Vardagsstress

... och så började vårterminen. ... med att Hanna var försenad alla morgnar hela veckan (utom sista). Vanligtvis när jag är stressad beror det på skolan och inte på mycket annat. Nu beror det på detdär mycket annat och det gör inte saker enklare. För skolsaker kan man välja att skära ner, man kan läsa för att avhjälpa stressen, man kan få stöd av sina medstudenter. Men allt detdär andra: allmän oro, sommarjobb, forska/inte forska, övrigt arbete, framtid... rubbar just nu mina cirklar och då blir jag *^`=/%%/¤%#=?``#%#%))?/*^^=#%/ (står inte för en massa fula ord, utan för en obeskrivligt råddig känsla).

Denhär stressen är kanske en nervositet som brukar plåga mig om våren. Tidigare vårar har det varit inträdesprov, förra våren var det knappast något och nu kommer gott-nytt-år-stressen tillbaka. Skolan slutar denhär våren i en stor tent, kanditenten och den borde man hela våren förbereda sig för. No problem i sig. Sen kommer sommaren med skribaläger och vad händer sen? Jobb eller forska? Pengar eller inte pengar?

Okej, frågan är inte sådär enkel och frågan handlar inte om pengar. Det handlar om ett forskningsarbete man måste göra nångång under sin studietid (helst då i tid?) och nu grubblar jag över vilken sommar som passar bäst. Nu eller nästa? Vill jag jobba vanligt nu och forska nästa sommar, får jag då ett intressantare ämne? Om jag nu forskar, vad gör jag då nästa sommar och hur hittar jag nu en grupp? Hur kommer hela finanskrisen att påverka dessa båda somrar?

Egentligen handlar allting om tidsanvändning. Jag kände redan förra året och denhär hösten att tiden tar slut. Vardagen är studier, jobb, sporta, äta, sova (just i den ordningen). Nå nu ska jag nog nämna Herren Jesus Kristus så jag inte drunknar i vardagen. Han är förstås nummer ett. Men tid för Honom får jag också kämpa för ibland och det känns fel. Tolka mig inte fel, jag lever inte på minuttidtabell och har nog tid för vänner och roliga grejer, men vardagen blir ofta ganska same old same old.

Om vi då adderar de två senaste styckena; forskning plus tid så blir det ett närmevärde som närmar sig noll. För denhär kanske-till-och-med-intressanta-och-just-min-grej forskningen kommer (ifall att jag väljer att göra det nu i sommar) att fortsätta nästa höst(!) Så nästa höst skulle jag då ha studier, jobb, forskning, sporta, äta, sova. O Jesus med i allt detdär som tur. Thank God for Him!

Då kommer vi till jobbet. Det tar ju slut nångång och ibland hoppas jag att det kunde ta slut fortare än det tar för då skulle jag få några timmar extra. Men sedan börjar jag jobba med ungdomarna, såsom igår på Seuris, och inser hur jag verkligen älskar mitt arbete. Helt strålande att få arbeta med ungdomar och ännu berätta åt dem om Jesus och dela glädjen med dem! Kan glädjen bli större?

Så slutsatsen i allt dethär som i första satsen kan verka hopplöst är egentligen ganska ljus. Man kan nämligen om man vill. Man kan skära ner 1h från kaffepauser och annat sölande och effektivera sina timmar. Stiga upp tidigare... titta mindre på TV kanske. Men möjligheter finns och om man har universums Skapare, alltings ursprung som sin Pappa så klarar man av det. Så jag tänker överlämna allt i Hans händer och låta Honom leda mig på den väg Han redan i tidernas början har förutbestämt åt mig. Trots det smått deppiga inlägget kan jag inte säga annat än Halleluja!

Tydligen kan man inte vara helt down med Jesus i båten. Så jag skall pigga upp er andra med lite ord från den utstuderade Skriften. Det finns nog bara en sak man inte kan studera för flitigt :)

"Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att studera HERRENS lag och leva efter den och att lära ut lag och rätt i Israel." Esra 7:10

"För övrigt, min son, låt varna dig! Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött." Pred. 12:12

"Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?"Matt 6:34, 27

"Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse." Fil. 4:6