Klimax

Sedan februari har jag förberett mig för inträdesförhöret. De har vari stressigt, tungt o många gånger ahr ja tänkt att kunde int ja sätta lägre mål för mig själv? Idag var då klimaxet på denna läsning. Dagen då all kunskap jag har lagrat i minnet mäts under otroligt påfrestande förhållanden. Att mitt namn inte fanns med på listan vid dörren gjorde mig inte mindre nervös. Men jag fick mitt klimax, klockan 14:36 var provet slut och då var jag också färdig. Nu är jag inte precis missmodig, men inte heller riktigt nöjd. I alla fall får jag glädja mig att den hemska perioden för iår är över. Enligt planerna blir det ingen sådan period mer i nästa år, utan då studerar jag endera medicin eller så ett andrahanda ämne.

Alla svenskspråkiga skrev i samma sal o där va till min glädje många bekanta. Vi hade en liten Marthaklubb där, alla vi som var där för n:te gången. De andra tyckte att de kunde bli en tradition, men jag hoppas och ber att det inte blir det för min del iaf. Nu e de ännu svårt att förstå att allt som ja har satsa så hårt på inte mer e i mina händer. Nu har jag sommarlov och ja vill tacka alla som har bett och på andra sätt stött mig. TACK!