Solus contra mundum

På sistone, under den tiden Jan har varit fängslad i Dragsvik, har jag tänkt på hur vi människor är skapade till att leva i gemenskap, i gemenskap med Gud och i gemenskap med varandra. Vi behöver andras närvaro. Därför är fängelse (syftar inte på SA här) ett så brutalt straff för många. Man blir borttagen från de man älskar och de som älskar en. Såklart har man möjlighet att socialisera inne i fängelset, men utbudet är begränsat och allt sällskap är inte till godo. Dessutom finns det sånt som heter "eristysselli" där man är helt isolerad från andra människor, tom. för en lägre tid. De som fullgör sin militärplikt för tillfället är inte i så dålig ställning som många fångar, men de tas också bort från sin familj och sina vänner, dock kan de hitta gott sällskap i sin stuga.

I mina öron låter det inte så hemskt att vara ensam eller vara ifrån sina kära. Det beror på att jag aldrig hamnat ut för en sådan situation. Men de e fascinerande hur beroende vi är av andra människor. En kristen skulle inte klara av att vara kristen helt ensam, trots att man kan tro det, fungerar det inte i längden. En ensam människa söker sig också till folkrika platser bara för att få vara bland folk (dock ändå ensam). Fast man ibland kan trivas helt ensam märker man efter en hel dag ensam hemma att man verkligen saknar sällskap. Ändå kan sällskap innebära att man bara "är" i närvaro av dessa personer. Man behöver inte ens tala till varandra. Lite liksom atomer. De är inte helst ensamma utan bildar gärna tillsammans molekyler. Men även de som känner sig helt ensamma är ändå inte ensamma (haha!). "Se, den tid kommer, ja, den har redan kommit, då ni skall skingras var och en åt sitt håll och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig." Joh. 16:32

Ibland om man städar skåp för bättre ändamål kan man finna små lappar med massa text och klotterier. Dessa härstammar från en förgången tid då små flickor hade stora hjärtesorger och skrev i förtvivlan om nätterna då de inte fick sömn. Så nu får ni smaka på frukten av denna produktion.

Living a lonely heart
"When your head drops down in your sweaty hands,
the tears come streaming down.
You wont raise your head 'cause you know there'll be no one there.
You know you're all alone.

Living a lonely heart,
you are living a lonely heart

The tears wont stop, you cant find any peace.
The pain tares you apart.
The only comfort you find is the embrace of your own arms.
'Cause you are all alone.

Living a lonely heart,
you are living a lonely heart

You open the window and listen to voices of strangers.
The talk calms you down,
but you know you'll never have anybody talking to you.
You are all alone.

Living a lonely heart,
you are living a lonely heart..."