Andligt upplyftande dag

Åh hur jag älskar söndagar! Jag får sova länge, gå i kyrkan och vara på bibel- och bönegrupp :). Idag hade vi dessutom glädjen att vara ute med grannbarnen och bygga snöslott, snögubbe, ha snökrig och dra omkring dem i pulka :P. Efter bibel- och bönegruppen for vi ännu o spela lätkä så hela dagen har varit riktigt skön.

Andra söndagen efter trettondag och Henrik Perrets avskedsgudstjänst. Vi klädde oss lite mer festligt och åkte till kyrkan i god tid. Tills kl. 12 var kyrksalen helt full. Det var 4 tjänsteförrättande(?) präster: Perret, Sandell, Franzén och Fernström. Ja njöt till 100% av gudstjänsten. Ja var int alls trött och kunde koncentrera mig till fullo. Allan inledde, Halvar fortsatte och Henrik predikade. Hans predikningar har alltid talat till mig, så även denna. Han talade om Jesus och bröllopet i Kana (Joh. 2:1-12). Att vinundret verkligen var ett under, ett första under som inledde Jesu verksamhet. Att bröllopet symboliserar vår (brudens) eviga gemenskap med Herren (brudgummen). Att det är viktigt för oss att ha Jesus som en del av våra liv. Hur viktigt det är att vi talar om vår tro (behandlades i förra inlägget). Att vi skall följa Jesu mors råd: "Gör vad han än säger till er." I slutet av predikan tackade han alla i församlingen, alla medarbetare osv. Då fick ja en så vemodig känsla att ja började gråta. Ja själv börja nämligen tänka på alla de situationer som jag har talat med/träffat Henrik. Hur han har varit en stor förebild för mig och en glädje att lyssna till varje gång han predikar. Man förstår nog inte hur bra man har det före det tas bort från en. Som tur kommer han ändå att ännu vara med på alfakursen och hoppeligen annars också i församlingen. Efter predikan var det nattvardsgång och jag bara kände sån glädje av att få vara i kyrkan med alla dessa vänner, sjunga, be och höra Guds Ord. När högmässan var slut fortsatte firandet i församlingssalen med kaffe och tårta och några tal och till slut psalmen "O hur saligt att få vandra". Tack Henrik! :)

På kvällen kl. 18 hade vi bibel- och bönegrupp för första gången iår. Vi samlades riktigt lämpligt många kring Apg. 4. Mycket diskussion om att med sin mun bekänna Jesus, frimodighet (fri, modig, het). "Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." Och vilket bönesvar lärjungarna som bad med Petrus och Johannes fick. De bad om frimodighet och "när de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord". Amen Halleluja! Efter diskussionen delade vi upp oss i flickor och pojkar och gick för att be. Hur glad ja e att vi e så många att vi kan dela upp oss! :D Vi tre flickor fick förbön var och en på sin tur. En sån kraft förbön har! Jag kände mig så lugn och en sån Gudsnärvaro. Tack Herre!

Vers 4 ur psalm 576
" Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.

Härligt sången den skall brusa,
stark som dånet av en vattenflod:
Äran tillhör Gud och Lammet,
som oss vunnit med sitt blod."

Under gudstjänsten sjöng vi psalm 464, av Jan Hellström, med musik av Henrik Perret. Citerar verserna 2 och 4.
"Vi ber att du atr i din tjänst vår gemenskap,
vår kraft - utan tanke på lön
och låter vårt liv bli en gudstjänst på jorden,
en tjänst i bön.

Vårt liv har vi fått för att växa tillsammans,
att spegla ditt himmelska ljus,
att leva i kärlek, att öppna för andra
vår dörr, vårt hus."