Otillräcklighet

Som människa får man märka att man är begränsad, att man misslyckas och detta gör en bitter. Man har vissa benägenheter att brista, att falla ner trots upprepat hårda försök och enorm självsäkerhet. I dessa situationer, när ens egna krafter inte räcker till sjunker man lätt ner i ett tillstånd av missmod. Här är det som Gud vill hitta oss. Mer än väl medvetna om vår otroliga otillräcklighet.

När detta händer brukar människan börja gråta av förtvivlan. Det tar hårt på egot att inte själv klara av att leva sitt liv. Att totalt misslyckas och bara kunna skylla sig själv för det. Hos en kristen människa tror jag att gråten, det helande regnet, kommer av en annan orsak också. Synden blir plötsligt alldeles uppenbar. Man har vänt Gud ryggen och litat endast och enbart på sin egen förmåga. Bitterheten och förtvivlan är alldeles självförvållad och man både fruktar och längtar efter lösningen. Gud.

Han återställer oss totalt. Han tar bort otillräckligheten och ersätter våra bristfälliga krafter med Hans fullständiga kraft. Han renar oss från vår synd och vänder oss tillbaka mot Honom. I sin omåttliga nåd gör Han detta medan vi ännu är odugliga, värsta sortens avskum där vi badar i våra misslyckanden. Denna heliga stund är härlig både för Gud och oss. Det största av alla under. Utan att vi har insett att be om det får vi förlåtelse.