Det goda som jag vill gör jag inte

Många darwinister (bli inte modfällda, detta inlägg handlar inte om evolution kontra skapelse) vill bevisa evolutionen med att "om Gud skulle ha skapat människan skulle Han ha skapat henne perfekt, men nu är hon ju bristfällig". Jag ser nog mig som en perfekt skapelse; en Guds avbild. En avgörande sak skiljer mig dock från min Skapare: jag har synd. Denna brist, min synd, är inte alls en "moku" som Gud gjorde, utan Han gav oss fri vilja och våra förfäder Adam och Eva gjorde detta fatala misstag att de beslöt att synda mot Gud och blev därmed utslängda ur Hans paradis. Men Gud är stor; Han ger oss alla en chans till att genom att Han lät sin ende son dö för våra synders skull så att de som följer Honom får tillträde till himlen. Halleluja!

Men detta visste ni ju redan. Så nu skall jag fortsätta tanken. Denna synd, arvssynden och den synd som vi själva begår hela tiden, präglar oss och allting vi gör. Saker vi gör blir nämligen inte perfekta utan bristfälliga. Tänk på ditt eget liv eller på någon organisation (jag jämför senare med församlingen). Med mitt liv är det så att jag nog strävar efter att nästan alltid göra mitt bästa. Tala till mina medmänniskor om Gud, vara tålmodig, snäll, ödmjuk och bara tala sådant som blir till välsignelse. Men vetnivad? Jag lyckas inte särskilt ofta! Låter det inte motsägelsefullt: Jag skall sträva efter att alltid göra Guds vilja, men min mänskliga natur klarar inte av det? Här får vi säga Halleluja igen: vi kristna har nämligen blivit välsignade med den Helige Ande, Hjälparen, som skall hjälpa oss. "Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er" Joh 14:26.

Men ändå konstaterar jag ovan att jag sällan klarar av att göra det jag skulle vilja. För att citera Paulus: "Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag" Rom. 7:19. Läs vidare i Romarbrevet 7 efter vers 19 så förklarar Paulus att fastän vi har Gud som hjälper oss och som vi tjänar med vårt sinne (själ) så tjänar vår kropp (köttet) synden. Med detta motstridiga förhållande inom oss måste vi leva, dock i vetskapen att Gud redan har segrat över den onde och om vi håller oss till Gud kommer det goda inom oss till slut att segra över det onda. För tredje gången: Halleluja! (nu börjar det sannerligen kännas som i en frikyrka).

At the end of the day när jag tänker på vår församling ser den perfekt ut i mina ögon (detta kan jag inte säga om mitt liv så därför jämför jag hellre med församlingen). Detta synesätt på församlingen beror på att jag är naiv och idealist. För att vara realist är ju ingen församling perfekt (även om vi kommer väldigt nära :D). Alla saker som människor gör i denhär världen är ju bristfälliga enligt definitionen ovan. Men när vi finner (om vi finner) dessa brister vill vi såklart bättra på dem (precis som med brister i våra egna liv). Olika församlingar (olika människor) kämpar med olika slags problem och när ett problem är löst kommer nästa emot. Otroligt uppmuntrande att veta att hur man än arbetar med problemen kommer nästa problem emot så fort föregående problem är löst. Men hur tokigt det än låter är det sunt. Det är sunt att hitta brister i församlingen och i sitt liv, då inser man verkligen att inget är perfekt och man får en vilja att lösa problemen och så växa i insikt. En person eller en församling utan prövningar kan inte växa och mogna. Så bemöt denna bristfällighet som synden i er orsakar och sträva i allt att med det goda inom er övervinna era brister (synder).

"Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. " Rom. 8:13

"Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. " Gal. 5:16