Skrivandets konst

Denhär gången vågar jag skriva trots att inget speciellt har hänt. De som läser kommer i varje fall att läsa, troligen märker de snabbt att jag inte har något att säga, men de tvingar sig ändå att läsa igenon ifall att jag i sista meningen skulle komma fram till något spännande. Intressant eller hur? :P

Alltid måste man inte avhålla sig från att skriva fastän man tror att man intet har att säga. För alltid kan man komma på något roligt mitt i skrivandet. Nu kom jag just på något att berätta.

Idag kom jag fjärde gången igenom Galenos. Jo, jag är stolt, men samtidigt ökar nervositeten. Den 29.5 närmar sig och då gäller det att kunna och komma ihåg allt vad jag har läst. men imorgon håller jag en ledig dag. Då hinner jag skriva rent mitt alfahäfte, skriva rent några lappar med frågor om vissa medicinska saker och så skall jag göra lite Galenosuppgifter. Får se vad veckoslutet efter det bär med sig. :)

Hela eftermiddagen har jag varit på stan för Forum har Priscirkus och Stockmann hade stamkundsdag. Jag sökte saker till mig själv, men var lite lat att prova och springa runt så till slut for jag med mamma till Ordet. Jag hitta ett riktigt fint bibelfodral till Studiebibeln. Dessutom, till min stora glädje, träffade jag min gamla modersmålslärare där! Vad jag blev glad att se henne! Mamma kände dessutom hennes mamma och det blev ett riktigt trevligt återseende. Hon var nog en av mina bästa lärare under abiåret. :) Ah, nostalgi. Nåmen, efter dte trevliga mötet sökte jag resten av tiden efter födelsedagspresenter till fem grannbarn. Det blir nog svårare år för år. Men Teija skall få en fin Barbie. Till henne var det roligt att söka, för jag vill ju ännu också ha samma saker som hon önskar sig! Fast Barbien har jag nog tillräckligt, men en babydocka önskade jag alltid. Leksaker e roliga! :D

Ikväll var jag på bön med kyrkoherden och några äldre församlingsbor. Det var riktigt bra. annars har den stora kärleken igen kommit på tal med mamma och enligt henne blir man kär och gifter sig med den som bara råkar komma den tiden då man är färdig för att börja sällskapa och gifta sig. Att den rätta kna komma tidigare, emn är man inte färdig då så blir det inget. Men kommer denna pånytt och är man då färdig då kan det bli något. Svårt svårt. Som tur tyckte mamma också att man int behöver oroa sig över det förrän man är 20. Fiu! :)

ps. kolla www.kyrkansungdom.nu, kurserna för Pieksämäkilägret finns nu där

Allt väl! (den antika avskedshälsningen) Guds nåd! (Paulus avskedshälsning)