Rätt till liv - en morbid artikel om nyfödda barn

På söndagen brukar jag fira vilodag. Jag vilar från mina vardagliga sysslor och kan uppta annat, som jag inte hunnit med under veckan. Idag tog jag tid för att läsa en artikel som en studiekamrat rekommenderat från British Medical Journal, en prestigefylld medicinsk tidsskrift med hög impact-faktor inom forskningsvärlden. Jag visste att artikeln skulle göra mig upprörd, jag tenderar att bli kraftigt känsloladdad om något är orättvist eller helt enkelt fel enligt min åsikt. Så nu avreagerar jag mig med att dela med mig innehållet av denna, ordagrant morbida, artikel.

Artikeln heter After-birth abortion: why should the baby live? och handlar i stort sett om att döda nyfödda barn enligt samma kriterier som foster, före vecka 24, dödas. Med tanke på att jag inställer mig negativt också till det är det ju ingen överraskning att jag är skräckslaget ledsen och arg över innehållet i denna artikel av A. Giublini och F. Minerva.

Jag ser förslaget på att mörda nyfödda som ett resultat av det folkmord som redan pågått i årtionden, i Finland sedan år 1950 och i världen sedan 1931. Egentligen är ju Giublinis och Minervas resonemang logiskt och jag håller med dem på denna punkt. De konstaterar att både foster och nyfödda i vår värld har samma moraliska status och då borde följden av att abort är lagligt leda till att även s.k. abort efter födseln skulle vara lagligt med samma kriterier: barnets sjukdom, sociala orsaker, mammans psykiska instabilitet eller annan oförmåga att ta hand om barnet. Giublini och Minerva sammanfattar kriterierna såhär: "Such circumstances include cases where the newborn has the potential to have an (at least) acceptable life, but the well-being of the family is at risk." De tar i sin artikel inte ställning till när babyns liv skulle få avslutas, eller som de beskriver det "killing of the potential person when it is at the stage of a newborn" utan överför ansvaret på neuropsykologer som skulle utvärdera när babyn neurologiskt är en person och de talar om en räcka på några få dagar. Här intresserar det mig hur nyblivna föräldrar skulle inställa sig till frågan?

Mig förskräcker redan det korta abstraktet i artikeln, där abort efter födseln i parentes heter "killing a newborn". Om man skulle fråga folket på gatan om att döda en nyfödd är okej, tror jag att de flesta skulle svara nej. Att döda är aldrig okej. Om man ställer frågan om abort efter födseln är okej, får folk en annan inställning. Jahaa, det handlar om att avsluta ett liv som ändå inte skulle ha förutsättningar att klara sig, det är väl ganska okej eller hur? Författarna till artikeln rättfärdigar sina åsikter med att en nyfödd är inte moraliskt en person eftersom den inte kan bidra till att ge mening åt sitt eget liv eller ställa mål för sin existens. Enligt dem ger "att bara vara en människa" ingen rätt till ett liv. Giublini och Minerva fortsätter med långa utläggningar om den moraliska jämlikheten mellan foster och nyfödd, detta vill jag inte desto mer ta ställning till annat än att deras världsbild skiljer sig betydligt från min kristna världsbild och syn på människolivet.

Från ett läkarperspektiv, och som jag kan tänka mig, från ett barnläkarperspektiv, verkar detta förslag nedvärdera och ogiltigförklara barnläkarnas utbildning och de framsteg som skett inom medicinen med tanke på att rädda nyfödda och kirurgiskt hjälpa men som nyfödda kan ha. Ett barn som föds med ett uniloculärt hjärta (yksilokeroinen sydän, bara 1/4 rum finns) kan kirurgiskt bli hjälpt till den grad att barnet lever med god livskvalitet till skolåldern. Såklart är det en stor sorg för familjen när barnet avlider, men barnläkarna berättar att de flesta familjer har ett barn som har stor livsglädje så länge livet varar. Barn som föds med 2-3-loculära hjärtan kan redan kirurgiskt hjälpas till ett normalt liv med god prestationsförmåga och lång livstidsprognos. Också framstegen inom neonatologin är enorma. Vi kan nuförtiden i Finland i 99.991% av graviditeterna hindra att barnet dör just innan eller efter födseln och försäkra att det liv som börjat i livmodern fortsätter utanför. Efter alla dessa strävanden och framsteg och med tanke på alla de framsteg vi ännu kommer att göra inom medicinen skulle det vara en verklig skam att tillåta barnamord.

Forskarna Giublini och Minerva skriver följande "Many parents would choose to have an abortion if they find out, through genetic prenatal testing, that their fetus is affected by TCS." Efter denna mening refereras det inte till någon undersökning och då kan man bara anta att detta endast är författarnas egna åsikter, inte ett forskat faktum. Ett beslut om att döda nyfödda kan väl inte basera sig på forskares, om de än är meriterade, subjektiva åsikter? Författarna fortsätter genom att beskriva hur abort, både före eller efter födseln, är också i den nyföddas intresse för att hindra ett liv som inte skulle vara värt att leva. "But, in fact, people with Down's syndrome, as well as people affected by many other severe disabilities, are often reported to be happy. Nonetheless, to bring up such children might be an unbearable burden on the family and on society as a whole, when the state economically provides for their care." Enligt dessa ord från författarna tolkar jag ändå att saken gäller mera att hindra en börda för familjen och samhället än om att göra vad som är bäst för den som skall födas eller har fötts.

Av de graviditeter som får sin början räknas det att kring 50% tar slut av sig själv innan kvinnan ens märkt att hon är gravid. Och eftersom vi har en mortalitet hos nyfödda på 8.6 promille så dör ju det facto en del nyfödda. Jag räknar detta som Guds sätt att avsluta det som Han vet att inte skulle lyckas. Vi behöver inte ta saken i egna händer utan vi kan lita på att Gud, som har skrivit ner alla våra livsdagar innan någon enda av dem har blivit till, vet vad Han gör när han låter ett liv bli till.

Läs artikeln här om du så önskar: http://jme.bmj.com/content/early/2012/03/01/medethics-2011-100411.full