Om att ha ett andligt hem

För två veckor sedan flyttade jag till Vasa. Efter dryga 28 år i Helsingfors och efter dryga 18 år i samma församling ledde Gud mig att lämna både familj, vänner och mitt andliga hem för att fara till en nytt ställe. Arbetet fanns färdigt och var orsaken till flytten. Lägenhet fick jag rätt enkelt. Att mitt andliga hem också skulle flytta hade jag inte insett. Jag visste i vilken församling jag skulle enagagera mig, men så sent som först när jag anlänt i Vasa kollade jag upp när och var församlingen samlades.

Mitt nya andliga hem är i Missionsstiftets gudstjänstgemenskap i Vasa. Församlingen har mässa varannan söndag, men de andra söndagarna har Missionsstiftets finska församling mässa i samma kyrksal och där går jag också. Församlingsmedlemmarna är dels de samma i både den finska och den svenska församlingen.

Jag flyttade på en lördag och på söndagen gick jag till min första mässa. Jag var mitt i uppackandet och var lite tveksam att gå till kyrkan mitt i allt, men jag gick. Jag tror att båda mina bröder skulle skratta om de sett min stora svarta långa yllekjol, svarta läderstövlar och gråa ylletröja jag gick dit i, men församlingen välkomnade mig väldigt glatt och vänligt. Predikan av Markus Pöyry slog mig rakt in i hjärtat, vilket den gjorde också idag. Jag visste genast att jag var hemma. Kläderna var fel, tidpunkten enligt mig olämplig, men jag både kände och visste att jag var på rätt plats. Här skulle jag tjäna och bli tjänad. Samma känsla fick jag helgen efter i den svenska mässan. Ett väldigt varmt emottagande, Guds Ord som predikades uppriktigt och rakt och trossyskon som delade tankar och känslor efter mässan i kaffebordet.

För mig har det alltid varit en självklarhet att jag har ett andligt hem. Jag vet att det är ganska ovanligt bland lutheraner i både Svensk- och Finskfinland att känna såhär. Ett andligt hem är samma som ett fysiskt hem - ett ställe där du har kärleksfulla föräldrar och syskon, där du kan vara precis som du är, där du kan känna dig trygg och där du litar på det du blir lärd, där du såklart får ifrågasätta, men där du ställer dig under hemmets auktoritet så länge du tillhör hemmet. Ett sådant fysiskt hem är jag van vid och ett sådant andligt hem är jag van vid.

Förutom att jag är van vid de ovanbeskrivna både andliga och fysiska hemmena tror jag dessutom att båda beskrivningarna är så som det skall vara. Jag tror att ett barn mår bäst av ett fysiskt hem såsom jag beskrev det. Likväl tror och vet jag att en kristen mår bäst av att ha ett andligt hem. Ett hem med ett överhuvud, en församlingsherde som tar ansvar för sina får och som ger fåren vad de behöver. Ett hem som den kristne kan besöka regelbundet och ett hem den kristne längtar efter att besöka. Ett hem där den kristne med andra kristna får samlas i Jesu namn och får ta del av Guds Ord och de heliga sakramenten (vilka är givna just till församlingen). Och till sist ett hem där den kristne själv under hemmets regi får tjäna både i arbetet i hemmet (församlingsarbetet) och utanför hemmet (med att sprida evangeliet vidare).

Så nu gläds jag över mitt nya andliga hem. Det är ett hem där jag kan känna mig trygg och där jag vet och känner att jag får höra Guds Ord predikas åt mig (och åt andra i församlingen). I skrivande stund funderar jag huruvida jag mera vill höra till statskyrkan överhuvudtaget. Det blir en fråga att fundera på under nästa vecka. Jag tänker på dem och sörjer till stor del för dem som under statskyrkans regi inte har ett gott andligt hem och som inte har fått höra Guds Ord predikas rätt och rent så att det tveeggade svärdet stinger dem rakt i hjärtat. Församlingsherdens främsta uppgift är att leva av Guds Ord, att fördjupa sig i det och att med dess hjälp leda barnen i det andliga hemmet att rätt leva som kristna och i de flesta församlingar förverkligas detta i praktiken inte alls mera. Detta till mångas stora sorg och till en dels avfall från den kristna tron.

För att sprida evangeliet och för att åt de hemlösa kristna bidra med ett hem tänker jag ivrigt och flitigt göra reklam för min församling, mitt nya hem. Välkomna med mig till kyrkan på söndagen!

"Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. " Hebr. 10:25