Texten från Klagovisorna hör mycket ihop med bokrecensionen innan och Galaterbrevets ställe är vad jag just nu i mitt liv behöver koncentrera mig på. Överlag skriver jag just nu mera för att få blicken riktad rätt än för att jag upplever att jag har massor smart att säga.
"HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. HERREN är min del, det säger mig min själ, därför står mitt hopp till honom."
Klag. 3:22-24
"Jag är korsfäst med Kristus,
och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.
Och det liv jag nu lever i min kropp,
det lever jag i tron på Guds Son,
som har älskat mig och utgivit sig för mig."
Gal. 2:19b-20
26.5.13
Vem Gud är och om att lita på Gud - en råddig bokrecension :)
Först och främst måste jag tacka Gud för att Han har utvalt mig till att vara Hans barn, inte bara det, utan Han har gett mig gåvan att tro och inte bara det, utan Han har gett mig underbart kära syskon att dela tron med. Gud som redan visste allt och planerade allt innan jag ens blev till i moderlivet småler uppifrån när Han ser hur överraskad jag är över hur saker och ting utspelar sig, men jag själv förundras över det varje dag.
En av dessa kära systrar, Miksu, lånade mig en bok under min vistelse i USA. Den heter Trusting God even when life hurts och är skriven av Jerry Bridges. Jag har ännu drygt 20 sidor kvar av boken, men tänkte ändå presentera några huvudpoänger här redan, de kan ju hända att det i slutet av boken kommer en oväntad vändning, men får återkomma sedan :)
När jag började med boken trodde jag den skulle handla om hur man skall tackla det faktum att life hurts. Men boken handlade istället främst om trusting God genom att lära känna Honom bättre, vilket jag nu retrospektivt tycker är rätt vinkel att närma sig. Skribenten tar upp med ett digert utbud av bibelställen vem Gud är, att Han är allsmäktig och har sett och vetat allting långt innan det har blivit till. Och till detta hör också att Han vet allt om framtiden, något som verkligen skiljer vårt medvetande från Guds. Detta är grunden för tilliten. Vidare tar Jerry Bridges upp hur Gud själv i Skriften gång på gång med olika exempel visar att vi skall och bör lita på Honom just för att Han är allsmäktig både över människor, men också över folk och nationer och över naturen. Allting som på nåt sätt kan påverka oss har Guds full kontroll över.
Boken fortsätter med att fråga om Guds allmakt/suveränitet förpliktigar oss till något och visst gör den det. Vet vi att Gud är allsmäktig och suverän (sovereign är nog ett bättre ord på engelska) kan vi inte handla som om Han inte vore det, t.ex. lita mer på vårt eget omdöme än Hans eller ifrågasätta Hans vägar. Vi är förpliktade till bön i Jesu namn, eller vi borde känna det som vår plikt att be när vi vet vem Gud är. Bridges fortsätter med Guds vishet och kärlek, vilka vi lätt ifrågasätter och tar upp Job och hans kamp. Han kritiserar Job för att ha ställt Gud frågan varför och förklarar sedan ingående hur vi inte är berättigade till den frågan, utan istället skall fråga vem och låta Gud svara Jag. I ett helt kapitel behandlar Bridges vår upplevelse av Guds kärlek och påpekar att vi skall inpränta bibelställen som talar om Guds kärlek till oss för att bättre komma ihåg Hans kärlek varje dag.
I slutet av boken tas vår person och våra liv samt slutligen tillväxten genom motgångarna upp. Författaren målar upp en så skön bild om hur vi exakt med vår person, våra känslor, våra egenskaper och tankar uppfyller den uppgift och plats som Gud hade tänkt oss till. Hur vi inte kan vara på fel plats eller i fel situation om vi vandrar med Jesus. Jag har nästan läst till slut kapitlet om att växa genom motgångarna. Det handlar om att Gud inte sätter oss i situationer av misstag eller så att Han senare skulle märka att det var en dålig idé. Nej, allt är till slut genomtänkt. Även när det för oss verkar helt ologiskt och mitt i frestelsen känns livet som att det inte alls var så som Gud menade det. De sista kapitlen handlar om att välja att lita på Gud och att alltid tacka Honom. Fast jag ännu inte har läst dem kan jag säga att Jerry Bridges säkert tar upp de viktigaste poängerna till sist. Det är inte logiskt eller självklart för oss att lita på Gud. Men med det vi genom Bibeln känner till om Gud väljer vi att göra det ändå. Vi slutar fråga varför och frågar vem och tackar Gud för att Han är svaret på frågan.
Nu vet jag att jag inte skriver de bästa bokrecensionerna så boken fick knappast den ära den förtjänar. Dels för att jag har måsta smälta stoffet och läsa boken i bitar, så jag har haft de på hälft redan 1½ månad. Dock lovar jag var och en av er att boken är läsvärd. Den tar upp bibliska poänger på saker som vi mest av allt kämpar med - vårt liv och Gud i förhållande till det. Även fast du känner att gudsförhållandet inte riktigt är som det skall, kanske du inte ens tror, så tycker jag att du kan läsa boken för den tar inte upp känsla eller personlig relation, utan endast faktum om vem Gud är. Om vi sedan vill ta tag i den sista poängen och lita på Gud för den Han är, det är ett personligt beslut.
En av dessa kära systrar, Miksu, lånade mig en bok under min vistelse i USA. Den heter Trusting God even when life hurts och är skriven av Jerry Bridges. Jag har ännu drygt 20 sidor kvar av boken, men tänkte ändå presentera några huvudpoänger här redan, de kan ju hända att det i slutet av boken kommer en oväntad vändning, men får återkomma sedan :)
När jag började med boken trodde jag den skulle handla om hur man skall tackla det faktum att life hurts. Men boken handlade istället främst om trusting God genom att lära känna Honom bättre, vilket jag nu retrospektivt tycker är rätt vinkel att närma sig. Skribenten tar upp med ett digert utbud av bibelställen vem Gud är, att Han är allsmäktig och har sett och vetat allting långt innan det har blivit till. Och till detta hör också att Han vet allt om framtiden, något som verkligen skiljer vårt medvetande från Guds. Detta är grunden för tilliten. Vidare tar Jerry Bridges upp hur Gud själv i Skriften gång på gång med olika exempel visar att vi skall och bör lita på Honom just för att Han är allsmäktig både över människor, men också över folk och nationer och över naturen. Allting som på nåt sätt kan påverka oss har Guds full kontroll över.
Boken fortsätter med att fråga om Guds allmakt/suveränitet förpliktigar oss till något och visst gör den det. Vet vi att Gud är allsmäktig och suverän (sovereign är nog ett bättre ord på engelska) kan vi inte handla som om Han inte vore det, t.ex. lita mer på vårt eget omdöme än Hans eller ifrågasätta Hans vägar. Vi är förpliktade till bön i Jesu namn, eller vi borde känna det som vår plikt att be när vi vet vem Gud är. Bridges fortsätter med Guds vishet och kärlek, vilka vi lätt ifrågasätter och tar upp Job och hans kamp. Han kritiserar Job för att ha ställt Gud frågan varför och förklarar sedan ingående hur vi inte är berättigade till den frågan, utan istället skall fråga vem och låta Gud svara Jag. I ett helt kapitel behandlar Bridges vår upplevelse av Guds kärlek och påpekar att vi skall inpränta bibelställen som talar om Guds kärlek till oss för att bättre komma ihåg Hans kärlek varje dag.
I slutet av boken tas vår person och våra liv samt slutligen tillväxten genom motgångarna upp. Författaren målar upp en så skön bild om hur vi exakt med vår person, våra känslor, våra egenskaper och tankar uppfyller den uppgift och plats som Gud hade tänkt oss till. Hur vi inte kan vara på fel plats eller i fel situation om vi vandrar med Jesus. Jag har nästan läst till slut kapitlet om att växa genom motgångarna. Det handlar om att Gud inte sätter oss i situationer av misstag eller så att Han senare skulle märka att det var en dålig idé. Nej, allt är till slut genomtänkt. Även när det för oss verkar helt ologiskt och mitt i frestelsen känns livet som att det inte alls var så som Gud menade det. De sista kapitlen handlar om att välja att lita på Gud och att alltid tacka Honom. Fast jag ännu inte har läst dem kan jag säga att Jerry Bridges säkert tar upp de viktigaste poängerna till sist. Det är inte logiskt eller självklart för oss att lita på Gud. Men med det vi genom Bibeln känner till om Gud väljer vi att göra det ändå. Vi slutar fråga varför och frågar vem och tackar Gud för att Han är svaret på frågan.
Nu vet jag att jag inte skriver de bästa bokrecensionerna så boken fick knappast den ära den förtjänar. Dels för att jag har måsta smälta stoffet och läsa boken i bitar, så jag har haft de på hälft redan 1½ månad. Dock lovar jag var och en av er att boken är läsvärd. Den tar upp bibliska poänger på saker som vi mest av allt kämpar med - vårt liv och Gud i förhållande till det. Även fast du känner att gudsförhållandet inte riktigt är som det skall, kanske du inte ens tror, så tycker jag att du kan läsa boken för den tar inte upp känsla eller personlig relation, utan endast faktum om vem Gud är. Om vi sedan vill ta tag i den sista poängen och lita på Gud för den Han är, det är ett personligt beslut.
Münchensaknad
När sommaren äntligen har kommit och jag har insett det och glatt mig över att få fira min första sommar på 4 år i Helsingfors så kommer också den lilla saknaden av förra sommaren i München. Det var en underbar tid och ikväll när Bayern München vann Champions League kan jag inget annat än hoppas att jag skulle vara i München. Jag har också haft lite tätare kontakt med utbytesvännerna och skulle vilja se dem igen efter att nu 1 år snart har gått sedan alla våra äventyr :P
Nåja, för att vårda min längtan eller kanske göra den ännu större gick jag och läste min gamla Tysklandblog. Idag är jag glad att jag skrev blog under utbytet och funderar över hur lite tid jag nuförtiden har för mig själv jämfört med vad jag hade i München. Här kan ni läsa om förra årets final och se en liten video också och går ni hit hittar ni alla andra texter. Tänka sig så bra jag skrev på tyska för ett år sedan!
Nu tar jag natten. Tack gode Gud för allt det härliga du i din nåd låter mig få uppleva! Det är otroligt.
Nåja, för att vårda min längtan eller kanske göra den ännu större gick jag och läste min gamla Tysklandblog. Idag är jag glad att jag skrev blog under utbytet och funderar över hur lite tid jag nuförtiden har för mig själv jämfört med vad jag hade i München. Här kan ni läsa om förra årets final och se en liten video också och går ni hit hittar ni alla andra texter. Tänka sig så bra jag skrev på tyska för ett år sedan!
Nu tar jag natten. Tack gode Gud för allt det härliga du i din nåd låter mig få uppleva! Det är otroligt.
22.5.13
Jobb, flytt och sommar!
Hmm. Sitter på jobbet och funderar vad jag egentligen borde skriva om. Har ännu 1h arbetstid kvar, men eftersom lunchen uteblev, inga kaffepauser har firats och jag känner mig lite pauslös så tänker jag skriva en gnutta för att lätta på hjärtat.
När jag säger jobbet menar jag då arbetet som hälsocentralläkare i Östra Hfors som jag inledde 29.4. Tänker stanna här tills slutet av året och sedan hoppeligen fortsätta med något annat (mera) spännande.
Studietiden är nu så officiellt över som den kan vara. Okej, studiekortet varar tills 31.8 så innan dess skall jag utnyttja VR, Högholmen, YO-liikunta mm för fullt. Färdigblivningen är 30.5 med svärandet av läkareden i Universitetets huvudbyggnad och sedan min färdigblivningsfest som går av stapeln 8.6. Alla är hjärtligt välkomna :) Slutade med regelbundna studier redan 14.12, men har gjort praktikmånader i januari, februari och mars samt en föreläsning i april samt tre större tenter i februari, mars och nu i april. Allt är avklarat och i och med inledningen av min karriär som läkare känner jag mig nu gammal och i ett helt nytt skede av livet.
Mellan studieavslutning och karriärinledning hann jag med en 3 veckors resa till USA. Det var min första resa över Atlanten och jag njöt varje sekund. Allt var stort, annorlunda, varmt och trevligt och jag började leka med tanken att göra min förberedande bibelundervisning inför missionärsarbetet i USA. Om missionärsarbetet blir av. Den lilla biten av min personliga framtidsplan går inte just nu framåt. Men jag låter Gud visa vägen, vill Han det så sker det.
Efter både en omvälvande resa och ett inlendande av arbetslivet flyttade jag ut från studietidens lägenhet i Mejlans, där jag bott med Johi i 2½ år, till en stor etta i Hagnäs. Jag kände att jag ville ha något alldeles eget, och fick faktiskt min känsla bekräftad, både i och med glädjen efter flytten, men också av en undersökning i Helsingin Sanomat. Enligt den drömmer 26-30-åringar mer om eget hem än om kärlek, karriär, pengar mm. Så nu gläds jag över sovrum, vardagsrum, kök, balkong och massor saker i pinkt/ljusrött och har haft glädjen att ha gäster 50% av nätterna hittils :) Hagnäs och Berghäll som områden är alldeles ljuvliga, känner som om jag borde ta enskilda dagar ledigt bara för att få uppleva stadsdelarna som en turist.
Det sista och mest spännande jag vill berätta är om våren i Helsingfors. Alla dessa studie-/skolår har maj alltid varit en brådskande månad. Jag har aldrig riktigt hunnit uppleva maj för jag ahr läst till olika prov/tenter. Så detta år, när maj är som vackrast, har jag äntligen hunnit uppleva hela skönheten. Och ajg säger er bara: Finlands vackraste månader är maj och juli. Känslan och synen när allt blir grönt, när det blir varmt, när färgerna bara lyser ikapp och man får cykla omkring. Jag gläds otroligt över att dessutom få fira första sommaren på 4 år i Hfors i år. Det kommer att bli en otrolig sommar!
Soli Deo Gloria som Beethoven skulle ha skrivit...
När jag säger jobbet menar jag då arbetet som hälsocentralläkare i Östra Hfors som jag inledde 29.4. Tänker stanna här tills slutet av året och sedan hoppeligen fortsätta med något annat (mera) spännande.
Studietiden är nu så officiellt över som den kan vara. Okej, studiekortet varar tills 31.8 så innan dess skall jag utnyttja VR, Högholmen, YO-liikunta mm för fullt. Färdigblivningen är 30.5 med svärandet av läkareden i Universitetets huvudbyggnad och sedan min färdigblivningsfest som går av stapeln 8.6. Alla är hjärtligt välkomna :) Slutade med regelbundna studier redan 14.12, men har gjort praktikmånader i januari, februari och mars samt en föreläsning i april samt tre större tenter i februari, mars och nu i april. Allt är avklarat och i och med inledningen av min karriär som läkare känner jag mig nu gammal och i ett helt nytt skede av livet.
Mellan studieavslutning och karriärinledning hann jag med en 3 veckors resa till USA. Det var min första resa över Atlanten och jag njöt varje sekund. Allt var stort, annorlunda, varmt och trevligt och jag började leka med tanken att göra min förberedande bibelundervisning inför missionärsarbetet i USA. Om missionärsarbetet blir av. Den lilla biten av min personliga framtidsplan går inte just nu framåt. Men jag låter Gud visa vägen, vill Han det så sker det.
Efter både en omvälvande resa och ett inlendande av arbetslivet flyttade jag ut från studietidens lägenhet i Mejlans, där jag bott med Johi i 2½ år, till en stor etta i Hagnäs. Jag kände att jag ville ha något alldeles eget, och fick faktiskt min känsla bekräftad, både i och med glädjen efter flytten, men också av en undersökning i Helsingin Sanomat. Enligt den drömmer 26-30-åringar mer om eget hem än om kärlek, karriär, pengar mm. Så nu gläds jag över sovrum, vardagsrum, kök, balkong och massor saker i pinkt/ljusrött och har haft glädjen att ha gäster 50% av nätterna hittils :) Hagnäs och Berghäll som områden är alldeles ljuvliga, känner som om jag borde ta enskilda dagar ledigt bara för att få uppleva stadsdelarna som en turist.
Det sista och mest spännande jag vill berätta är om våren i Helsingfors. Alla dessa studie-/skolår har maj alltid varit en brådskande månad. Jag har aldrig riktigt hunnit uppleva maj för jag ahr läst till olika prov/tenter. Så detta år, när maj är som vackrast, har jag äntligen hunnit uppleva hela skönheten. Och ajg säger er bara: Finlands vackraste månader är maj och juli. Känslan och synen när allt blir grönt, när det blir varmt, när färgerna bara lyser ikapp och man får cykla omkring. Jag gläds otroligt över att dessutom få fira första sommaren på 4 år i Hfors i år. Det kommer att bli en otrolig sommar!
Soli Deo Gloria som Beethoven skulle ha skrivit...
Subscribe to:
Posts (Atom)