Utmanad eller sju semiseriösa subjektiva saker

Fick en utmaning av Sofie att skriva sju saker om mig själv. Har svårt att bestämma mig vad jag skall berätta och typiskt nog vill jag göra det nu när jag samtidigt skulle ha en del saker som borde göras. Haha, så e de väl alltid.

1. Första saken får bli en upptäckt som är ny för mig själv också, men som jag gärna delar med mig åt er nu när jag kommit underfund med den. Jag har en social rädsla. Känner mig iakttagen av allt o alla runtomkring mig och anpassar mitt beteende enligt det. Exempelvis är jag dödsrädd att visa vissa känslor öppet, i fall att någon skulle märka och det skulle bli pinsamt för mig. Det är en social stopper som går på när jag är i sociala sammanhang där jag känner en hel dle människor.

2. Som andra punkt vill jag berätta att jag egentligen älskar att skriva och läsa. På sistone har jag fått skriva mycket, både blog och artiklar och jag har sedan sommaren läst en del böcker (annat än konsulterat medicinskt litteratur). Jag älskar hur mångsidigt jag själv kan uttrycka mig med mitt modersmål, men också hur andra har uttryckt sig ofta väldigt fyndigt (tex. Jane Austen).

3. Till följande, som tredje punkt, nämner jag att jag har grym resfeber. Som yngre reste vi sällan, men nu som studerande har jag börjat resa mera och denna höst har jag inga resor inplanerade så jag lider just nu av en otrolig längtan bort för att ta paus och få uppleva något nytt. Hoppas min resfeber blir botad snart :P

4. Till er kännedom meddelar jag denna fjärde sak. Den bidrar med mycket obekväma situationer och kräver mycket anpassning från min sida. Jag talar om min extraordinära värmeproduktion. De morgnar jag duschar e min kroppstemp så hög ännu 1h efteråt att om jag sätter handen mot bussfönstret så immar det runt handen. Efter ett gympass eller en annars stressig morgon e ja helt superhet många timmar och tvingas sitta i top och ta av mig skorna för att svalka ner mig. Det är faktiskt något jag alltid måste ta i beaktande att jag alltid har hett.

5. Femman får vara det att jag diggar dansmusik, men till mitt förtret saknar jag skills för att dansa snyggt. Jag kan dansa roligt och vilt (härja på ett dansgolv), men rytmsinne kombinerat med lämpliga kroppsrörelser hör inte till mina talanger. Antagligen bor det inne i mig ett litet rytmdjur som ändå gör att kroppen reagerar på musiken :P.

6. Sjätte och nästsista saken. Jag är mycket oftare den som får folk att skratta än att jag skulle själv skratta. Väntar alltid med spänning på att träffa personer som verkligen skulle få mig att skratta. Det uppskattar jag.

7. Sista punkten får handla om kjolar. Som liten avskydde jag att klä mig som en flicka. Helst av allt hade jag byxor och ingen blus alls. Men mamma var seg och försökte hålla mig som en flicka så hon köpte kjolar åt mig. Jag tyckte heller inte om det att min egen mamma aldrig använde annat än kjolar, de e liksom lite tantigt. Nu som vuxen, efter att länge ha sökt min egen stil, har jag blivit som min mor och går mest nuförtiden bara i kjolar, tunikor och klänningar. Så går det. Jag tycker om att vara som min mamma :)

Utmanar till följande Jan och Johi att avslöja personliga hemligheter om sig själva.

A broken hallelujah (eller Hannas avautumiset!, läs bara om du är färdig för ocensurerad text)

Att vara förtjust och kär är för en flicka härligt, men många gånger väldigt plågsamt. Man går omkring och tänker på "tänk om"-situationer, vilka i verkligheten aldrig sker. Man slutar ofta upp med ett brustet hjärta och ångrar att man öppnat upp sitt hjärta. Man sysselsätter sig med en massa saker för att sedan komma över dessa pojkar.

Litet av en samma känsla har jag nu. Jag får tårar i ögonen, vilka just nu faktiskt är nyttiga eftersom mina ögon är så otroligt torra just nu. I de flesta situationer och under de flesta åren av mitt liv kunde dessa tårar ha orsakats av tragedier i umgänget med det motsatta könet. Nu är detta inte fallet. Jag läste mina mejl och påmindes av mitt brustna hjärta som jag försökt gömma och dränka med en hel del skolarbete. Min kärlek till min församling.

Kanske kan jag beskriva det med ett oerhört bra förhållande med ömsesidig kärlek och respekt som sedan plötsligt tar slut. Att yttre krafter så hårt river i de båda parterna att de tvingas ifrån varandra. En församling är inte bara en gemenskap bland många kristna gemenskaper där vilken som helst gemenskap är lika bra.

Första Johannesbrevets första kapitel handlar nästan bara om gemenskap. Om hur de lärjungar som med sina sinnen upplevt Jesus berättar vidare om Honom och det eviga liv som finns i Honom, varför? Jo, "för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus." Varför skall vi ha gemenskap? jo, "för att vår glädje skall vara fullkomlig." Johannes fortsätter med att beskriva vad gemenskapen med Jesus i ljuset åstadkommer, "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." Allt detta finns i gemenskapen: enheten med Fadern och Sonen, glädjen, att tillsammans hålla sig till ljuset och nåden som då kommer oss till del. DENNA gemenskap har jag upplevt i Markus församling.

En fyndig och ytterst klok person kunde nu kommentera att alla kristna är en del av Jesu Kristi församling, Jesu brud, den stora skaran av de utvalda troende som kommer att leva för evigt med Herren Jesus Kristut i himlen. Att jag inte skall sörja över en bristfällig församling här på jorden, när evigheten väntar och att Herren står alltid bi fastän församlingar faller. Detta är förvisso sant. Men det tröstar inte i den situationen som är ett faktum: att en församling jag älskat faller sönder eller ges i fiendehänder.

Så många gånger har jag skrivit om min församling. Om vad Markus församling har gett mig. Om hur jag ända från början, år 1997, har känt mig andligt hemma i Markus, om hur god undervisning och kristen gemenskap jag fått och upplevt i Markus. Jag är evigt tacksam för det.

Ännu har den slutliga dumppandet inte skett, men den nalkas och jag vet att de kristna bröderna och systrarna lever kvar som kristna bröder och systrar i en ny församling, men det gamla är sedan för alltid förbi. Och det kommer jag hela mitt jordliga liv att bli och sörja och sakna.

Två sånger som just nu beskriver mina väldigt subjektiva känslor:

Alicia Keys - Try sleeping with a broken heart

Leonard Cohen - Hallelujah (Love is not a victory march, It's a cold and it's a broken Hallelujah)

Lyssna och reflektera över min liknelse.

Hemma i eget hem med tid för tankar

Det är faktiskt skönt att bo i ett eget hem. Har varit hemma i Parkstad några gånger sedan flytten och där känns ännu också som hemma, men samtidigt har jag ett eget hem. Bra känsla. O Stevie Wonder gör inte saken värre samt en ledig dag med många goda stunder bakom. Livet är en härlig gåva från Gud, ävenom det finns ännu bättre saker att se framemot (himlen).

För att rapportera följdenligt så kan jag säga att jag efter veckoslutet sover som en stock här hemma i Mejlans. Rummet är ännu städigt, men skåpen är tom. i bättre ordning efter lite korgar från Ikea. Ännu sku ja behöva en tvättkorg, ett badrumsskåp och kanske en sänglåda samt vissa saker hemifrån, men mamma säger att sånt ska man ha tålamod med. Så de ska ja.

Om församlingen kan jag orda några meningar. Jag är otroligt tacksam och man kan väl säga att man inser det goda man har först när man håller på att mista det. Fast jag nog ren insett det tidigare. Men så e de bara. Vi får be om Guds ledning för framtiden och att lösningar hittas. Jepjep.

Nu kom Johi o några gäster så nu ska ja sluta. Godnatt!

Sista natten hemma

Imorgon byts Parkstad mot ett ställe närmare skolan. Idag förde ja bara en del kläder o möblerna dit o de såg ännu fint ut. Nu när ja har packat precis ALLT som skall med tvivlar jag att jag kommer att kunna hålla ordning.

Ja e nog så trött redan att ja int kan mera ens gå o sova. Sen vill jag fråga er efter en diagnos: vad är det om man inte en natt får sömn alls o man bara e pigg fast klockan går mot 3 och 4 och 5? Om ni hittar på vad det är så dela med mig. Jag är nyfiken :P.