Aftonen innan mitt andra kvartal

Hemingway brukade säga att man skall skriva när sinnen är till det yttersta skärpta, dvs. när man lider brist. Jag är på mitt sämsta om jag är mat- eller sömndepriverad, denhär veckan har det senare rått. Så jag har filosoferat och grubblat (o gråtit, men de sku ja int erkänna påriktit). Ikväll hade vi en gemenskapskväll med äldre pensionerade kristna medicinare, där många berättade om sina missionärsläkarkarriärer och jag blev helt till mig av iver. De e de ja vill o allt de ja ha stressa hela veckan bara vek av och jag va helt drömmande resten av kvällen (och undvek städandet som ja hade lova göra).

Imorgon fyller jag 25 år. De e mycke de. Jag vet i alla fall vad jag vill med mitt liv. Jag vet att jag skall leva det till Guds ära, under Hans ledning, beskydd och välsignelse. De e skönt att veta och ha sådana framtidsplaner. Jag vet att många av de drömmar och den längtan Han satt i mig inte är förgäves.

En sak jag upptäckte igår var att jag tackar Gud no matter what. De e en konstig sak, men även om saker händer som ja e helt lessen över så tackar ja Gud för de som har hänt innan jag går o sover. De e int logiskt, men ett liv i Guds närhet gör att man gör konstiga saker. Så nu innan jag förbereder mig för min 25-års dag ska ja igen tacka för allt och be för mycket :) gonatt!