13.5.15

You shall not pass!

J.R.R. Tolkiens (eller borde jag säga Peter Jacksons?) Lord of the Rings- samt Hobbit-trilogier i filmversion hör till mina all time favourite-filmer och jag kan se dem alla hur ofta som helst. Det bästa är om man får chansen att se alla sex filmer i ett sträck (ännu bättre om man skulle råka ha alla extended-versioner). Jag låg i magsjuka under helgen och början av veckan och fick denna rekordchans att njuta av Frodo och Bilbo Baggins äventyr under två dagar. Orsaken till att man kan se filmerna så ofta är att man varje gång får en ny aha-upplevelse eller märker något nytt i filmerna. Av den orsaken gick min filmtittning inte värst snabbt för jag pausade och spolade bakåt och försökte fota intressanta scener där Gandalf säger något klokt.

Tolkien själv var en bekännande kristen och när jag, som bekännande kristen, tittar på filmatiseringen av hans böcker försöker jag mest av allt tolka och förstå den kristna undertonen. När man tittar Hobbit- och LOTR-filmerna som ett maraton så märker man snabbt hur mycket ondska det finns i Middle Earth. Gamla drakar och vidrigare monster samt nya korsningar mellan troll och orcar. Jag tänker på olika scener från filmerna och vet att ingen kan undgå att märka mängden ondska.

Tolkiens beskrivning av Middle Earth motsvarar säkert vår värld just nu - ondskan ökar, synden får fotfäste hos fler och fler människor, även (eller särskilt) hos högt uppsatta män och kvinnor. Gandalf, hobbitarna, människorna, älvarna och dvärgarna kämpar ivrigt i båda trilogierna emot denna ondska och inspirerar dem som de möter att göra samma. De vill att alla skall göra ett klart val - för eller emot ondskan, för eller emot synden. Många, både älvar och människor, motsätter sig dessas iver till krig och avfärdar deras ord med att det inte är deras krig att utkämpa. Aragorn, den blivande kungen för människorna, säger då att kriget mellan gott och ont pågår och kommer att utbreda sig till att omfatta hela Middle Earth, oberoende av om de vill erkänna det eller inte.
 
"Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm!" Upp. 3:15
 
Till följande vill jag fritt beskriva ett avsnitt från den första filmen i LOTR-trilogin. Sällskapet som följer Frodo och Härskarringen har kommit till gruvorna i Moria. De möts där av den uråldriga ondskan Balrog. Gandalf beskriver honom som en ständigt återkommande illvilja. Sällskapet försöker komma ut ur Moria i liv och skydda Frodo och Ringen från orcar och Balrog. Gandalf, med sina övernaturliga krafter blir på bron, ser den uråldrige hemska synden öga mot öga och slår sin stav i bron med orden "You shall not pass!" Det onda, synden, skall inte denna gång få fotfäste, den skall inte gå vidare, den skall inte förstöra det goda sällskapet redan har åstadkommit, den skall inte komma vidare.

 
Vi måste se världen i vitögat, vi måste se sanningen. Det finns ondska och det finns fullständig godhet. Också Gandalf konstaterar detta åt Frodo i början av Sagan om Ringen. Han fortsätter med att säga "all we have to decide is what to do with the time that is given to us". Vi måste vara de som kämpar för det goda, vi måste lära oss att klart skilja mellan gott och ont. Att vara neutral eller ljummen är tyvärr att förneka hela sanningen, att inte erkänna den absoluta sanningens existens.
 
"Jag är vägen, sanningen och livet." Joh. 14:6
 
Det finns absolut sanning. Det finns absolut ont och gott. Precis som i LOTR och Hobbitarna så segrar det goda över det onda. Jesus har en gång för alla gjort detta. Så välj den Gode. Välj att kämpa för det goda. Det är synonymt med att kämpa emot det onda, den onde och all hans list. Det jag lärde mig från denna omgång av Hobbit- och LOTR-trilogierna var följande: Ställ dig inte neutralt till frågor av betydelse - bryt istället av den ondes väg, han skall inte passera!
 


4 comments:

Sofie said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Sofie said...

Det är bra att någon orkar titta på dessa filmer och utvinna inspiration! Själv uppskattar jag inte filmerna! :P

Sofie said...

Men angående det du skriver om att man måste välja vad man anser om saker: finns det inget rum för osäkerhet? Får man inte vara osäker, om man är ärlig med det inför Gud? Och måste man alltid skylta med sina åsikter, även när man anar att det inte bär någon frukt?

Jag tror definitivt att man ska försöka se vad som är Guds tanke med saker, och jag tror definitivt att man ska kämpa för det man tror är Guds vilja, men jag är osäker om det alltid är rätta vägen att gå, att stenhårt framhålla dessa åsikter.

Men förstås, i extremsituationer så som dem i LOTR, t.ex. när man tydligt ser att man har en kamp mot djävulen, då ska man ju definitivt "ta på sig Guds vapenrustning".

Hanna said...

Haha, vi har lite olika filmsmak tydligen :)

Jag tror att man får vara osäker, just precis om man är ärlig inför Gud med det. Men vad baserar du osäkerhet på? På att inte ta reda på för att du inte vill eller för att du helt enkelt inte har fått reda på och tycker att båda sidorna eller alla sidorna av en fråga är tänkbara och kan försvaras med Bibeln?

Nu talar jag som kristen till andra kristna: ja tror att det finns relativa lärofrågor och dem skall man inte skylta med bara för att få styrka för sin egen ståndpunkt. Men ja tror också att det finns absoluta frågor om rätt och fel som Bibeln entydigt ger svar på och som jag tycker att man skall skylta med, särskilt då man är orolig att trossyskon går fel/emot Bibeln. Dethär med att skylta om åsikter gäller främst kristen till kristen och inte kristen till icke-kristen för där tror jag man kan göra stor harm.

I LOTR är den enkelt, det finns inte riktigt ulvar i fårakläder, som Jesus beskriver att det finns i vår tid idag. I LOTR kan man tänka sig att det är lätt att välja sida och veta vad som är rätt, nåt som du kanske syftar till att är svårare i vår värld nu?

Ja tror inte att man skall blint försöka hitta allt det som tex. skiljer oss krista från olika samfund åt och sedan proklamera sin olika åsikt, men jag tror att man skall hålla fast vid den Sanning man har lärt sig i Guds Ord och vid behov försvara den. Inte för att mucka gräl eller såra ngn annan, men för att tillrättavisa för att man inte vill att den andra går åt fel håll och vilseleder ännu fler.