Åh. Idag var det vinter. Snö, kyla, halt. :) Tycker om! Mina Ecco-stövlar fungerar riktigt bra och nu får ja ta fram vinterskor och varma vinterjackor. Hoppas denna snö stannar en stund. Ai lajk vinter!
Jag läste igår i första Petrusbrevet. "Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon" 1Petr. 3:3-4 Hjärtats dolda människa... Vidare i kapitlet talar Petrus om att såsom Kristus var skymfad och led kommer också vi att lida. Eftersom jag nu känner att jag inte har lidit ännu så vet jag vad som kommer att komma. Hur skall man förbereda för det?
5 comments:
Ooh, jag har tänkt samma tankar som du om lidandet! Det sku eg. vara bra för en själv om man sku lida hela tiden lite, och kanske hela tiden lite mer (okej, inte HELA tiden, men så att man iaf är lite förberedd). Annars kan man sedan när något stort lidande komma vara helt oförberedd. Mitt liv har också varit så lätt, att allt lidande sedan kommer att kännas väldigt stort.
Jag tror att vi kristna idag lider mer än vi är medvetna om, vi piskas kanske inte på gatan eller förföljs rent fysiskt för vår tro, men vår tankevärld är ständigt anfäktad.Okristna och hedniska tankar/gärningar tränger sig på överallt, girighet och själviskhet, sexuella synder och begär är allmänt accepterat, att som kristen stå emot och bevaras ren är ett lidande i sig kanske?
Smart thinking benji! :) Men de sku va enklare om man sku lida mera konkret? Eller okej, int enklare, men tydligare :D
Låter smått masokistiskt
No om man vill vänja sig med lidande kan man ju börja plåga sig själv, eller hur? :P
Post a Comment