Kärleksbekymmer

Att vara kär. Och att inte vara det. Ja tycker de e en bra sak o va kär. De e så fint o sött me folk som e kära :) Fast ja int fullt vet vad ordet kärlek innebär (om nån vet så berätta gärna). Men de e synd om dem som inte är det och så ser man överallt par som e kära, och såklart finns de massor av romantiska filmer/TV-serier och sen e en stor del av den musik som e pop, ganska kärleksbetonad. Alltså man tvingas på ett sätt till att va kär. De kommer som från alla håll.

Först ska man va förtjust. Den känslan varar länge o då man e i de sinnestillståndet e man hela tiden glad. Man drömmer om sin käresta o kan int sluta tänka på denna person. Man inbillar sig kankse saker som inte finns o ser på dessa romantiska filmer o lyssnar på romantisk musik o efter de vet man exakt hur de ska gå i ens eget fall. Precis som på TV. Sen kan de ju hända att de på nåt lyckligt sätt går precis som man hade drömt. Men i de flesta fallen går de int. Drömmarna går i kras. Detta kan bero på många saker, de kan hända att de sku ha kunna gå precis som i drömmen, men att parterna aldrig vågade medge hur de kände för varandra. Ibland är den personen man varit förtjust inte den man ska va resten av sitt liv med o då händer inget, bara att man med tiden glömmer bort sin förtjusning. Då kan man dock bli djupt sårad o då räcker de länge att komma över de. Men i de flesta fallen blir man rädd. Man märker kanske att man får sina känslor besvarade o man blir helt utom sig av glädje, men sen vet man int va man ska göra o sen panikerar man. Och så är all förtjusning borta o den tiden man spenderade på att tänka på den speciella personen har bara gått till spillo..

Men så e de int. Man får endorfiner av att vara kär eller förtjust. Man laddar sig med positiva tankar och är jämt glad. Man är under en längre tid "drogad av romantiska känslor". Men iofs kan de bli värre efterreaktion då man märker att drömmarna inte blir sanna. I varje fall slutar de inte där. Man kan glömma sin förtjusning för en tid och efter t.o.m. många år träffas igen o märka att alla känslorna finns kvar. Verkligen krångligt.

För många kommer det ändå slutligen "drömprinsen". Efter alla dåliga erfarenheter har man lärt sig hur man skall reagera och hur man skall vara. Eller så klickar de redan på första gången. I varje fall slutar allting gott :)...oftast. Sen finns de ju också de som vill leva ensamma hela livet, men de har sitt helt egna kapitel igen.

Orsaken till att jag skriver detta är att ja börjar bli trött på att höra från alla håll hur det o det inte fungerade, hur han blev rädd o dumpade henne, hur många blir missnöjda, men framför allt, att man tappar tron på kärleken. Ja tror ännu också att det finns en drömprins därute för var och en av oss (flickor) och att han en dag rider fram på sin vita häst. Ja har också haft mina otaliga förtjusningar, dock inte med några ödesdigra följder. Men man lär sig av sina misstag har ja märkt.

Men förra sommaren bestämde ja mig för något otroligt, att inte vara förtjust på ett år. Såklart trodde ja int att de sku fungera, men nu i sommar märkte jag hur ja (iaf nästan) hade klarat av att hålla mig till mitt beslut. De överraskade mig nog verkligen. Mitt beslut baserade sig på Höga Visan 3:5 "Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill." De handlar om att Gud tar hand om oss. Och om de e meningen att vi skall träffa vår drömprins, kommer vi nog att göra det, inget tvivel. Många bara tycks tvivla o vill ta situationen i egna händer, o då går de som så ofta, att de misslyckas.

Ja tror att man inte skall se på en massa romantiska filmer o lyssna på en massa romantisk musik. Man lurar sig själv att man känner på ett vistt sätt, fast de kan hända att man bara blir känsloladdad av musiken eller filmen. Att avhålla sig från dessa romantiska saker tycks dock gå emot den kvinnliga naturen, har ja märkt. Alla kvinnor (eller många kvinnor) tycker mycket om allt som har med kärlek att göra. Man tycker om närhet, intimitet, att pussas o kramas o allt sånt. Men de e bara nåt man har lärt sig från världen runtomkring att man skall tycka om. Ja undrar om kvinnor i Afrika, eller på nån annan plats i världen är lika kärlekssjuka som vi i västvärlden? De sku va skönt o uppleva ett samhälle som int sku betona kärlek på samma sätt som de betonas i vårt samhälle. Sen har såklart ordet kärlek och ordet att älska fått en hel del alldeles fel betydelser, men dem går ja int nu in på.

Franska e kärlekens språk. Men trots mina n antal franskakurser e ja int (ännu) så bra på detta kärlekens språk. Därför fortsätter ja att lägga fram mina tankar på svenska o ibland på latin :P. Så läs o njut!
Amor vincit omnia
Amor caecus est