Nya vindar

Detta är ett mognande. Eller så intalar ja mig i alla fall. Jag tycker om att fundera. Men jag skall försöka förbättra mitt horribla sätt att skriva, eller så blir det ännu mer horribelt. I varje fall skall skrivfelen bort. Inget hastande.

Först om främst måst ja beklaga mig över min snigelliknade maskin till PC. Varje gång den "laddar" nåt, sku ja säkerligen hinna springa kvarteret runt. Långsam. Eller så tänker den endast på mitt välbefinnande o föreslår att ja verkligen skall springa runt kvarteret. Nej, sån intelligens har den ännu inte uppnått. Men den har nog vett och särskilt vilja att alltid då ja skrivit nåt ta bort precis allt. Ja antar att de e otroligt "amusing".

Jag har känt mig lite krasslig (betyder de ordet egentligen nåt?) eller sjuk på sistone. Nu är ja definitivt på bättringsvägen. Orsaken skulle kunna ligga i de enorma mängder te ja har intagit.

Idag kom två av mina favorit-TV-program, Everwood och Alias. Ja lär mig alltid nåt från TV:n. Media påverkar alla, oberoende av om man vill det eller inte. Men ja försöker "intentionally" få nåt ut av de program ja tittar på. Kanske i ett litet hopp om att få ut nån positiv inverkan "in addition" ti alla negativ inverkan man får av TV. Usch va dåli ja e på att komma ihåg svenska ord ida! Men kvällskvisten börjar ju lida mot sitt slut.

Jo, lärdomen från TV-programmena. Alla vill väl bli kära nån da? De e absolut min eviga dröm och bön. Men under mitt långa liv som romantiker har ja märkt att kärlek kräver nåt. De e int bara att ta emot o bara vara, utan man måst arbeta o i 100% av fallen uppstår det svårigheter och dem måst man klara upp. Så e de då så fint att bli kär? (ja börjar snart nästan förstå varför de finns "vanhapiikan")Dessutom, om man lägger till all den möda man har då man bara är förtjust i olika individer. Kärlek är verkligen mödosamt må jag säga! Men ändå; Amor vincit omnia.

Den andra smarta tanken ja fick ut av en TV-serie var att det finns högre makter och vi skall vara på vår vakt. Man kan tro att man inte blir påverkad av nån annan, eller att man int påverkas av media eller att man klarar av all sorts mental press, men så är inte fallet. Vi är sårbara människor!

En god blog kräver en god avslutning. Därför avslutar jag med:
Brevior saltare cum deformibus viris est vita