En helt fenomenal musikal. Tommy hade fått biljetter och jag blev tillfrågad att komma o se på pjäsen Altar Boyz. Ja visste int alls va ja sku vänta mig. Så jag klädde upp mig och gick till Alexandersteatern ikväll kl. 19. De va fint folk på plats, i alla åldrar och säkert i alla trosåldrar. Tommy o jag hade i alla fall kors runt halsen. Så gick vi o sätta oss o såg oss omkring, en del "teaterfolk" (sorry Anu) o en del vanlit folk, kanske några gömda kristna (vilket iaf int jag ännu då anade).
Sedan började pjäsen. Till en början kändes det nästan pinsamt: fem pojkar (med Antti Tuisku i spetsen) dansade hejlöst och sjöng. Småt komiskt kanske. Sedan börade de sjunga om Bibeln, tron, helvetet... Folk i teatern vred sig i sina bänkar och scengångarna fick nog en utmaning i att få stämningen upp. Ja va nog redan såld så fort jag återtagit mig från den lilla chocken att de så rakt-på-sak-öppet tog upp den kristna tron. Sång efter sång fortsatte och snart var vi inne i handlingen. Pojkbänd, 5 pojkar med olika bakgrund, men samma iver och mission att föra ut Jesu budskap. Vid scenens högra sida fanns en tavla som räknade antalet borttappade själar i salen. Antalet minskade för varje sång. De lyckades behandla precis allt som kristen tro går ut på: mission, den äkta tro vi får av Herren, bön, äktenskap, Bibel, gudstjänst, livet efter döden och vår syndiga natur som människor. Ja vet att ni häpnar nu, men riktigt påriktigt. Folk i bänkarna blev allt ivrigare de också (kanske pga 20 minuters kaffepausen) och för att lätta lite på det allvarliga äkta budskapet de hade att framföra saltade altarpojkarna musikalen med härligt rolig humor. Och jag skrattade så jag grät. Ända in i magens djupa muskler. De va som en blandning av bra musik, fin koreografi, det viktigaste budskapet och roliga roliga skämt. Teater, musikal, The Quest och spex i en föreställning (var lugn, de finns nog flera, ända in i maj).
Ett enkelt utlåtande: den bästa musikalen jag sett (tro inte att jag inte sett musikaler, jag har sett många riktigt goda på svenskis). Den bästa därför att den var riktad för all publik och då va den ändå så grymt soulsaving. I ett skede blev jag rörd till tårar ("olen uskis"). Vem som helst kan gå o se en god musikal med stjärnor i rollerna, men en kristen musikal. Tänk er! Så ta detta råd till er: GÅ OCH SE PJÄSEN och ta med er ick-kristna kompisar! Jag rekommenderar varmt. För la vida ikuinen.
8 comments:
Alltså är Antti Tuisku kristen?
Om inte gossarna i musikalen är kristna, på vilket sätt är det då evangeliserande?
Om inte gossarna i musikalen är kristna, på vilket sätt är det då evangeliserande?
Om inte gossarna i musikalen är kristna, på vilket sätt är det då evangeliserande?
JA vet inte om Antti Tuisku, han har ibland gett lite ditåt utlåtanden. Men ja anatr pånåsätt att om int alla så iaf många sku vara kristna, annars sku de nog va svårt att spela me i ett sånt skådelspel. Se musikalen och bedöm själva. Ja tycker iaf de e en grymt evangeliserande musikal.
Musikalen var urbra:) Skall definitivt gå och se den igen;) Den var nog evangeliserande på ett otroligt lätt sätt!!
Jo :) I dagens Metro stod att den int sku ge ut sig för att vara religiös, men recensionen va antagligen inte skriven av en kristen person eller någon som uppskattar vår tro så ja tror inte att personen såg djupet. Kanske nån ahr hittat en bättre recension nån annastans?
Du glömde skriva de att dom glömde o kolla våra biljetter :D Har ännu också båda biljetterna kvar, borde man fösöka fa pånytt???
Post a Comment