 1 Mos. 17:11,13
Omskärelsen var tecknet på det förbund Gud hade slutit med Abraham om att det folk som utgick från honom skulle bli Guds folk. Abraham blev ändå inte rättfärdig genom omskärelsen utan genom tron på Guds löfte. Rättfärdigheten tillräknades honom också medan han ännu var oomskuren. "Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren." Rom. 4: 10-11. Ändå var det för Gud viktigt att folket lydde och trodde på Honom och inte föraktade löftet. Vi kan läsa om hur illa det höll på att gå för Mose son, när Mose hade försummat omskärelsen, sonen hade ingen del av förbundet. Gud ville döda honom, för att Mose föraktat omskärelsens betydelse. (2 Mos. 4:24-26)
Hur kan vi koppla dethär ihop med dopet? Bibeln lär förbundsteologi, redan i 1 Mos. fram till 17:nde kapitlet har Gud slutit tre förbund: med Noa (kap. 6), med allt folk på jorden (kap. 9) och med Abraham (kap. 15) och så fortsätter det genom hela Gamla Testamentet. I Förbundet lovar Gud något och vi lovar lyda, tro och hålla oss till det löftet som hör ihop med förbundet. Som vi redan såg öronmärker Gud sina utvalda genom omskärelsen i GT, Han förbinder sig att frälsa dem (löftet) och de förbinder sig till ett yttre tecken, att omskära alla av manligt kön.
I Apostlagärningarna fick också hedningarna del av frälsningen och i Romarbrevet (kap. 2:25-29) förklarar Paulus att också de oomskurna är rättfärdiga genom hjärtats omskärelse, genom Anden. Den yttre omskärelsen var inte mera ett tecken på att man tillhörde Guds folk och Jesus inrättade ett nytt yttre tecken på att man tillhörde Honom, nämligen dopet. I dopet kan vi nu konkret få del av Guds nya förbund, där vi blir Abrahams avkomlingar och delaktiga av löftet också fast vi är hedningar."I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda" Kol. 2:11-12.
Här emellan tar jag lite egna tankar om dopet, särskilt då barnadopet, i ljuset av vad Bibeln lär om omskärelsen. Gud befallde omskärelsen av pojkbarn i 8 dagars ålder. De kunde inte göra ett personligt beslut om sin omskärelse, deras del i löftet kom därav att deras föräldrar ville omskära sina gossebarn och av det att Gud gav dem del av löftet för att deras föräldrar hade hållit förbundet och låtit omskära dem. Aktören är inte barnet självt och som vi ser i NT, när Paulus kritiserar de omskurna judarna och beskyller dem för att vara oomskurna till hjärtat, så kan man falla bort ur förbundet och inte mera ha del av löftet pga. det man sedan väljer att göra med det man blivit delaktig av. Friheten ligger alltså inte i att själv få välja sin omskärelse, utan i att välja vad man gör med den och med löftet som är knutet till det sedan man blivit del av det.
Tänker avsluta denhär delen här så att ni eventuellt orkar läsa det igenom. Fortsätter i del två med Jesu undervisning om dopet samt om Hans undervisning om barnen. Stay tuned... :)
