Ordbyten två människor emellan, oberoende om det mest är en monolog, eller en ordentlig diskussion, kanske bara grubbleri eller en häftig argumentation är viktiga för oss
människor, för att vi skall lära känna den andra och oss själva bättre. För mig är det ibland svårt att förstå att jag, för att lära känna en annan person, måste ta till orda riktigt IRL och diskutera med denhär personen. De är få de gånger som jag haft en diskussion som jag ångrat senare. Onekligen kommer det mer än sällan verkliga megamissar från min mun, tungan är ju en eld, "
en värld av ondska bland våra lemmar" som det står skrivet i Jakobs brev. Men den tid man ger sig själv och en annan bygger upp båda personerna och förhållandet dem emellan.
Jag tänkte skriva mest om vad man kan lära sig själv. Ibland känner jag mig god för att jag har gett tid för en annan människa, som behövde mig. Jag inser sällan hur mycket kunskap, erfarenhet och goda råd och insikter jag själv fått ut av diskussionen. Jag har lärt mig oändligt mycket genom alla de diskussioner jag har fått föra med mina vänner. Särskilt i mina unga år, kanske litet mindre nu, kände jag mig själv aningen dåligt. Jag vet att det ännu också är så att min mamma och mina syskon och många av mina vänner kan säga till mig hur saker och ting verkligen är eftersom jag inte själv kan se hurdan jag själv är och inte själv ser hur jag tänker, även om andra ser det.
En människa kan gå omkring för sig själv och tänka helt absurda tankar, vars absurditet inte kommer fram innan man lägger dem fram i ord inför någon. Man kan plågas av sina egna tankar och bara att få säga ut dem, hur dumma de än är, kan lätta på plågan fastän tankarna i sig inte har ändrats. Av någon anledning har vi människor sinnen som kan "go nuts" och vi kan ha tankar som vi varken lägger märke till eller förstår oss på innan någon påpekar det för oss eller förklarar tankarna för oss. "Skall inte örat pröva orden, liksom munnen prövar matens smak?" Job 12:11
Dessa tankar som jag talar om, som ofta är orsaken till att man talar med en annan person, oberoende av tankens innehåll, riktar oss också att söka reda på rätt lyssnare. Rätt person att börja diskutera, grubbla eller argumentera med angående tankarnas innehåll. Vi vet vilka saker vi tar upp med vilka människor och vem som kan öppna upp vilka tankeknutar. Dessa olika slags människor, av vilka vissa kan kallas vänner, är viktiga för de olika sorters diskussioner de bidrar till. "Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje" Ords.12:25
Orsaken att jag nämner också argumentation är att jag vill påpeka dess förträfflighet. Att diskutera ljudligt, ibland tom. våldsamt, fyller ett visst behov. I mitt fall är det en inlärd vana i vår familj och kan ofta handla om tvisten vem som har rätt, men i många fall handlar också det om att lösa upp tankar. Någon har en, möjligen dum, tanke som den utbrister i sällskapet och de andra tar den på fullaste allvar, vilket är viktigt oberoende av diskussionsform och -ämne, och sedan reds denna tanke ut till minsta detalj. Kan vara enerverande, men bidrar till största klarhet inom ämnet.
Så tillbaka till orden. De sägs ut, tankarna, och läggs till ord för att den man säger det till skall kunna pröva dem och ge ett svar. I detta ordbyte får båda parterna lägga ut tankarna, pröva den andras ord och ge svar och i samma stund gör hjärnan en massa kopplingar och dessa två ordbytare lär känna varandra bättre. En människa öppnas inför en annan genom de ord de utbyter.
"En man blir glad när han kan ge svar, hur gott är inte ett ord i rätt tid." Ords. 15:23
