Mitt fosterland

Om man vill beskriva oss som familj så kan en beskrivning låta såhär: Vi tycker om delikata trerättersmiddagar vid ett vackert dukat bord så att vi har mycket tid på oss. Med detta enkla koncept firar vi de flesta högtider, så även självständighetsdagen.

Till min självständighetsdag hör (förutom då gudstjänsten och denna festmiddag) patriotisk musik. Vårt Land (på båda inhemska språken), Finlandia, Suomen laulu och andra, speciellt marscher får mitt patriotiska hjärta att brinna (ursch vilken klisché!). Följande känslor väcks upp inom mig: glädje, tacksamhet, kämparanda, trygghet och ödmjukhet.

Till min kristna tro hör också en längtan efter ett nytt land. Ett land som jag skall älska mer än något annat, mer än mitt nuvarande fosterland. Ett land där alla som tror på Herren samlas när Jesus återupprättar sitt rike. I Hebreerbrevet 11 talar Paulus om hur människor i Gamla Testamentet dog väntande på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. "Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. " Hebr 11:16 Jag tror att många av de fosterländska känslor som jag nu har kan förknippas med känslor som jag har mot det kommande, himmelska fosterlandet. Här på jorden kämpar vi (och här har folk kämpat före oss) för att vi i livet efter döden skall kunna glädjas och vara tacksamma för det himmelska landet vi har kommit till.

Jag brukar sjunga på vägen till bussen, ibland i bussen, på vägen från bussen till skolan, särskilt om jag går i regnet eller hamnar stå i regn. Jag sjunger gärna under en viss bro, eftersom den är livligt trafikerad både ovanpå och under så min sång hörs inte, även om jag sjunger ganska ljudligt. Dessutom får jag bra "motstånd", ni vet som när man sjunger emot vågor eller när man sjunger med CD-spelaren. Men varför sjunger jag? När jag inte sjunger går jag och funderar på alltmöjligt som man annars inte vill finna tid att fundera på. De slutsatser jag har kommit till i denhär frågan är att med hjälp av sånger kan man uttrycka känslor, men man kan också sjunga med känsla och på så vis dela med sig av dessa känslor till andra. Tänk er att ni hör Finlandiahymnen sjungas flerstämmigt av en finsk kör, de sjunger så av hjärtat att man nästan kan brista ut i gråt. Den sången betyder något för folket, likaså Vårt Land. Lyssna dem!

Till sist följer Vårt land (av vår älskade nationalskald Johan Ludvig Runeberg) i sin helhet. Nuförtiden sjunger vi bara den första och den sista, men med alla dess 11 verser beskriver denna sång så bra precis vad det är som får mig att bli rörd på självständighetsdagen. I vers 4-6 skriver Runeberg om hur våra fäder stridde, blödde och utstodför vår skull, långt före vår tid. Runeberg beskriver så väl i vers 1 och 3 hur vackert vårt land är. I vers 8 berättar han att vi kan sträcka ut vår hand om visa att dethär är vårt fosterland. Vad finns väl på jorden att hålla mera dyrt och kärt?

1.Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.

2.Vårt land är fattigt, skall så bli
För den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi:
Men detta landet älska vi,
För oss med moar, fjäll och skär
Ett guldland dock det är.

3.Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng.
Den mörka skogens dystra sus,
Vår stjärnenatt, vårt sommarljus.
Allt, allt, vad här som syn, som sång
Vårt hjärta rört en gång.

4.Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog.
Här, här, i klar som mulen tid.
Med lycka hård, med lycka blid.
Det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog.

5.Vem täljde väl de striders tal.
Som detta folk bestod.
Då kriget röt från dal till dal.
Då frosten kom med hungers kval.
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod?

6.Och det var här det blodet flöt,
Ja, här för oss det var,
Och det var här sin fröjd det njöt,
Och det var här sin suck det göt.
Det folk som våra bördor bar
Långt före våra dar.

7.Här är oss ljuvt, här är oss gott,
Här är oss allt beskärt;
Hur ödet kastar än vår lott.
Ett land, ett fosterland vi fått,
Vad finns på jorden mera värt
Att hållas dyrt och kärt?

8.Och här och här är detta land.
Vårt öga ser det här,
Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa glatt på sjö och strand
Och säga: se det landet där.
Vårt fosterland det är.

9.Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blev vårt liv en stjärnedans.
Där tår ej göts, där suck ej fanns.
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå.

10.O land, du tusen sjöars land,
Där sång och trohet byggt,
Där livets hav oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land.
Var för din fattigdom ej skyggt.
Var fritt, var glatt, var tryggt.

11.Din blomning , sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.