Synd=allt som är emot Guds vilja. De e vi födda till. Eftersom jag tror på Gud skall jag försöka hålla mig borta från synd, få rättfärdighet genom Jesu död på korset och därmed kunna vara i Guds närhet. Men så har vi en filur som kallas djävulen, satan, lucifer. Han e här för att ställa till det för oss och fresta oss att synda. Buu för det. Vi faller för frestelser, Jesus var den enda som kunde leva ett helt syndfritt liv, men genom Honom får vi också förlåtelse för att vi faller i synd.
Att komma in på medi var då för mig en drömmarnas uppfyllelse. Det är det ännu också och jag gläder mig var dag för den underbara studieplats jag har. Och tänka sig att jag en dag kommer att bli läkare, de finns knappast nåt mer spännande. Men iom. studieplatsen kom studielivet. Ja e social till sinnet och kan inte hålla mig ifrån människor. Så råkade de sig att ja fick ett toppen kompisgäng på klassen, bestående av de populäraste, coolaste, roligaste, snyggaste och helt bästa typerna på vår årskurs. Ingen av dem är kristen. Så hur toppenpersoner de än är så befinner jag mig i total oandlighet varje gång jag kommer in i skolan.
Jag är kristen. Jag lever som och visar att jag är kristen. Jag ber för mina härliga vänner. Och var dag blir jag grymt utsatt för frestelser av alla de slag: att fara o festa med dessa otroligt coola typer, att falla i ett betydelselöst romantiskt förhållande, att vara som alla andra helt enkelt. Att inte vara emot abort, att inte tro att homosexuell samlevnad är en synd, att inte tro att vänta med sex tills äktenskapet är rätt, att inte älska mina medmänniskor såsom Jesus har älskat mig. För allt detta innebär att jag skiljer mig från de andra, inte bara att jag är en snäll flicka som inte dricker och inte har lösa förhållanden, utan en flicka som berättar om sin tro, en flicka som står på sig när något sägs som är emot hennes åsikter. Den flickan är det tungt och svårt att vara. Ja sånärsom omöjligt känns det varje dag.
djävulen kommer inpå en. Han får en hållhake som han kan fresta en så gott han vill. De gånger jag faller för denna frestelse märker jag att jag tar lättare på allt annat som också står emot vad jag tror på. Hur jag itne bara väjer i en sak, utan många saker då man ger lillfingret. Då beger jag mig med svansen mellan benen till Gud i bön. Han ger ny kraft, han förlåter och upprättar. Jo, bön är nog det som håller mig ovanför ytan. Bibelläsningen som en förstärkning, men bön om att mina vänner en dag skall omvända sig och jag skall kunna njuta av de underbara studierna med bröder och systrar i Kristus. Men just nu kämpar jag varje dag. Gud har lovat att inte låta oss frestas över vår förmåga. djävulen igen ger mig en härligt befriande känsla av att jag inte räcker till hur jag än gör. Tänk om jag vore perfekt.
"Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag." Rom 7:15, 18, 22-23, 25
"Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut." 1Kor 10:13
5 comments:
det att du lever som kristen, öppet visar var du står, vad du tror och vilka saker du är emot är redan bra o något som får dina kompisar att fundera, även om de inte är kristna. så lämna inte kristna vänner utan va kompis me dom o visa exempel. du kan int omvända alla, men att låta bli att umgås med icke-kristna e int heller så bra. gå o festa, jag är ganska säker på att du kan motstå frestelser :) o bön hjälper har jag erfarit. och- ingen är perfekt, det är det som gör oss till människor. i stället ångrar vi och ber om förlåtelse. visst e de tungt all hänga me på fester o frestelsen e stor, ja vet, men sånt e de. lite får man "lida", vi vinner på de i det långa koppet. GVD
Ja, oj, det där är svårt. Jag har varit ensam kristen på min klass det senaste året nu också, vilket nog har varit tungt emellanåt.
Jag bestämde mig iallafall varje morgon när jag gick till skolan att det skulle bli en dag när jag skulle få påverka och inte påverkas. Jag tror att det är viktigt att man påminner sig själv om det ofta.
Däremot tror jag, att fast det kan vara jobbigt, så är det nyttigt på många sätt också. Det är lätt hänt att man kommer in i en kristen liten bubbla där man nästan aldrig frestas till nånting. Även kristna mår bra av att falla ibland för att sedan resa sig och bli ännu starkare.
De sägs ju att ingen e perfekt o ja e faktist stålt över dig att du kan va dig själv o säga emot sånt som du tycker att e mot dina åsikter ja måst medge att ja har jätte svårt o säga mot om någo e mot mina åsikter, just i skolan typ... men ja har nog samma sak i skolan att ja har helt jätte bra vänner där men ingen kristen o de e nog svårt fö ja kan int riktit va mig själv o de e så svårt. Men de e bra att du ändå e dig själv:D Kram!
När du skriver att du ber för att dina ateistkompisar ska omvända sig, får jag lite läskiga vibbar. Låt folk tro vad de vill. Jag "ber" inte heller för att du ska bli ateist, fast jag själv är det. Det låter som att du tycker att du lever bättre än dina kompisar. Alla är vi olika. Jag tycker det låter lite trist att du inte kan tillåta dig själv att bli kär t.ex., men det får stå för dig. Döm inte andra! (Detta gäller även din förlegade syn på homosexuella.)
vad jag letade efter, tack
Post a Comment