Dethär inlägget kunde heta "varför är jag kvinnoprästmotståndare?" eftersom det ingående besvarar den frågan, men jag vill begrunda frågan om prästämbetet ur en positiv riktning, dvs. till vem Gud enligt Bibeln ger den särskilda kallelsen att vara präst och vad kallelsen innebär, inte till vem Han inte ger kallelsen. Därtill är frågan, som jag skrev i förra inlägget om församlingsrådsvalet (19.10.2014), aktuell i och med att ämbetssynen tycks dela Petrus församling i två (eller tre: för, emot och de som inte bryr sig) läger och den nyvalde kyrkoherden Daniel Björk har uttalat sin villighet att till nästa lediga prästtjänst anställa en kvinna.
Många ser ämbetsfrågan, eller kvinnoprästfrågan, som en bagatell. "Varför skall vi strida om detaljer när vi alla tror på samma syndernas förlåtelse genom tron på Jesus?" Detaljer i trosutövningen och gudstjänstordningen, vilka inte specifikt är definierade i Bibeln tycker jag också är fullständigt onödigt att strida om. Vi skall inte i onödan splittra en enhet i Kristi kropp. Men ifall detaljen, eller bättre kallad frågan för att ge den mera betydelse, är en i Bibeln klart uttalad ordning, t.ex. om äktenskapet mellan man och kvinna, och vi gemensamt ser Bibeln som ofelbart specifikt uttalat Gudsord är det en synd att medvetet bryta mot den ordningen och vi vill diskutera frågan för att hindra att synden får fotfäste i vår gemenskap och leder till att gemenskapen bryts. Så ifall att Bibeln verkligen har (och jag tror att den har det) en syn på ämbetsfrågan är det något vi vill veta om och då är det också något vi vill diskutera och sedan följa den ordning som Bibeln lär.
Så vad säger Bibeln om prästämbetet? I samband med att Herren befallde Mose om tabernaklet, som sedan efterföljdes av templet och som numera är gudstjänsthuset (kyrkan), befallde Herren om den första prästvigningen. Prästämbetet är en befallning från Gud. De första prästerna blev Aron och hans söner och både prästkläderna och prästvigningen var noggrant utplanerade av Gud (2Mos 28-29). Arons prästtjänst var att verka som medlare mellan Gud och människor och i den bemärkelsen upphörde den prästtjänsten (den levitiska tjänsten) i och med Jesus (Hebr 7:11-14, 1Tim 2:5). Jesus blev den eviga medlaren och försoningen mellan Gud och oss.
Också i kraft av Jesu framträdande på jorden har vi fått bli del av det allmänna prästadömet. Här, i det allmänna prästadömet, finns det faktiskt ingen skillnad mellan man och kvinna (Gal. 3:25).Vi får var och en tjäna i församlingen med de nådegåvor vi har fått, den rätten har vi fått genom vår himmelska arvsrätt och inte vår jordiska (såsom det var på GT:s tid att bara leviter fick tjäna). Detta tjänande med nådegåvor skriver Paulus om i 1Kor 12. Han beskriver olika nådegåvor som förekommer i församlingen: profeterandets, helandets, kraftgärningarnas, undervisandets, tungomålstalets nådegåvor. Dessa gåvor hjälper oss som "Krisit präster" i det allmänna prästadömet. Paulus beskriver kvinnor som tjänar med profeterandets nådegåva i 1Kor 11:5 och 1Kor 14:31.
Utöver nådegåvorna och det allmäna prästadömet skriver Paulus i 1Kor12 att det finns särskilda tjänster. En av tjänsterna, församlingsledarens tjänst (prästämbetet), beskriver han i 1Tim 3. Paulus tar i alla NT:s brev på ett eller annat sätt upp frågan om församlingsledarens tjänst, jag kommer främst att koncentrera mig på 1Kor och 1Tim samt Efesierbrevet. I Efesierbrevet 5 jämför han familjen, mannens och kvinnans enhet, med Kristi och församlingens enhet. Precis som mannen skall vara familjens överhuvud skall Kristus vara församlingens. 1Tim 3:4-5 beskriver hur församlingsledaren skall ta hand om familjen, och på samma sätt om församlingen. Ledaren är ansvarig för församlingen, han skall avlägga räkenskap för den, på samma sätt som en man är ansvarig över sin familj. Familjens överhuvud likställs alltså med församlingens överhuvud - mannen. Kapitlet innan, 1Tim 2:11-12 är helt i linje med dethär: "En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet."
Som kvinna kan jag modigt skriva om dessa bibelställen, som så många kvinnor upplever kränkande. Jag vet och jag ser det i Bibeln att Gud inte är ojämlikhetens Gud eller chauvinismens Gud, utan att Hans gudomliga ordning tjänar till både vårt, dvs. kvinnornas, och till männens bästa. "Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens" skriver Paulus i 1Kor14:33. Kapitel 14 i 1Kor är en fortsättning på nådegåvorna som beskrivs i 1Kor 12 och 13 och slutet av kapitlet använder Paulus till att beskriva hur Gud har tänkt allt i en gudomlig ordning. Prästämbetet är alltså en gudagiven ordning för ett särskilt syfte.
1Kor 14:26- handlar om ordningen vid gustjänsten och där talar Paulus först om hur hela församlingen är samlad till att tjäna Gud och varandra. Alla skall bli undervisade och allting skall prövas i ljuset av Guds Ord. Kapitlet slutar med verserna 33-34, där Paulus skriver i enlighet med 1Tim 2 om kvinnan: "Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar." Dethär är fortsättningen på vers 33a ovan: Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Att kvinnan inte skall ha församlingledarens tjänst hör till Guds ordning. Redan under Paulus tid väckte dessa ord anstöt i församlingarna. Därför tillägger han genast efter detta "är det kanske från er Guds Ord har gått ut?" och inskärper med att det han skriver är Herrens bud (v.37). Det är alltså inte en bagatell att diskutera prästämbetet och vilketdera kön som lämpar sig till den tjänsten. Jag inser att orden låter väldigt hårda och om någon vill diskutera 1Kor 14:33-34 vidare gör jag det gärna.
Prästämbetet är som vi sett mera än en tjänst och en ordning. Det har ett syfte: ämbetet finns till för Ordets förkunnelse, för utdelandet av sakramenten, för att vi skall kunna få den frälsande trons gåva. I Augsburska bekännelsens femte artikel beskrivs ämbetet enligt följande: "Ty genom Ordet och sakramenten såsom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som höra evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud." Luther lär ha sagt att det är egalt varifrån eller av vem man hör evangeliets ord, även om man hörde evangelium från en tjurs mun skulle den som tror det med säkerhet bli frälst. Detta är visserligen sant. Men Gud har gett en befallning om prästtjänsten för Ordets förkunnelse, första gången åt Aron, och därefter genom hela Bibeln och efter Jesu tid till många fler. Men det finns också många som har en prästs uppgifter som Gud med säkerhet inte har gett den befallningen till.
Prästen finns inte till för sin egen skull eller för tjänstens/ämbetets skull utan för församlingens skull. Också Bibeln och sakramenten har i första hand getts åt församlingen, inte åt den enskilde kristne, även om de tjänar henne/honom också i privat användning. I Efesierbrevet 4:12-13 beskrivs prästens uppgifter: "De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus." Prästen tjänar Gud genom att tjäna i församlingen, han tjänar genom att utrusta och leda församlingen genom att predika Guds Ord. Prästen är en herde, han är ansvarig för församlingen och för att leda dem till ett rent Gudsord, genom vilket de kan bli frälsta. I värsta fall kan en obiblisk församlingsledare leda en hel församling bort från Gud och därför skriver Jakob i sitt brev: "Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom."
I ljuset av dessa bibelställen och denna begrundan om vad prästämbetet är ser jag inte varför kvinnor eller män, som inte tar sitt prästämbete på allvar, borde "få bli präster". Gud har satt en ordning, vi förstår den inte alltid, men vi måste lita på att Han vet vad Han har gjort när Han har instiftat ordningen. "Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått" skriver Paulus i Ef 4:1. Gud har gett oss specifika kallelser och vi skall leva i dem så att vi i allt ärar Herren, inte sträva efter att i egen kraft bryta oss ut ur dem eller sträva efter andra nådegåvor, tjänster eller kallelser än de Gud vill ge oss (1Kor 12:12-).
Orsaken till att jag skriver detta inlägg om prästämbetet är inte att jag är stridslysten och vill poängtera saker som är fel. Som jag redan skrev vill jag ur positiv synvinkel utforska vad det är som Bibeln beskriver att är rätt och det jag hittar vill jag dela med mig åt andra som är ivriga att ta reda på vad Bibeln lär. För mig personligen är det det viktigaste att den präst som är min herde har sin grund på det rena Gudsordet och för att ta det omvänt så motsätter jag mig varken mer eller mindre kvinnliga präster än sådana manliga präster, som inte tar Guds uttalade ord i Bibeln på allvar och lär i strid med det. Den kristna kvinnan har många uppgifter och kallelser i församlingen och i de mindre gemenskaperna som Gud har lagt ner i oss och jag försöker ta mig tid att skriva ner också de tankarna i ett följande inlägg.
Källor:
- www.folkbibeln.net
- http://ottogranlund.blogspot.fi/2014/10/om-predikoambetet-foredrag-1342013.html
- http://www.vapaasatama.net/naispappeus.html
2 comments:
Detta fick mig att hicka till: "Precis som mannen skall vara familjens överhuvud ... "
Håller du med om att mannen ska vara familjens överhuvud och i så fall varför? Anser du att mannen ska bestämma om familjens angelägenheter? Eller vad anses här med familjeöverhuvudets "uppgifter"? Vad gör kvinnan okapabel till att vara familjens överhuvud? Vad är det för fel med att både mannen och kvinnan båda tar lika stort ansvar för familjen och tillsammans bestämmer om familjens angelägenheter?
Hur borde jag leva och framför att antagligen ändra på min syn på livet och mitt egna värde för att inte trampa min man på tårna i.o.m. att han ensam borde få vara familjens överhuvud?
Ursäkta det blev många frågor, men citatet jag plockade ut har skavt i mina tankar ett tag nu och jag kände att jag måste fråga om du verkligen menar så annorlunda än hur jag hoppas att man ser på mannen och kvinnan i familjerna i dag. Har tagit del av en del olika parförhållandeföreläsningar (församling, Väestöliitto) och överallt har de poängterats att makarna är jämlika i sitt förhållande och inom familjen.
Igen: utmärkt skrift! Jag tänker på samma sätt med dig om kvinnoprästerskapet och den här skriften förstärkte mina åsikter.
Det är också intressant att fundera varför Gud vill att bara män är präster. Tanken kanske är att kvinnorna är ofta känsligare än männen, och därför kan kvinnorna ge efter med dogmatiska frågor lättare än männen, och de är ju prästens (i synnerhet församlingsledarens) jobb att hålla fast de bibliska sanningarna. I fjol läste jag om en forskning som visade att kyrkan har blivit mer liberal efter kvinnoprästerskapet godkändes, och en av de orsakerna är just att kvinnopräster är mer liberal med dogmatiska saker.
Men förstås är orsaken till olika uppgifter för män och kvinnor inte nödvändig: om Gud säger någonting, det borde räcka till oss, Han är inte skyldig att ge oss en förklaring!
Post a Comment