Har du mig kär?

Efter påsken får vi, förutom att återgå till vår vardag, njuta av allt det Gud har uppfyllt oss med under påskfirningen och leva i den verklighet som Jesus gjorde möjlig för oss på Golgata kors - förlåtelsen :). Jag hade en härlig påsk med passionsandakter, nattvardsmässa på skärtorsdagen med mina älskade syskon i församlingen, långfredagsgudstjänst med kyrkan i svart skrud, påsknattsmässa, mässa i påskdagsglädje och ännu påskannandagsmässa. Right on bara Jesus och tid med min familj.

För lärjungarna var tiden efter påsken lika idel glädje. De hade redan återgått till vardagen på påsklördagen, för att sedan på söndagen få se det som Jesus försökt berätta åt dem så länge - Han är uppstånden! Vid ett tillfälle efter påsken frågar den uppståndne Jesus av Petrus: Simon, Johannes son, älskar du mig mera än dessa? och Petrus svarar: Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. (Joh 21:15-19) Det är samma Petrus som tre gånger förnekat Jesus, vars förnekelse Jesus dog för på korset, som nu uppriktigt älskar Jesus och vill hålla sig till Honom och ingen annan. Jesus vet detta. Han säger till Petrus "för mina lamm på bete" och "var en herde för mina får". Petrus blir kallad till herde.

Det är inte alla som får denna kallelse. Alla lärjungar hade det apostoliska ämbetet, men få kristna är kallade till att ha ämbetet som präst. De som är kallade frågar Jesus ännu också samma fråga: har du mig kär? Enligt mig är det grunden för att kunna vara en herde för fåren. Att ha Jesus kär innebär att bekänna allt det Han gjort, vilja hålla sig till Honom och till Hans ord, utan undantag. Idag är det svårt att hitta präster som Jesus har kallat och som svarar "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Till dessa har Jesus ytterligare en sak att säga. "Amen, amen säger jag dig: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre, skall du sträcka ut dina händer och en annan skall spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." De rättroende prästerna i vårt land(!) hindras att predika i kyrkorna, de pressas att överge sin övertygelse, de försöks ledas dit de inte vill. De fråntas ämbetet. Men de av Gud kallade prästerna som har Herren kär kan inte av världslig påfrestning ge upp det ämbetet de fått av Gud. Han tar inte tillbaka sin kallelse. De tvingas av det vi kallar kyrka att föra sina får på bete på ny mark.

Under påskens glädje är det inte glädjande att konstatera nämnda faktum. Men glädjande och tröstande är att veta att Guds vilja sker och Han har omsorg om oss. Och att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Har du Honom kär?