Moody

De blixtrar o åskar utanför. De låter så vackert när de öser ner på sommaren. De e på nåt sätt mjukt o ute doftar de o e lämpligt varmt :). O regn e nåt så speciellt. Hur de får saker o växa o renar marken o efteråt e de så fräscht. De känns som om de ha regna igenom mig ida också. De svarar på frågan hur The Quest var. Ja fick me mig Mary dit o hon tyckte väl om de, hoppas ja. Ja tycker de va så lessamt att int fler kom dit. Där va ikväll säkert omkring 200-300, men ja sku ha hoppats att fler av mina vänner sku ha kunna komma. Så på ett sätt har ja en sån frid och glädje efter The Quest, men samtidigt en sorg över de vänner som int har tagit emot Jesus i sitt liv.

Daniel Bedingfields sång (som ja bloggade om i ett tidigare inlägg) skapar stämning för tillfället. Alldeles ljuvlig sång, så otroligt vacker. Starka känslor, men tyvärr kan ja int ännu samaistua me dem. Oj va ja hoppas att ja nån da får känna så :). Oftast e de roligt me sånger man kan förlikna(?) sig själv med, men denhär sången e för mig ett hopp, en dröm om nåt ja nån dag kan känna mig igen i :).