I valet och kvalet?

När valdagen för riksdagsvalet närmar sig blir jag mer och mer konfunderad, jag tittar på valdebatter, gör valmaskiner på nätet och läser på partiernas hemsidor vilken ståndpunkt de har i olika frågor och väger dels vilka saker som är viktiga för mig och dels hur man skall spela det politiska spelet och rösta rätt så att ens åsikt kommer fram. Dethär är saker jag ägnar möjligast lite tid till då det inte är val och kanske därför bär jag sedan stora bekymmer när valen stundar.

Jag tänker det såhär: jag har en åsikt, egentligen flera, men om olika saker. Först måste jag bestämma vilken åsikt som för mig väger tyngst, eftersom det sällan hittas ett parti eller en kandidat som tycker precis samma som jag. När jag bestämt åsikten och hittat en kandidat som delar min åsikt, måste jag ta reda på till vilket parti personen i fråga hör, för om jag ger rösten åt min kandidat i ett specifikt parti, men kandidaten inte blir invald, får kanske ett parti, som inte alls har samma åsikt, min röst och då driver de alls inte min sak.

Så i princip måste jag rösta på ett parti. Men om jag röstar på ett svagt parti och de ändå inte får fram min viktiga åsikt, men går med på alla de andra saker som jag skulle ha varit emot, då har jag heller inte vunnit. Borde man då rösta på ett stort parti, som eventuellt inte stöder de viktigaste åsikterna, men som man vet att kommer att få något till stånd och verkligen driva de åsikter som jag röstade på dem för? Men tänk om de arbetar emot mina viktigaste åsikter, hur gör jag då?

Det jag vill säga är att för mig är politik svårt och det anstränger min annars så trängda hjärna ytterligare att få rösta. Det är nämligen något jag vill göra med eftertanke och när jag har möjlighet att påverka vill jag göra det jag kan för Finlands framtid. Jag tror att jag har valt min kandidat, det är samma som jag tänkte rösta på innan jag började undersöka alla möjligheterna. Svårigheten för mig är antagligen den att jag är så starkt kulturbunden. Jag skulle vilja rösta för svenska språket. Tyvärr är det så att det inte finns ett endaste annat parti eller en endaste annan kandidat än SFP som förespråkar finlandssvenskheten. Hur starkt mitt hjärta än ligger vid mitt modersmål röstar jag ändå främst som kristen. KD är det enda partiet som står för kristna värderingar. Jag började tom. luta lite åt Timo Soinis håll, men när jag insåg att hans parti inte driver de saker han själv står för så skulle min röst gå till spillo.

Intressant är det hur som helst att få sätta sig in i politiken lite. Man får veta en massa och kanske kan jag i fortsättningen lite bättre följa med vad som skrivs i Helsingin Sanomat om budgetfrågor mm. Nu vet jag vad alla partiers ledare står för och vem som tycker vad i vilka frågor. Egentligen är det väldigt viktiga saker. Vilken bra sak att vi har rösträtt!