Skola, bibban, läsa

Äntligen en skön ledig stund att skriva blog (eller göra något nyttigt, men de får uppskjutas 10 minuter). Idag 8:00 började kursens laboratoriearbeten. Alla rymdes inte med, men jag lottades ut bland många och får alltså göra arbetena. Till dagens arbete hörde att vi skulle fasta från midnatt och mäta kolesterol och fettvärden och sedan äta ett fettigt morgonmål (som skolan bjöd på) och sedan mäta värdena pånytt efter 2h. Så nu har ja nyss ätit skolans frukost och nu väntar vi i 2 timmar.

Igår hade jag skola 8-14, eller egentligen 9-11, men jag satt 1h på morgonen på bibban och sen hade ja Tieto- ja viestintätekniikan tasokoe. Det är ett femdelat prov som testar hur bra man kan använda datorer och olika program och databaser o saker som finns på internet. Ja kom igenom 3 av 5 delar, de kvarblivna två får jag ta pånytt i oktober. Ja va nog nöjd med resultatet eftersom jag varken hade läst (46h självstudiematerial) och jag är inte så datanördig av mig. Efter skolan satt ja på bibban några timmar och sen va ja hemma resten av kvällen. Till sist gick ja ut o springa för att jag inte hade så mycket annat att göra (och inte orkade läsa). Idag slutar vi kring 14, sen sku ja kunna läsa (de kan man antagligen göra varje lediga stund) och sen e de volleyboll 17:30. Imoron har ja skola 8-11, så ja tror jag sparar läsandet tills dess, för va gör man annars med en ledig eftermiddag?

Ja ber om ursäkt att ja bara skriver om skolan, men för att vara ärlig så sker det inget annat i mitt liv just nu. Okej, lite församlingsverksamhet (ett apologetikveckoslut nästa vsl), men det kan jag berätta om senare. Jag funderar ibland på att jag borde skriva blog oftare, men tydligen har jag föga att skriva om så det tycks vara till fördel att jag itne "hinner" skriva så ofta. En god sak med att skriva är att man får uppehålla dels skrivförmågan, men också sitt ordförråd och språk. Att gå i skola på finska och ha finska kurskamrater gör att man i talspråket så småningom blandar in en massa finska ord. Mamma och Henrik språkpolis tycker inte om det.

Oj va dethär inlägget blir konstigt. Texten kommer som på löpande band, men samtidigt låter mina formuleringar underliga och språket helt hackigt. Syftet med texten är att ni, mina vänner, skulle få veta vad som sker i mitt liv och det har jag väl lyckats berätta om. Om någon minns att jag tidigare har skrivit om att jag trivs på bibban, må ni märka att inget har ändrat sig, jag är mig lik. Kaffedrickandet ligger också på tidigare nivå. Kaffe får man överallt här, vissa ställen serverar godare kaffe än andra, medan vissa ställen har alldeles hutlösa priser. I alla fall finns det omväxling och jag får mitt beroende tillfredställt.

Sköt om er, nu skall fröken Järveläinen läsa lite biokemi :)