Ofta är det så att man inte märker hur man saknar något innan man har det igen. Församlingens kaplan Halvar Sandell var på semester och kom tillbaka föregående vecka och predikade i kyrkan igår på söndagen. Det var en stund sen jag senast hade hört honom predika och trots trötthet var jag pigg och vaken hela högmässan, särskilt predikan. Han predikade om Matt 18:15-22:
"Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju."
Pumm pumm pumm slog alla hans ord i predikan bara rakt i hjärtat. Halvar talade med pondus och predikade Guds ord; det han sa var inte bara tomma ord och tankar om nåt i texten, utan han förklarade Guds ord med allt han kan utgående från Guds ord (och det är mycket!). Det är just det jag vill ha ut av en predikan: undervisning, ord som påminner en om hur man skall leva som kristen, ord som leder till självrannsakan, ord som avslöjar synd och som förklarar det jag inte själv har förstått! Halvar förklarade hur vi skall gå våra kristna bröder och systrar till mötes i kärlek då vi ser att de faller av, hur vi inte själva skall falla i snaran att skvallra om andra kristna och mycket mer. Sen tog han upp viktiga saker om bön och synd, om hur vi alla är så omåttligt syndiga att vi inte ens själva förstår det och vi skulle inte kunna se vår egen synd för då sku vi förgås. Om bön i Jesu namn talade han, hur vi skall åberopa Jesus för den han är och det han har gjort för vår skull, inte bara uttala orden "i Jesu namn". Om hur vi överhuvudtaget kan be för att Jesus dog för oss. Till sist förklarade han ännu hur viktiga orden "förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro" är med tanke på hur vi gör i jämförelse med vad vi önskar att Gud gör. Tänk er de mänskor ni blir arga på, sjuttio gånger sju...
Predikan i sin helhet och till sist hela högmässan med den heliga nattvarden var så härligt att jag bara gladde mig åt att få höra just till denhär församlingen och över att få god undervisning i enlighet med Guds ord. Jag fick en stark längtan efter mera kunskap :). Sannerligen en glädje i Kristus och glädje i den gemenskap vi har i Markus församling. Gud är god.
"Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet" Neh. 8:10
No comments:
Post a Comment