Filipperbrevet 2 - lydnad som leder till glädje

Hälsningar från Hfors-Vasatåget. Här kommer betraktelsen om följande kapitel i Filipperbrevet.

I Filipperbrevets andra kapitel, efter att Paulus i första kapitlet fick vår uppmärksamhet genom att visa att vi alla kristna genomgår samma saker, utvidgar han om hur vi som kristna skall vara här i världen. Vi skall vara enade och ödmjuka och vara så till sinnes som Kristus Jesus var (v.5). Detta tycker jag att automatiskt följer som den enda lösningen på första kapitlets existentiella kamp. 

Det sköna med det andra kapitlet, något som redan kan skönjas i det första, är hur Paulus skriver om glädjen. Redan i v.2 kan han, i vissheten om filippernas enighet, äga fullkomlig glädje. Den framstår dessutom så mycket härligare efter beskrivningen av den andliga fångenskapen i världen i kap. 1. Fastän vi är i världen, som Paulus i 2:15 beskriver som falsk och fördärvad, har vi glädjen i Gud. Som församling gläds vi tillsammans.

Paulus tar också upp lydigheten. Efter att ha talat om glädjen tar han upp lydigheten, egentligen som en förutsättning för glädjen (v.17-18). Vi skall vara i världen fastän vi hellre skulle vara i himlen. För om vi följer Gud bär det att vi är i världen frukt. Men med vad skall vi vara lydiga? Jo, med att arbeta på vår frälsning. Lydiga i den bemärkelsen att vi litar på Jesu fullkomliga gärning för oss på korset, att vi lever våra liv i förlåtelsen med rent samvete så att vi hela tiden har vägen öppen till Gud.

Efter beskrivningen om hur vi skall leva det liv som vi uthärdar här på jorden avslutar Paulus genom att till sist skriva hur viktig den kristna kärleken är. I kapitlets första stycke skriver Paulus om att vi skall ha samma kärlek och sätta andra högre än oss själva. Detta gäller främst i den kristna gemenskapen.I sista stycket skriver han sedan med förnamn om Timoteus och Epafroditus som både han och filipperna känner bra och vädjar till filipperna att ta emot dem med den kärlek de är värda. Också här är det så skönt att som kristen känna igen sig i Pauli brev och känna igen syskonkärleken som vi i vår tid känner mot våra kristna syskon. Kapitel 2 uppmuntrar oss att överflöda i den, liksom Paulus också skriver till Tessalonikerna (3:12).

"Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske." Fil.2:13