En dag av jobb, bilar och slask

Igår avslutade jag min stressiga vardagsvecka med en skön lång cykeltur i solsken och blåst. Irriterande väder i motvind, men desto härligare i medvind. Cykeln rullade på och det kändes som sommar (om man bortser från +2 grader och frusna tår och kinder). Kröp i säng i god tid för att få mina 8-9h sömn och stiga upp för veckans sista utmaning: 14h arbetsdag. Totalsaldot för denhär veckans arbete i form av skola, möten och läkarjobb blev 54h!

Jag tackade Gud för en gott soven natt, åt min frukost och stack iväg. Jag inser först nu vilken välsignelse det var att jag fått sova så gott varje natt och var skarp idag. Det hade kommit ca 10cm snö under natten, på morgonen fortsatte nederbörden och hårt slask täckte alla gator. Inga plogbilar i sikte denna morgon ännu. Tavastvägen gick ännu ganska bra att köra längsmed, Lahtisleden åkte vi 80km/h på och enstaka våghalsar vågade köra på omkörsfilen. Att byta till Borgåledens ramp var en liten utmaning med snöslask som bilister innan råddat upp, men kom på Borgåleden, något försenad i tidtabellen.

Här kan jag inflika en liten kuriosa om bilen jag körde. Märket heter Kia och det är en korsning mellan en bil och en mikrovågsugn. Precis så praktisk är den då som bil i finskt vinterväder. Den lilla pafflådan hade ingen chans mot 10cm slask, för att inte tala om den extravaganta ABS:n, som blinkade "det-är-halt"-bilden om vartannat och sköt ner bromsen i 80km/h. Härligt! Som tur fanns det ändå en CD-spelare så jag kunde lugnas ner av tysk lovsång under färden.

Borgåleden var ganska tom på bilar, men en välsignelsens man körde 80km/h framför mig hela sträckan till Borgå. Han och mina sovna nätter var nog Guds räddning till mig! Vägen var en enda slaskhög, jag försökte i min idioti åka förbi bilen framför, vilket resulterade i två sladdar med den lilla mikrovågsugnen i 80km/h på en motorväg! Inte en känsla jag vill uppleva pånytt. Ett under att jag hölls på vägen, vet inte riktigt hur det hände. En terrängbil lyckades komma förbi och strittade hela vindrutan full med våt, hård slask och piskade pafflådans sida med samma sörja. Resten av sträckan var hela omkörningsfilen helt oåkt, ingen idiot skulle ens ha försökt sig där. Till slut var vi en lycksalig kö på ett tiotal bilar som åkte 60-80km/h till Borgå. Läkaren var försenad, men helskinnad på jobbet 08:07.

Jag hade bett om en lugn arbetsdag. Hmm, Gud svarar på bön, men inte alltid som vi vill. Jag hade av misstag också bett att det skulle få vara en dag att vittna, kanske Gud svarade på den bönen i alla fall. Under hela arbetsturen hade jag 4 patienter/h. Jag var lycklig över min stora matsäck, för när jag kände mig helt överöst av jobbet, kunde ja ta en snabb paus och äta ngt gott från den fulla Citymarket-påsen. Namnam! Jag hade undgått en bilolycka med Guds beskydd, men många patienter hade inte. Sen fick jag göra en hel del saker jag inte gjort förut (och det var bra träning) och så naturligtvis de oändligt många flunssapatienterna. Otroligt nog blev klockan äntligen 22, jag kom ut och såg de snötomma gatorna och gasade hem på 45 minuter :)

Lessons learned: Gud välsignar och bevarar, jag skall alltid se till att vara pigg och jag skall ta väderlek (spec. snö) i trafiken på allvar. Och jo, ja tycker inte om att köra en Kia.

Slutet gott, kvällste gott! Tack Jesus för denna dag!