Bön från 1901

Gör mig ödmjuk
Ett jag beder: gör mig ödmjuk, Jesus,
mera ödmjuk under lifvets öden,
ödmjuk när det går mig väl i allting,
ödmjuk uti glädjen som i nöden,
nöjd och stilla, då du vill mig fostra
för det lif, som segrar öfver döden.

Gör mig ödmjuk; ty mitt eget hjärta
är så stolt, att det vilt knappast taga
mot den hjälp, du mig för intet skänker.
Gif mig mod att jag må tidigt draga
korset, som du lagt uppå min skuldra!
Gif mig sorg och glädje, nåd och aga.

Jesus, ack, jag vet vid dina fötter
är det bäst, att ständigt vara stilla.
Men så mycket, mycket finns, som söker
att mig locka bort, mig göra illa.
Lär mig därför alltid vara ödmjuk,
att jag måtte undfly världens villa.

Herre, blif du själf mitt föredöme,
ty det finns i hela världen vida
ingen ödmjuk såsom du, min Jesus;
du har vandrat vägen, lärt att lida,
du har tåligt låtit världen smäda
och du vet hur hjärtesåren svida.

Blott uti ett ödmjukt, helgadt hjärta
kan din kärleksmakt du uppenbara.
Endast den, som ödmjukt här vill lefva,
kan ditt rikes hemlighet förklara;
därför ett jag beder: o, min Jesus,
lär mig ödmjuk, ödmjuk, ödmjuk vara!