Om förhållanden

Att tala om förhållanden, sällskapande, dejting pojke-flicka, blommor o bin är ett hett ämne, javisst. Men just pga. dess eldighet och min ledighet som finns till förfogande tänker jag ta upp ämnet. Måhända är jag en liten gnutta inspirerad av min vecka med Sofie, för det är ingen hemlighet att flickor talar sinsemellan om förhållanden. Märkväl här: förhållanden ≠ pojkar. Trots sin stämpel som onödigt, tjejigt, fånigt, dumt är förhållanden en kategori som är mycket viktig att diskuteras. Särskilt då kristna förhållanden.

Var skall vi börja? Som en alltför fundersam flicka har jag ofta fler frågor än svar. Men så läser jag i Bibeln: "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet," (2Tim. 3:16). Undervisning och fostran, där lär jag även finna svar på denna fråga då.

Jag har märkt att min syn på förhållanden har ändrats radikalt tex. mellan att jag var 15-16-åring till att jag fyllde 18 o så ännu en hel del tills att jag har blivit 21 år gammal. En normal succession, men massor med lärdom. Den viktigaste av alla kanske den som jag nämnde i förra stycket: att lita på Guds Ord och vad Han talar genom den.

Jag tänker inte beskriva en drömman eller egenskaper eller något, jag lärde mig redan i gymnasiet att gör man sånt så slutar det i att man får en Barbieprins i födelsedagsgåva som 17-åring. Det jag skriver är heller inga riktlinjer eller råd utan mera mina egna tankar som ni gärna får ge svar på.

Däromkring 17-årsåldern infinner sig en tid, åtminstone i en (singel-) flickas liv, då hon lär sig ordet desperat. Hon ser på en massa romkom och andra romantiska filmer och lyssnar på Bryan Adams o tror fler än en gång att hon e heeelt kär. Hon bara måst få en pojkvän! Jag säger int att dehär är en fas man teoretiskt kunde skippa, man kanske måst gå igenom den för att lära sig att tänka annorlunda senare i livet. Men vad jag säger är att det inte gagnar de flesta att börja sällskapa då. Dethär är mera en tid då man börjar lära sig om sällskapandet, om vad man väntar sig i livet av en framtida pojkvän/man.

Nu kan vi ta tid för att definiera lite begrepp. Förtjust är något flickor (och säkert också pojkar) känner väldigt ofta. Detta är en känsla som är övergående, men som kan plåga en. Att vara kär är sen en helt annan sak. Då är det inte mera något övergående , utan en djupare känsla, förtjusning som har utvecklats då man gett den tid. Detta slutar eventuellt i beslutet att älska en annan person...

Nåja, då ska vi gå tillbaka till vår första poäng, att hitta svaren i Bibeln. "Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt." 1Tess. 4:3-4 Dvs Guds vilja är först att vi håller oss borta från synden, dvs. otukt. Så vi skall gifta oss om vi har begär (1Kor. 7:2), och detta sällskapande skall ske på ett helgat och hedervärt sätt.

Under den senaste hösten har jag lärt mig en del om dejtande. Jag tror att vi kristna skall skilja oss från världen med vår sällskapandekultur. Här kommer ju int också aspekten om att dejta en kristen/icke-kristen. Ja tror inte att nåndera är mera rätt, men jag tror att det kan vara lättare att dejta en kristen. Men i ett förhållande kan den ena bli omvänd genom den andres liv, men det kan vara svårt. "Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?" 1Kor. 7:16.

Att sällskapa på kristet sätt skall då icke ske med begär. Detta berör båda parterna, vi skall inte fresta oss själva eller den andra. Sällskapandet skall heller icke ske på vaga grunder, utan målet skall vara en gemensam framtid, inte en tillfällig partner. Innan man börjar sällskapa skall man ta tid på sig att lära känna varandra och inte på världens vis inleda ett förhållande efter en kvälls menojalka vibada.

Vad om man då ännu är singel? Världen uppmuntrar oss till att jaga konstant. Att schteka på alla ställen där köttdisken är dukad, men som vi just läste så skall förhållandet inledas på ett helgat o hedervärt sätt. Jag tror inte att ideligt brynande av biffar och ständig jakt är detta. Då hamnar vi lätt i begärsfällan, "han e het", "uh vilka vackra ben hon har"... I stället tror jag att vi skall lita på Ordet i Höga Visan 3:5 "Oroa inte kärleken, stör den inte, förrän den själv vill." och låta Herren ta hand om detta. Bön är också ett nyckelord i frågan om att hitta en maka/make. "Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra" Joh. 14:13.

Detta var mina tankar. Det finns många fler och mycket mer att tala om så jag uppmanar er att tala med era kristna vänner och diskutera saker. sen gör jag redan lite smygreklam för ett veckoslut nästa år som behandar tro, sex och kärlek. Lita på Herren. Amen.

"Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne. " 1Mos. 29:20