Skönt med många dagar av kristen samvaro i följd. Bibelgrupp på söndagen, bra som vanligt. Igår var risti-sitees (korsbandets) julfest och idag hade vi nånslags planering/feedback angående alfakursen. Ja har vari så slapp me läsande hela veckan o stressen med tenten nästa vecka begynner anlända, så de e väldigt skönt att få tänka på annat (iaf har jag en förklaring till varför jag inte läser...) Dessutom har jag fått tala med en kristen vän på skolan två gånger och de känns befriande.
Gud kan nog allt. Nå naturligtvis, men ofta konstaterar jag det ändå för mig själv. Han gör mina dagar så fullständiga. Han låter mig se glädje i de minsta sakerna. Människor som får mig att skratta, folk som samlas i Hans namn i en otrolig enhet. Syskon. Bön som jag får skicka upp. Upplyftande ord i Ordet.
Sen kan jag konstatera det som så många (inklusive jag själv) har märkt så många gånger förr. Vi hör inte till denhär världen. Hur vi än vill och hur roligt allt i världen än kan vara går inget upp mot en evighet i himlen. Så e de bara. O de underbara människor som vi har runtomkring oss, som inte ännu tagit emot Jesus i sina liv, kan ju inte se det innan de lär känna Jesus och får insikt i Sanningen. Där hörni finns ett omåttligt stort uppdrag, ibland så överväldigande enormt att de nästan känns tungt. Tänk om alla människor kunde omvändas genom att de får höra och strax tar emot Jesus och hans nåd.
"Strax kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus och hans daglönare kvar i båten och följde Jesus." Mark. 1:20
No comments:
Post a Comment